Har 5-6 påbörjade inlägg men inget har kommit så långt som till bloggen. Välmåendet har väl varit bättre och det mesta har sedan jul skett på rutin och ren och skär envishet. Sviken och besviken är nyckelorden som präglat veckan och kanske inte så konstigt att det är mindre roligt att vara Jenny nu.
Men det finns alltid ljusglimtar, alltid och jag är som en "ljusglimtsknarkare" Jag suger i mig allt och lyckas på så sätt hålla mig flytande till nästa ljusglimt. Försöker verkligen dela med mig så gott det går. Det är många som behöver lite extra ljusglimtar. Men alla har tyvärr inte förmågan att se ljuset i det lilla.

   Ser ni, jag har guldslirre.. Matte har sytt åt mig :)

Det är underlag från helvetet där ute nu. Vädrets gudar måste ha spelat flipper om vädret. Från att ha varit -27 började det igår att ösregna. Idag har det legat kring noll men har börjat frysa på. Vilket betyder att det blir sylvasst för Rubens känsliga tassar. Just det där översta krasade lagret är rena rama tassdöden.
Hänglåsen på jobbet har krånglat kopiöst i kylan. Men numera är jag utrustad upp till tänderna och min nya bästis är Herr Blåslampa, på riktigt faktiskt. Vrida igång gasen, trycka på knappen, POFF! Värsta lågan och låset tinar i ett nafs *hehee* Man känner sig inte så lite som Miss MacGyver.

 Min nya bästis..    

Brukar summera året som gått men ärligt 2014 suger fett.  Älskade Affe-fisen som inte finns längre, separationen.... *suck*
Något bra, något bra. Det måste ju ha hänt något bra....
JA! jobbet, så klart!  Jobbet som ger mig fördelen att umgås med människor som har "förmågan" att ge mig ljusglimtarna och det befriande skrattet, som jag så väl behöver. Men även den personliga utvecklingen som skett där. Den är jag extra stolt över.

Dags för 2015 och jag tänkte säga att det knappast kan bli värre eller sämre.  Men klart det kan, så jag tar tillbaka. Men jag hoppas innerligt att det blir ett bättre år. Det måste finnas en gräns för vad man kan klara av på eländesfronten. Dom menar att jag är stark och visst kanske det ..Men vissa dagar känner jag mig mest som en daggmask, slemmig och äcklig *fniss*  Hur var det nu jag sa för 100 år sedan... Seg som vide?! Jepp, 2015 är möjligheternas år och jag ska försöka se 2015 som en riktig nystart. Jag behöver ta tag i mitt liv och sopa ut det förflutna. Ska dessutom försöka jobba lite mindre.  Försöka, sa jag...

Vad vi egentligen ville med det här inlägget var ju inte att klaga och gnälla utan att önska er ett gott nytt år och Ruben vill ju så klart ge er de traditionella nyårsbilderna. Vi kunde inte bestämma oss för partyhatt eller sofistikerad hatt, så det blev båda.

Som avslutning ska jag dela med mig av en högst pinsam felsägning som jag råkade leverera igår morse. Jag var röd som en tomat om kinderna hela dagen efter den meningen.
Bakgrunden är att mitt bröd var VÄLDIGT mycket försenat. Jag väntade och väntade. Så dök han plötsligt upp. Han, den ganska nya chauffören. - Det känns som jag väntat på dig hela mitt liv! Knäpptyst! - Var det problem längs vägen? skyndade jag mig att tillägga. Herregud, tig min mun så får du socker. Det var ju inte riktigt så jag menade. Kommer antagligen att vilja sjunka död ner genom golvet nästa gång han dyker upp. Usch så generande. Varsågoda, Jenny i ett nötskal.

Sist men inte minst.
Ett riktigt gott nytt år önskar jag och Ruben er.

   Seriöst matte! Not funny!

Dag 17 i arbetsföljden, julafton och jag är uppriktigt glad att slippa vara social.

Så, det är första julen själv och det går ingen nöd alls på mig. Förstå hur njutningsfullt det är att slippa stressa på julafton, vilket jag fått göra så långt tillbaka jag kan minnas. Nu intog jag min julmat iklädd myskläder och med en skabbig men varm morgonrock ovanpå, eftersom det är så kallt (-24) 
Jag bryter så många seder och traditioner jag bara kan. Ha på "fulkläder" och äta julmaten redan klockan 12, fy på mig *hahaa* Dessutom har jag tagit en powernap på si så där tre timmar. Tror dock jag hade kunnat sova för natten, fick verkligen tvinga mig upp. Nu dricker jag dessutom en cider, big NO NO på julen.

   MIn älskade lilla Ruben. Mitt kärleksmonster.

   Sötaste lilla nissen.

Fast saker går inte riktigt min väg idag. Näsblod på morgonen *ogilla*
Fick inte upp hänglåsen på jobbet. De hade frusit *hata* Med hjälp av en marschall fick jag sakta men säkert upp låsen, ett efter ett. Tur ingen såg mig. Ganska snabbt anar jag att man larmat polisen när någon kufisk individ, 5,10 på julaftonsmorgonen, står med typ svetslåga under låsen till de stora grindarna som omhägnar butiken.
Till julmaten fick jag inte upp flaskan med min exklusiva julmust, jag unnat mig, hur jag än försökte. Det blev vatten till maten, snopet.

   Det finns något där.

Det här med att vara ensam på julen kan ju vara lite känsligt. Att bara omtanke kunde värma hjärtat så mycket visste jag inte. Kanske för att det kom från det minst oväntade håll och från en av de absolut "buffligaste" personer jag känner. Han var uppriktigt oroad. Så gulligt. 
Även en inbjudan jag fick idag värmde och gjorde mig glad. - Vi har absolut plats för en till och det vore bara trevligt om du kom. Jag tackade vänligt nej. Hade varit för nervös för att kunna äta och med tanke på mitt bordsskick och min förmåga till verbala grodor. Nä det hade slutat med katastrof.

Tyckte jag köpt lite julmat, tsss. Jag kommer att få äta julmat till midsommar *urk*

Min skinka blev faktiskt världsgod, saftig och fin och det bästa jag slipper dela med mig.
Apropå skinka. Snudd på skandal får man nog säga att det är när varenda julskinka var slut i butiken idag. Jag skämdes varje gång jag fick tala om detta för en sökande kund.

Kram och God jul

- Jag har handlat mat till julen varje dag i två veckor nu. Sagt av en kollega idag. Helt sjukt enligt min åsikt men tyvärr en sann spegling av dagens julfirande.  Men nu är det snart över. Dan före dopparedan.

Nu ska jag sätta mig i schäslongen med en stor Baileys och bara hoppas att jag hinner dricka upp den innan sömnen tar överhanden. 

Men först, årets upplaga av julkortet. Min fina lilla snösnuttgubbe Ruben.

GOD JUL PÅ ER ALLA!

Jag sa ju att det var halt. På väg hem från jobbet idag passerade jag en bil som var så långt ner i diket det gick att komma. Föraren satt på den vältade bilen och dinglade med benen.

Jag och Ruben skulle bege oss ut i skogen för att fixa till den "perfekta" julbilden. I min enfald trodde jag ju att 16 kg Ruben kunde ha samma tomtedräkt som 7kg Affe-fis *korkat*

Packade in hund i bilen och åkte till stan för att köpa ny kostym. Slut! Så klart. Men han fick en fin julscarf med bjällra istället, jättefin faktiskt. Han hade på sig den i skogen och det pinglade så fint.

Jävlar. Fult att svära jag vet. Men det är befogat. Efter promenaden med Ruben var det illa dags att ta tag i snöskottningen. Var nästan klar när jag trampade på något så knäet åkte bakåt, i dödens vinkel. Det gjorde så ont att jag nästan gick ner för räkning och grät gjorde jag faktiskt på riktigt. Satt en god stund ute på bron, hulkade, snorade och tyckte gräsligt synd om mig själv *ensammast i världen, typ* Jag har inte en bra känsla i knäet nu (ont) och är rätt bekymrad hur det kommer att bli när det stelnat till efter vila.

Trevlig fjärde advent

Så kom det då snö och plötsligt blev det dags för årets första plogning av gården. Tur man har en snäll fd. svärfar.

Klass 1 varningen från SMHI måste ha satt fart på vägverket för minsann var byavägen plogad i morse när jag begav mig mot jobbet. Händer typ aldrig. Men halt var det som bara den.
Så nu är det vinterlandskap och riktigt juligt ute. Synd bara att julsinnet inombords är bortraderat.

 Klokskap hittat på Instagram 

Jag borde ha lyssnat på min intuition och lagt min brödbeställning på egenhand. Vi har under gårdagen haft strålande försäljning men inte är det då limpor de köpt. Och idag anlände flera 100 nya limpor, av olika färg och form. Och fika till förbannelse. Vi försökte bromsa måndags ordern, men si det gick inte. Dessutom måste de ha en analfabet på bageriet för på de dekorerade jultårtorna stod det Gud jul.

Igår gav jag tips på hur man ugnsbakar skinkan och idag fixade jag till ovannämnda tårtdekoration. Jag är så bra på så många saker *ironisk* borde definitivt få löneförhöjning. Kan tillägga att jag även för en tid sedan delade ut tips på hur man bäst dricker whiskey, fast man egentligen inte gillar smaken. Ica-arbetare har många strängar på sin lyra.

Gud jul på er.

- När jag såg dig kom jag på att jag skulle ha flatbröd. Hur f-n tolkar man det då *haha* Kommentaren fälld av  en äldre dam. Annars har jag varit surpuppa idag, ända tills mina leverantörer kom och muntrade mig framåt eftermiddagen. Fnissar fortfarande.

Vara bara så infernaliskt trött och allt jag ville var att gå hem när jag slutade men det stötte på patrull och det gjorde mig riktigt grinig. Men som sagt det gick ju över och imorgon är en ny dag med nya möjligheter. Dessutom är helgens arbete på frivillig basis  så då måste det ju gå lättare att jobba, eller. 

Just de här dagarna innan jul, när stress, press och annat elände dödat den lilla julkänslan man lyckats frammana tycker jag det passar så bra med dikten 10 små tomtenissar. Den är en absolut favorit.

Midvinternattens köld är svår
Tio små tomtar i djupsnö går
Rävsax dold under skynke vitt
knipsar Nisse av på mitt
Livsandarna snabbt för honom tryter
snart i sitt eget blod han flyter

Nio små Nissar i midnattstimma
traskar fram i månljusstrimma
Ugglan hoar i sitt näste
Istapp faller tyst från fäste
Nisse spetsas utav tappen
Tomte ligger död på trappen

Utanför dörren står gröt och ångar
Åtta tomtars intresse den fångar
Med stigande hunger de gröten nalkar
men en stackars tomte på kanten halkar
Han sliter, han kämpar, han svettar sig blöt
men sjunker likväl i kvicksandsliknande gröt

Många springor stugan har
där sju tomtar in sig tar
Katten som bakom dörren lura
slukar Nisse med hull och huva
Resten utav tomtehand
slickar kisse bort från tand

Sex små tomtar mot julbord ila
snabbt uppför bordsbenet de kila
När sista tomten över kanten hasar
han tappar taget och nedåt rasar
Faller nedåt likt ett lod
Mattan fylls av tomteblod

Fem små tomtar med stor iver
Rusar runt ty hungern river
Nisse snubblar på sitt skägg
faller rakt på knivens egg
Lilla Nisse stackars saten
rinner ut i sillsalaten

Fyra små tomtar festar på sill
och de släcka törsten vill
Mot glöggen de springer i samlad tropp
och tar för sig i varsin kopp
Nisse faller ut i glödhett hav
likt en skållad mandel hans skinn faller av

Tre små tomtar uti granen svingar
ibland ljus och änglavingar
Nisse sig för nära vågar
snart han står i ljusan låga
Luktar som en vidbränd stek
Ångrar då sin ystra lek

Två små tomtar kring sig tittar
När de en smällkaramell hittar
Nisse ned på den hoppar
Men för detta den ej stoppar
På golv och tak, på gardin med frans
finns nu Nisses hjärnsubstans

Husbonn traskar upp i natten
För att kasta lite vatten
Under husbonns stora toffla
Nisse blir till krämig våffla
Snön lyser vit lite här och var
Inte en djävla tomte finns kvar

Okänd författare

Tejpad, elektrifierad och tjock! Det är jag det. Inte undra på att man är ensamstående.

Tjock för att jag bara fikar å fikar. När jag har ont är det som att kroppen skriker efter sött och eftersom jag inte äter godis blir det fikabröd.
Tejpad för att det över och runt min axel går en stor, bred, blå tejp som ska hjälpa mot det onda och hålla axeln i ett bättre läge.
Elektrifierad för att jag igår hos sjukgymnasten, fick ström i min axel. Ska även få en egen "TENS"apparat som jag kan använda hemma mot smärtan. Sjukgymnasten hade pratat med läkaren och jag kommer att bli kallad till röntgen. Äntligen är bollen satt i rullning.

Imorgon är det fredag och dag 12 i arbetsföljden. Det går ju som på räls det här. Det är ännu relativt lugnt i butiken. Men antagligen drar det igång lite mer i morgon för att under helgen eskalera till anstormning.

Milde himmel vad jag våndats över mina brödbeställningar. Har midsommar i alltför färskt minne då jag gick totalt tjock. Det vill säga, det gick nästan inget bröd alls och jag fick slänga säckvis. Det var förskräckligt. Nu är det både en jul och ett nyår att ta sig igenom. Sedan dröjer det ända till påsk innan det blir några större svårigheter igen.

Allt mitt julpysslande har ju i princip uteblivit i år. Men något litet har jag i alla fall kunnat åstadkomma, till de absolut närmaste. Detta pyssel är nu paketerat och postat *pust*
Borde sy några grisar. Ni vet, dem som jag masstillverkade något år. Borde väl nästan kunna sy dem i sömnen, tycker jag. Men den där skitaxeln...

Julskinkan, sillen, prinskorven och laxen är inhandlad. Samt lite annat smått och gott. Slog på stort och köpte en "fin" flaska med julmust. Dricker i vanliga fall inte läsk och speciellt inte till maten eftersom man blir proppmätt. Men den här musten var förpackad i en riktigt fin butelj så jag kunde inte låta bli.

Nu ska jag och Ruben snart ta en promenad i mörkret och sedan blir det mys i schäslongen framför Julbak med dessertjuryn.

Då var dag sju på jobbet avklarad och jag laddar om för, äh ingen idé att räkna. Men ledigt innan jul lär det knappast bli. Kompenserar genom att gå hem tidigare. Vissa dagar riktigt tidigt till och med. För mig är det lika värdefullt som en ledig dag och eftersom jag ändå vaknar av mig själv vid tre tiden kan jag ju lika gärna kliva upp och jobba.

Tänk er lite juleljus och maffiga röda bollar i denna gran..  

Snötyngda grenar. Gissa om man fixk snö i nacken..  

Hann med en hundpromenad i dagsljus idag så batteriet är fulladdat igen. Jenny-batteriet alltså. Genom skogen knatade vi i nästan 8km och äntligen har vi fått lite vitt på backen igen. Rubens tassar tog tyvärr stryk idag *less* och jag drog en praktvurpa. Tack gode någon att jag tog emot med den friska axeln.
Ont som sa--an gjorde det och onda knäet fick sig därtill en smäll. Eller rättare sagt. Knäet fick heffan-Jenny på sig. Blöt blev jag dessutom. Måste ha varit blankis under plaskvattnet som i sin tur hade ett lager snö på sig. Jag hann aldrig anat något innan fallet redan var ett faktum.
Hade släpat med mig jättesystemkameran men den klarade sig. Dock blev det inga bra bilder alls idag. Så det var meningslös ballast.

Min lilla grillkorv, Ruben.  

   Fundersam.. Sticka eller inte sticka...

Ni vet väl att bullterriern kan flyga.  

Var på första besöket hos sjukgymnasten i fredags. Dystert är bara förnamnet. Spontant trodde hon på artros i axeln. Jag har väl själv tänkt tanken men vill liksom inte tro att det ska vara så. Att ha ont i knäet tillföljd av artrosen är en sak. Men axeln...  Det strålar ju mot nacken och ger mig huvudvärk.

Hon kollade och jämförde rörlighet mellan höger och vänster arm och jag måste erkänna att resultatet chockerade mig och det inte så lite. Skulle föra armen ovanför huvudet och det bara tog stopp. Hur jag än försökte kom jag inte längre. Var liksom en osynlig barriär som hindrade armen. Men vänster kommer jag så långt att överarmen rörde örat. Med höger är det säkert 15 cm mellan örat och överarmen. Sjukgymnasten ville att axeln ska röntgas och skulle prata med läkaren.

Finaste stjärngossen.  

   Men pojkar kan faktiskt vara tärnor också.

För första gången på åtminstone 18 år kommer jag denna jul att skippa lussebullsbaket. Men även pepparkakorna, de hemmagjorda julkorten och  julgodiset jag brukar göra och ge bort. Tråkigt och trist men priset, i form av smärta, jag får betala är alldeles för dyrt. Dessutom köper jag bara julklappar till en enda person i år. Mig själv!

Tredje advent idag men ni får hålla tillgodo med Luciabilder på Ruben istället.