Inledde morgonen med ca 30 minuters ensamhetsträning. Idag gick bättre än gårdagen, då han ylade för fulla muggar när jag kom hem. Vänta, vänta tills ett tyst ögonblick uppenbarade sig och jag och Fanny kunde gå in. Idag hade han till och med tagit sig tid att tugga lite på ett ben   

Nu är vi just hemkomna från stan där vi prommat från Ikea till Shell, inte jättelångt men två gångtunnlar och en trafikerad väg ska passeras på både dit och hemvägen. Tunnlarna vållade inga som helst bekymmer däremot har han börjat fara som ett jehu i kopplet, från sida till sida, framför och bakom. Dessutom har han börjat med fenomenet att försöka dra sig ur halsbandet   när det inte går ”hans väg” livsfarligt. Hittills har han inte fått vatten på sin kvarn men halsbandet är lite stort så det gäller att passa honom.

Barn verkar bli vårt absolut minsta bekymmer, han är hysteriskt glad åt varenda unge han ser. Cyklar, barnvagnar och illalåtande lastvagnar struntar han blankt i.

Stötte på ett gäng Dalmatiners under vår promenad. Jag såg dem i god tid och gick en bit åt sidan och avvaktade så han skulle få upptäcka dem i lugn och ro. Ville undvika att möta dem i gångtunneln. Vaff, vaff lät det från Affe som nog gett sitt liv för att komma lös från det elaka kopplet. Belönade när han valde att titta på mig i stället för de prickiga korvarna   

Blev en sväng på mattes jobb också, innanför jackan och bara lilla huvudet stack fram    Inte tillåtet så klart och några äldre damer snörpte tydligt på munnen och visade sitt missnöje.  Men äsch sånt är jag immun mot och detta var ett nödläge  

Jag måste försöka få med på film hur söt han är när vi klickertränar. Igår föll polletten ner och han började lite smått erbjuda andra beteenden. Lilla svansen viftar och det syns att han tycker det är roligt, matte också.

Min fot börjar lite lätt att säga ifrån igen och jag antar att jag måste dra ner lite på de redan korta promenaderna. Det är så frustrerande när man VILL men inte kan för att ens kropp säger ifrån. Sist ignorerade jag alla varningssignalerna och se hur det gick. Läxan lärd den hårda vägen. Bara att tagga ner vare sig jag vill eller inte  

Så här ser man ut när man varit i stan.

 

Majsan

6 juni 2010 01:40

Hallå, härligt att det går bra med Affe..Ja du Jenny du vet väl vad livsmedelslagen säger om hundar i butiker!! Men Affe är ju bara Valp ;)
he he..ha det gott..Kramar

 

Jenny

6 juni 2010 10:12

Mmm, jo jag vet *skamsen* men det var ett nödläge =) och han syntes knappt.

 

Majsan

8 juni 2010 08:39

He he blev han hungrig och ville ha en korv ;) kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...