Det är bättre idag, tack, tack, tack. Men fixade inte riktigt att göra full dag på jobbet. Tror kanske att det var rätt bra att jag slutade lite tidigare, för återhämtningens skull. Nu har jag och Puben nyss varit på en långpromenad, nästan 9 km så vi är rätt behagliga bägge två. Imorgon är det massagedags igen 45 minuter av njutning. Dyrt, men det är jag för sjutton värd.

Imorse var jag nära att kasta in handduken och bara ge upp. I ungefär två minuter. Sedan ändrade jag mig och kom fram till att bara jag överlever julen (på jobbet) så är det lugnt.

När jag gör något, går jag liksom "all in" Misslyckas något eller skiter sig, tar jag det så klart personligt.
Pepparkakor, vörtlimpor, kampanjer, exponeringar, hålla koll på leverantörer. Brödet får inte ta slut men inte heller får det bli kvar en massa, eftersom folk är datumfixerade. Är det "fikahelg" med tårtor och gotta eller deffar folk. Samtidigt som vi hela tiden jobbar med siffror och statistik. Tusen bollar att hålla i luften. Inte undra på att man får både migrän och magsår. Men jag skulle inte vilja byta bort det för något i världen. Det var ungefär det jag kom fram till i morse, när jag nästan gav upp.
Så jag tar en Losec, en Voltaren och två lussebullar och kör på lite till. Och faktiskt längtar jag till morgondagen. Ny dag med nya möjligheter.

Gissa om jag saknar de här små individerna. Mina änglahundar Fanny, Affe-fisen och Emil.

Affe och Fanny.

Emil.

Matte glömmer er aldrig.