Det blir en kortis idag. Jag har en axel som behöver amputeras IGEN och en huvudvärk som jag antagligen fått för mina synder. Det är snudd på kritiskt när inte mindre än två av "brödkillarna" kommenterade mitt "låga" väsen. Tyckte visserligen inte själv att jag betedde mig annorlunda än jag brukar men det gjorde jag uppenbarligen.

Affe och Ruben är promenerade, jämten Lotta har fått sitt, valparna är mätta och nöjda och de tre jämtarna ute i sina hagar är nog också rätt tillfreds. Och jag, jag  bara sitter här och lyssnar till regnet som piskar mot plåttaket, mycket nöjd att jag hann göra allt promenerande innan skyfallet inleddes. Allt vore så bra förutom den satans axeln då och förstås lite trötthet. 04.15 har klockan ringt hela veckan.

   Lottas valpar. 1 vecka på lördag.

   Den som gapar efter mycket......

 
Jag kommer gå tillbaka till att jobba helg igen. Det har jag väl egentligen gjort hela tiden, fast ändå inte. Jag har tagit semester, bytt och haft mig eftersom sambo jobbar på annan ort och ofta har hans jobbhelg sammanfallit med min, vilket skapar megahundbekymmer. Men tack vare ett perfekt upplägg och antagligen världens bästa arbetsgivare kommer det i framtiden inte att vara ett problem. Jag har dessutom absolut inget emot att jobba helg så jag är superglad att det kunde lösa sig så perfekt.

Nu går skam på torra land. Tro det eller ej, jag och Ruben har börjat utställningsträna. Helt ärligt blev vi faktiskt tvingade in i ringen igår på brukshundsklubben.  Jag tycker ju utställningen är fjanteri på hög nivå. Men nu funderar jag faktiskt på att ställa upp i en internationell utställning under sommaren. Han fick så mycket beröm igår och hon trodde vi hade fina chanser, så varför inte....

   Stanna kvar.

Tjing...

Tillbaks idag igen, vilken skräll!!

Tänk att tårar ännu kan falla fast det gått fyra år sedan min Emil blev en änglahund. Läste tidigare års inlägg för just den här dagen och plötsligt blev det ett öppet sår i hjärtat igen. Bär fortfarande berlocken runt min hals där det står Min Emil. Om bara någon dag är det 1 år sedan min lilla skrutta Fanny fick göra Emil sällskap i hundhimlen.
Ett hundliv är alltför kort, så det är bäst vi ser till att fylla det med så många lyckliga stunder som möjligt.

    En underbar bild av Emil som min förtrogna spårkompanjon Sari tagit.

Igår var en lycklig stund då jag och Ruben gjorde vårt första gemensamma besök på brukshundsklubben. Han skötte sig långt över förväntan och jag är djupt imponerad. Hade naturligtvis inga som helst krav på honom eftersom det var första besöket. Men vi kunde ändå köra lite kontaktövningar och med korv som belöning gick det riktigt bra. Hopp finns att det kan bli hund även av denna myrslok.

   I träningshallen.

Nedkomsten av Lottas  barn (puppisar) är beräknad till helgen. Då var det dags att dra på sig valpmorskehandskarna igen då. Exalterad??? Milt......................

Jag vet, en förskräcklig rubrik, men vi kommer till det, längre ner.....

Saknat mig?  Jag vet att åtminstone några har gjort det. Angående stiltjen på bloggen då?  Jag har inte haft och har egentligen inte nu heller något roligt att dela med mig av. Vem vill läsa om tråk, tråk och åter tråk..... 
Men förutom då en massa strössel (översatt tråk) har jag fått en ansvarsroll på jobbet och därmed en hel massa extra timmar. Jag är mer död än levande på eftermiddagarna och kvällarna, och för jobbigt att trycka på on-knappen på datorn.
Har tidigare valt att inte jobba heltid eftersom jag har stora problem med värk i kroppen. Nu, i och med mitt nya ansvarsområde krävs i princip full arbetstid och helst lite till känns det som.  Mina dagar börjar tidigt och än tidigare kommer att bli när vi framöver får nya öppettider. Men jag trivs som fisken i vattnet och det är kul att gå till jobbet varje dag. Det ni, hur många av er kan säga samma sak om ert jobb. Men ont det har jag, inget snack om saken. Men när allt är roligt går det alltid betydligt lättare.

   Alltid hungrig...

Fördelen med att börja tidigt är så klart att man är hemma tidigt. Så fort jag kommer hem laddar jag om för dagens absoluta höjdpunkt som är hundpromenaden. Affe som har lite svårt att "leka" med andra hundar har gjort enorma framsteg och istället för hans envetna skällande och rivande i kinden, har han nu insett tjusningen med kapplöpning och brottning. De börjar ha allt mer skoj tillsammans utomhus Affe och Ruben. Idag blev jag alldeles varm i hjärtat när de rasade omkring i snön som två tokar.   

   Affe spanar in naturprogram på TV.
En äckelpäckel orm fångade hans
intresse.

   Husse försöker "jobba" vid datorn men Ruben
har andra önskemål. Den skallen måste vara
gjord av betong.

   Förlängd tunga.

Ruben har varit iväg till Oulu på MRI, magnetröntgen. Något utlåtande på detta har vi dock ännu inte fått.

   MRI'n skedde på ett "människosjukhus" och vi
gömdes undan bakom några skärmar. Människor
röntgades fram till kl 15 och efter det var det djurens
tur. Hade aldrig gått i Sverige. Men i Finland är allt
möjligt, tydligen och jag är så
tacksam. Sparade in minst
180 mils resande för min och Rubens del.

   En sövd Ruben, inne i MRI-maskinen.

Så, nu vet ni åtminstone att vi lever.

Avslutningsvis kan vi väl leka leken, Gissa bajset, snälla???

  
Vilket djur tillhör detta??