Inledde morgonen med ca 30 minuters ensamhetsträning. Idag gick bättre än gårdagen, då han ylade för fulla muggar när jag kom hem. Vänta, vänta tills ett tyst ögonblick uppenbarade sig och jag och Fanny kunde gå in. Idag hade han till och med tagit sig tid att tugga lite på ett ben   

Nu är vi just hemkomna från stan där vi prommat från Ikea till Shell, inte jättelångt men två gångtunnlar och en trafikerad väg ska passeras på både dit och hemvägen. Tunnlarna vållade inga som helst bekymmer däremot har han börjat fara som ett jehu i kopplet, från sida till sida, framför och bakom. Dessutom har han börjat med fenomenet att försöka dra sig ur halsbandet   när det inte går ”hans väg” livsfarligt. Hittills har han inte fått vatten på sin kvarn men halsbandet är lite stort så det gäller att passa honom.

Barn verkar bli vårt absolut minsta bekymmer, han är hysteriskt glad åt varenda unge han ser. Cyklar, barnvagnar och illalåtande lastvagnar struntar han blankt i.

Stötte på ett gäng Dalmatiners under vår promenad. Jag såg dem i god tid och gick en bit åt sidan och avvaktade så han skulle få upptäcka dem i lugn och ro. Ville undvika att möta dem i gångtunneln. Vaff, vaff lät det från Affe som nog gett sitt liv för att komma lös från det elaka kopplet. Belönade när han valde att titta på mig i stället för de prickiga korvarna   

Blev en sväng på mattes jobb också, innanför jackan och bara lilla huvudet stack fram    Inte tillåtet så klart och några äldre damer snörpte tydligt på munnen och visade sitt missnöje.  Men äsch sånt är jag immun mot och detta var ett nödläge  

Jag måste försöka få med på film hur söt han är när vi klickertränar. Igår föll polletten ner och han började lite smått erbjuda andra beteenden. Lilla svansen viftar och det syns att han tycker det är roligt, matte också.

Min fot börjar lite lätt att säga ifrån igen och jag antar att jag måste dra ner lite på de redan korta promenaderna. Det är så frustrerande när man VILL men inte kan för att ens kropp säger ifrån. Sist ignorerade jag alla varningssignalerna och se hur det gick. Läxan lärd den hårda vägen. Bara att tagga ner vare sig jag vill eller inte  

Så här ser man ut när man varit i stan.