Yes! Jenny har gjort det igen!

Skulle beställa hem lite mer pepparkakshus, typ 60 stycken ungefär. Leveransen kom idag. 330 nya friska hus ska krängas iväg innan jul *gaaaah* Naturligtvis har jag klantat mig i beställningen.  Ringde butikschefen med gråten i halsen - det känns som flera tusen hus, vad ska vi göra med dem... Han är lugnet själv och min klippa på jobbet. Hans första råd var att jag skulle andas.  Vilket hjälpte tillräckligt för att jag skulle ta mig samman och kontakta säljaren, en riktigt trevlig prick för övrigt. Han måste ha hört desperationen i min röst, för han lovade hjälpa till genom att skjuta in en slant så jag kunde sänka priset rejält utan att gå med brakförlust. Tack, tack, tack snälla.

Byggde värsta maffiga exponeringen på en gavel och nu hoppas jag att folk från när och fjärran vallfärdar för att köpa mina superbilliga pepparkakshus.

Idag är det på dagen ett år sedan jag fick frågan om jag ville bli brödansvarig. Minns dagen som den var igår. Inser hur mycket man faktiskt utvecklas på ett år. Exempelvis, på mindre än en timme hade jag byggt två gavelexponeringar. För ett år sedan hade jag stått som en gapande guldfisk och funderat på vad jag skulle ta mig till.

Just det jag har ju lyckats ytterligare. Eftersom jag jobbar så mycket försöker jag ibland sluta lite tidigare. Igår var en sådan dag och jag firade genom att låta Ingvar bjuda på brunch igen (IKEA-frulle) Tog en sväng förbi fyndhörnan, big mistake. Hittade en hög byrå med fem lådor i samma möbelserie som mina andra möbler.

Jag slog till, trots vetskapen att jag har en gigantisk hundbur i bilen och dagen till ära även en hyfsat stor lastpall. Halt som satan och vind i stormstyrka gjorde det inte plättlätt att frakta ut byrån. Konstaterade fakta snabbt. Jag kan inte ta isär hundburen, störtomöjligt fast jag vet att det går. Rulla tillbaka fanskapet in på IKEA, i stormvinden och halkan igen.  Åka till jobbet och lasta ur buren, snatta med mig en medarbetare som lyfthjälp och tillbaka till IKEA igen. Pust, väl hemma fick jag ta bort lådorna för att lättare få in pjäsen. Det gick.

Sedan gjorde jag och Ruben ett ryck. VI var tvungna att flytta klocka och tavla tillföljd av nya möbeln och när VI ändå var igång klädde VI granen och plockade fram lite tomtar. Hade jag fått bestämma hade VI inte hjälpts åt alls. Efter någon timmes medhjälperi var jag måttligt less på lilla Ruben.