Husse var idag med hos veterinären och upptäckte Affes dragningsförmåga (speciellt på det kvinnliga könet) Efter en stunds funderande kom han fram till följande kloka slutsats: Om vi någon gång separerar ska jag ha huset och delad vårdnad om Affe. Jo, just det   

Att sitta i väntrummet hos veterinären är ju ett perfekt socialiseringstillfälle, att jag inte tänkt på det tidigare. Han har idag sett hundar av alla de sorter, stora som små, raggiga som släta och hela tiden lika glad och nyfiken. Han har till och med träffat en liten människoparvel.

För mig är det så otroligt fascinerande hur en liten hund kan underlätta och öppna för kommunikation mellan människor. Jag är väl själv rätt blyg och tystlåten av mig men frågor om Affe leder till dialog och helt plötsligt har man ett samtal med en helt obekant människa.

Tror jag ska starta parti med parollen ”mer hundar år Sveriges blyga, buttra och tystlåtna innevånare”