Dagens veterinärbesök gjorde mig inte så speciellt mycket klokare, däremot betydligt fattigare fast det kom ju inte som någon överraskning.

Först undersöktes benet i vaket tillstånd och han ömmade rejält. Hon konstaterade precis som jag sagt att det hoppar/knäpper till i benet i vissa rörelser. Han fick lite lugnande (blev helt däckad) och fyra röntgenbilder togs. Veterinären kunde inte se något speciellt på bilderna men skulle skicka vidare dem till Strömsholm för vidare utlåtande.

Nu ska han i två veckor gå på min absoluta ”hat” medicin, Metacam. Jag har bara dåliga erfarenheter av den medicinen men jag hoppas så klart att Affen ska klara den bättre än mina tidigare hundar.

På vägen hem stannade vi till på DjurMagazinet (Storheden) För när man har varit duktig hos veterinären måste man ju få belöning. Affen strosade omkring inne i butiken och fyndade en massa godsaker. Hans favvoavdelning är hundmaten   

Resten av dagen har både han och jag sovit, jag med huvudvärk och han med ett rejält stelt ben, stackars Affen.

Vad ska det bli av detta….

Känner mig ledsen och orolig inför morgondagens veterinärbesök med Affen. Han har under helgen fått lite mer utrymme att röra sig på och lite mer aktivitet. Det har omgående visat sig negativt på hans lilla ben. Nu hoppas jag att de hittar något som är reparerbart i hans ben.

Sambo skulle tvätta bilen på Shell och jag med bihang (Affe) hängde så klart på. Vi parkerade oss på en bänk utanför Ica och tittade på folk, i en si så där 45 minuter. Till en början var han på helspänn men efter ett tag gav han upp och la sig för att sova i min famn, ett mycket gott betyg. Kom en man och satte sig bredvid oss på bänken, vift, vift på lilla svansen. Emil hade definitivt ätit upp honom.

Har klivit upp vid sex tiden imorse och nu börjar jag känna mig trött, vilket häftigt midsommar firande. Mätt och trött.

De här bilderna lyckades jag ta mina skruttar idag.

 Midsommar-Fanny

Midsommar-Affe

Oj, vad dagarna rullar iväg och idag om prick 6 månader är det julafton   Ska ju bli trevligt och jag som har nya adventsljustakar att ta i bruk (inköpta förra julen men ännu i låda)   

Tänkte inte bli långrandigare än så idag. Jo, just det skulle ju önska er en trevlig midsommar också.

Så till er alla från mig och hundarna  HA EN RIKTIGT FIN OCH TREVLIG MIDSOMMAR

Trodde ni jag gått under jorden? Nix! Har bara varit allmänt oinspirerad och omotiverad sista tiden och har inte haft lust att sitta framför burken överhuvudtaget.

Nå väl här kommer lite bloggande i alla fall.

Läste någonstans att fostrar man en terrier med ”hårda” metoder får man tillbaka en hund därefter, vilket jag nog är beredd att skriva under på.

Av egen erfarenhet vet jag exempelvis att det är helt lönlöst att ta en terrier i nacken eftersom det istället skapar motsatt effekt. Du får en rabiesliknande varelse, med en klapprande käft full av synålsvassa tänder, redo att punktera din handled. Resultatet blir oundvikligen att du i flera dagar efteråt går omkring och ser ut som en gammal knarkare.

Istället får man sträva efter att lura och manipulera dem så gott det går. Men de är smarta rackare terrisarna så det gäller att ligga steget före.

Idag testade jag något nytt på Affe som var på väg in i ett ”terrierbryt” Jag morrade och visade tänder. Jisses vad snopen han blev och kom av sig helt i bitandet i min arm och hand. Men han är ju terrier och då måste man ju bara prova en gång till. Men då gjorde matte ett mindre utfall och då var det inte så roligt längre. Han gav upp och kom efter en stund och la sig i min famn istället. Synnerligen effektiv korrigering utan ord och beröring, helt i bästa Cesar Millan anda.

Har ändå för säkerhetsskull idag inhandlat ett hemligt vapen, en vattenspruta   

Ikväll har vi besökt brukshundklubben. Affen får ju inte göra så mycket pga benet men bra sugen var han allt. En liten inkallningsövning vågade vi oss på och den gick mycket bra. Annars bara gick vi bara omkring, pratade med trevligt hundfolk, tittade på de andra vovvarna och tränade lite kontakt. En hel del hopp och studs blev det trots allt så får se imorgon hur det är med benet. Tycker det varit rätt bra i två dagar nu men då har det varit burvila på heltid, i evigheter känns det som.

Min sambo har i dag hädat. Skickade iväg honom för att handla en flaska av livets dryck. Om nu någon nu mot förmodan missat det så är jag och Baileys nästan som en synonym. I alla fall så hade han lagt flaskan i framsätet och när han öppnade dörren hade den fallit ut och så klart gått i tusen bitar. Ser framför mig, tydligt klart hur Baileys sakta sprider sig i rännilar längs asfalten. Hur kunde han behandla den så vårdslöst?

Slutligen ett visdomsord. Är huvudet dumt får börsen lida. Hittade vid åttatiden nycklarna till kassaskåpet på Ica i min ficka. En ficka som inte längre befann sig på Ica utan hemma i Keräs. Fanns inte mycket att välja på än att packa in Affen i bilen och dra tillbaka till stan och lämna in nycklarna. Oj, vad det känns långt till stan en sån gång.

God natt!

En Affe! Igår var han billig för att inte säga gratis.

Jag och Fanny var till Nikkala en sväng och han var ensam hemma, allt gick jättebra. Kom hem gick och duschade, var borta max 10 minuter. Eftersom det var oroande tyst öppnade jag dörren och kikade vad som försiggick. Där stod han i godan ro och tuggade på kabeln till internetdosan. Och inte bara tuggade lite, han hade lyckats tugga av sladden helt och hållet och dessutom kapa den i mindre bitar. Även sladden till närverket hade fått sig en omgång. Matte blev inte glad   och Affen såg minst sagt förvånad ut.

Så nu har vi inget ”vanligt” internet utan surfar med så kallat mobilt bredband som jag turligt nog skaffade när husrenoveringen drog igång. Funkar som ett slags refill kort till datorn.

I övrigt har jag bokat tid till veterinären (IGEN) men fick inte tid förrän efter midsommar. Affes ben var bra och han haltade inte alls ända tills igår eller rättare sagt imorse.

Igår var nämligen första dagen på över en vecka som han slapp burvila och naturligtvis var han mera vild än tam. Benet höll inte för detta =( Så nu blir det ordentlig undersökning med röntgen och hela baletten. Och naturligtvis åter igen buren. Vill verkligen inte tro att de ska vara något allvarligt eller bestående med hans ben, stackars lilla Affen   

Är i en djup Emil svacka, saknar den hunden alldeles något förfärligt.

Igår i Nikkala blev det för mycket (första gången jag gick slingan utan Emisen) Fruktansvärd känsla när det liksom knyter sig i bröstet och man får svårt att andas.

Han hade en stor sten eller rättare sagt ett mindre berg som han alltid, alltid hoppade upp på, väl uppe fick han en godis. Och när Fanny igår ställde sig och tittade upp mot stenen (ungefär som var är han då) så var det ju så klart kört, tårarna var ett faktum. Fanny är mer eller mindre härdad numera och reagerar knappt på mattes snorade och hulkande. Konstigt nog mötte vi ingen, folk brukar annars ha tendens att dyka upp som på beställning på olämpliga tillfällen som dessa.

 Min fina Emil

Har jobbat kväll igår och kör kväll idag med. Skulle ha jobbat i morgon med men då är det dopdags.

Önskar att jag hunnit besöka frissan innan samt kunna vara och köpa något fint att ha på. Men tyvärr blir det jag som får agera fågelskrämma   

Ha det gott.

Vi såg orm imorse igen, jag och Fanny. Det var på tillbakavägen som jag på långt håll såg något på vägen som definitivt inte legat där när vi tidigare passerat. En orm, (livslevade) naturligtvis! Men jag är lite stolt, lyckades faktiskt komma så nära att jag kunde ta en bild, kanske kan kallas terapi.

Var i bakartagen igår, blev både bullar och baguetter. Hade hittat ett recept på baguetter som verkade jättegoda, nackdelen var lång jästtid på totalt nästan 6 timmar. Men då borde de ju bli himmelskt goda, eller inte? Överreklamerat med lång jästtid? Fast frallor man gör kvällen innan, som vilar i kylen under natten och gräddas på morgonen går inte av för hackor. Hur som helst var baguetterna ätliga men inget utöver det ordinära och bullarna med blåbär blev blaj så hälften åkte i soporna. Det är med andra ord som vanligt när Jenny är huslig   

1 timme var Affen-paffen ensam igår utan bekymmer. Imorse (ca 50 min) kom han bara snabbt och hälsade på mig och Fanny och sprang sedan in i sin bur för att fortsätta tugga ben *lycka*

Hans hälta är betydligt bättre men han har ännu mycket burvila, vill inte riskera att det går upp. Men visst börjar han bli uttråkad. Försöker köra lite dagliga klickerpass, där vi bland annat tränar på att han ska sticka in huvudet självmant genom halsbandet. Han har redan lagt sig till med lite ”fula” ovanor (bus) när man ska trä på halsbandet så det försöker vi nu motverka.

Matte är så dålig på att bädda i buren, måste nog göra det själv!

Nu blev det mycket bättre =)

Sambo har beställt mat. I en av hans (heliga) jakttidningar medföljde en receptbilaga, Skogsmat för jägare. Hans val föll på ”Älgjägarens pastagryta” med det näringsrika innehållet:

2-3 paket bacon

1-2 kabanosskorvar

1 dl riven ost

5 dl grädde!!!!

I förtexten står det att de flesta recepten medför sk ”paltkoma” och ökar definitivt en oönskad övervikt. Sambon lever dock i den fagra tron att han är underviktig och behöver gödas. Så igår inhandlades en halv liter grädde och inte dög det med lätt varianten heller. Undrar just vad som ska hamna på min tallrik…

Tycker Affen att det är att vara i buren, fast han är jätteduktig. Inser att det är ganska (mycket) bra träning det här med, att göra absolut ingenting.

Hade ett bokat veterinärbesök idag med anledning av hans ben men jag tyckte han var i princip haltfri i morse så jag avbokade. Nu gäller det att hålla honom lugn i kanske två dagar till för att den eventuella skadan inte ska upp, vilket tydligen var en ganska stor risk.

Jag känner mig svullen som en julgris då helgen gått i ätandets tecken, inte en behaglig känsla alls. Igår blev det dessutom tårta och en massa annan gojja då mormor fyllde 80 år och höll kalas. Tänk att orka ha kalas i den åldern. Jag tyckte det var jobbigt redan när jag fyllde 30.

Affen var med på gårdagens kalasade (i bur) och det gick hur bra som helst. Först tuggande han lite ben, sedan kom det lite pip och sedan zzznark.

Nu ska jag ta och flytta över mina foton till en extern hårddisk. Ett bra tips till alla som fotar mycket men är dåliga på att framkalla bilderna. Egentligen borde man ha det som rutin varje gång man tankar in nya bilder i datorn. Man vet ju aldrig när datorn bestämmer sig för att skära ihop. Jag blev påmind om detta nyss då datorn bestämde sig för att inte vilja starta som den skulle.