Jag sa ju att det var halt. På väg hem från jobbet idag passerade jag en bil som var så långt ner i diket det gick att komma. Föraren satt på den vältade bilen och dinglade med benen.

Jag och Ruben skulle bege oss ut i skogen för att fixa till den "perfekta" julbilden. I min enfald trodde jag ju att 16 kg Ruben kunde ha samma tomtedräkt som 7kg Affe-fis *korkat*

Packade in hund i bilen och åkte till stan för att köpa ny kostym. Slut! Så klart. Men han fick en fin julscarf med bjällra istället, jättefin faktiskt. Han hade på sig den i skogen och det pinglade så fint.

Jävlar. Fult att svära jag vet. Men det är befogat. Efter promenaden med Ruben var det illa dags att ta tag i snöskottningen. Var nästan klar när jag trampade på något så knäet åkte bakåt, i dödens vinkel. Det gjorde så ont att jag nästan gick ner för räkning och grät gjorde jag faktiskt på riktigt. Satt en god stund ute på bron, hulkade, snorade och tyckte gräsligt synd om mig själv *ensammast i världen, typ* Jag har inte en bra känsla i knäet nu (ont) och är rätt bekymrad hur det kommer att bli när det stelnat till efter vila.

Trevlig fjärde advent