Trodde ni jag gått under jorden? Nix! Har bara varit allmänt oinspirerad och omotiverad sista tiden och har inte haft lust att sitta framför burken överhuvudtaget.

Nå väl här kommer lite bloggande i alla fall.

Läste någonstans att fostrar man en terrier med ”hårda” metoder får man tillbaka en hund därefter, vilket jag nog är beredd att skriva under på.

Av egen erfarenhet vet jag exempelvis att det är helt lönlöst att ta en terrier i nacken eftersom det istället skapar motsatt effekt. Du får en rabiesliknande varelse, med en klapprande käft full av synålsvassa tänder, redo att punktera din handled. Resultatet blir oundvikligen att du i flera dagar efteråt går omkring och ser ut som en gammal knarkare.

Istället får man sträva efter att lura och manipulera dem så gott det går. Men de är smarta rackare terrisarna så det gäller att ligga steget före.

Idag testade jag något nytt på Affe som var på väg in i ett ”terrierbryt” Jag morrade och visade tänder. Jisses vad snopen han blev och kom av sig helt i bitandet i min arm och hand. Men han är ju terrier och då måste man ju bara prova en gång till. Men då gjorde matte ett mindre utfall och då var det inte så roligt längre. Han gav upp och kom efter en stund och la sig i min famn istället. Synnerligen effektiv korrigering utan ord och beröring, helt i bästa Cesar Millan anda.

Har ändå för säkerhetsskull idag inhandlat ett hemligt vapen, en vattenspruta   

Ikväll har vi besökt brukshundklubben. Affen får ju inte göra så mycket pga benet men bra sugen var han allt. En liten inkallningsövning vågade vi oss på och den gick mycket bra. Annars bara gick vi bara omkring, pratade med trevligt hundfolk, tittade på de andra vovvarna och tränade lite kontakt. En hel del hopp och studs blev det trots allt så får se imorgon hur det är med benet. Tycker det varit rätt bra i två dagar nu men då har det varit burvila på heltid, i evigheter känns det som.

Min sambo har i dag hädat. Skickade iväg honom för att handla en flaska av livets dryck. Om nu någon nu mot förmodan missat det så är jag och Baileys nästan som en synonym. I alla fall så hade han lagt flaskan i framsätet och när han öppnade dörren hade den fallit ut och så klart gått i tusen bitar. Ser framför mig, tydligt klart hur Baileys sakta sprider sig i rännilar längs asfalten. Hur kunde han behandla den så vårdslöst?

Slutligen ett visdomsord. Är huvudet dumt får börsen lida. Hittade vid åttatiden nycklarna till kassaskåpet på Ica i min ficka. En ficka som inte längre befann sig på Ica utan hemma i Keräs. Fanns inte mycket att välja på än att packa in Affen i bilen och dra tillbaka till stan och lämna in nycklarna. Oj, vad det känns långt till stan en sån gång.

God natt!