Sovrummet är färdigtapetserat.

Taket är klart, förutom i hallen.

Överskåpen är på plats.

Golv och övriga väggar är färdigspacklade

Idag inhandlades bastupanelen och imorgon kommer mattan.

Kakelläggaren blev gråhårig på ett ögonblick och undrade om "hon" verkligen skulle ha kakel i badrummet? Det kommer tydligen att bli dyrt. Hade någon haft vänligheten att nämna det innan jag beställde kaklet hade jag kanske kunnat ta mig en funderare. Nu är det försent.

Äntligen har jag hittat en högst acceptabel badrumsinredning, jättebillig, NOT! Men som svärmor så klokt sa "Jenny! Du köper bara det där en gång"

Att Alba ska ha puppisar går kanske lite omärkt förbi men i morgon ska hon iallafall till Kalix för röntgen. Vi tror inte att det blir många valpar denna gång heller, antagligen ännu färre än tidigare.

Någonstans i magtrakten pirrade det till idag när jag tänkte på min kommande valp. Ett positivt pirr, precis som det ska vara när man går i väntans valptider =)

Lite renoverings bilder:

Sovrummet med blommig fondvägg 

Skåpstommar på plats 

Spacklat golv och väggar i väntan på matta och tapet 

Idag bjuder jag på mig själv med ett högst personligt inlägg, direkt från hjärtat.

Drabbades plötsligt av en släng dåligt samvete eller kanske är det ångest. Betalade nyss in handpenning på en valp, en underbart söt liten sak från en jättetrevlig uppfödare. Men någonstans inom mig känns det som jag sviker min Emil. Jag har ännu inte på långa vägar sörjt klart honom och det finns ingen valp i världen som kan ersätta honom.

Funderar på hur enkelt det skulle vara med "bara" Fanny men samtidigt är jag inte riktigt beredd att lägga spårintresset på hyllan. Fanny är go, mysig och lättlärd men något riktigt spårintresse har hon inte och lydnad, njaa det är mest ett nödvändigt ont.

Emil älskade sina lydnadspass på brukshundsklubben. Stolt, stolt var han när han gjorde rätt, matte och hund stålade ikapp. Varför tränade jag inte mer, varför lät jag inte honom springa lös oftare, varför, varför……

Åh min älskade lilla Emil vad jag saknar dig, när ska det sluta göra så fruktansvärt ont?

Hästar som varit med länge och kan sina saker brukar man kalla för läromästare och jag får nog säga samma sak om Emil. Under våra 4 år och tre månader tillsammans (en alltför kort tid) har jag lärt mig något ofantligt och jag vet att jag kommer göra saker och ting annorlunda nästa gång.

Kanske, kanske borde jag vänta med ny hund. Men samtidigt vill jag att Fanny ska få glädjen av en ny vän, innan hon blir för gammal och jag tror någonstans att jag kanske också behöver något nytt för att kunna komma vidare.

Så var faktiskt fallet med Fanny. Efter att ha satt bort min Chihuahua Molly, blev livet alltför tungt utan vovve och in i mitt liv kom Fanny, som en virvelvind. En vildare valp kan inte ha existerat på denna jord, mitt lilla yrväder.

Hur som helst, rätt eller fel, om allt går som det ska så kommer Glada jyckens Alfons att bli Keräsjokibo den 9 maj.

Igår var en av de tyngre dagarna igen, jag var till Kalix och hämtade Emils aska. Ilade iväg till Kalix innan arbetspasset och hade inte tid att gräva ner mig totalt, ganska skönt på ett sätt men visst var jag ledsen och visst gjorde det ont hjärtat.

Samtalet (att askan fanns att hämta) kom på torsdag, mitt under pågående arbetspass. Visste på en gång vad det gällde när mobilen ringde. Tajmde så jag kunde gå ut i postrummet och hämta paket samtidigt som jag svarade. Resten av den arbetsdagen måste jag ha gått omkring i dvala, för jag har inget minne av den återstående tiden av passet.

Nu väntar jag bara på att det ska bli barmark. För en sak är säker, min Emil ska inte hållas instängd och fångad i någon papperslåda. Han älskade sin frihet och att springa lös på ängarna var hans största lycka. Så det är där, på ängarna han ska få sin sista vila, det har jag alltid vetat.

Renoveringen då? Jo då, nu har motgångarna hittat till Keräs. Takskivorna var missbildade och gick inte att spika upp. Takläggaren var på plats och kunde inget göra, men betalt vill han så klart ändå ha.

Fönstren är på väg, men min gissning är att de inte blivit beställda förrän vi var och frågade var de höll hus.

Taket i sovrummet är klart och bastun är uppreglad. Mina fina nya innerdörrar är hemma men inte monterade ännu. Tapetserarna har påbörjat sitt spackelarbete och eventuellt läggs mattan in nästa vecka. Har faktiskt inte så mycket mer beslut att fatta, mer än kanske kökskaklet och badrumsinredning och ... och... Nä, det tar aldrig slut.

Inget är bestämt och inget är klart, men kanske, kanske jag har hittat min valp. En liten kille som finns i Örebro, med leverans lagom tills vi kommit i ordning hemma.

Ett år äldre och betydligt klokare? Neee, inte jag inte och enda glädjen idag är väl att folk inte tror att jag är så gammal som jag faktiskt är. Låter skrytigt? SO WHAT jag suger åt mig som en svamp.

Eller förresten något annat som glädjer mig oerhört är alla grattishälsningar jag fått under dagen och kvällen. Jag har inte kunnat svara tillbaka till er alla personligen, men om ni läser detta så ska ni ha tack och veta att det värmer.

Alla har vi våra kors att bära, brukar man ju säga. En av mina kunder idag måste ha ett gräsligt tungt och taggigt kors på ryggen. Ett frimärke var beställningen. Jag levererade men märket (med motivet katt) var inte tillbelåtenhet, kunden ville ha något "gladare" Ja visst, sa jag och gick och hämtade ett med en tårta på. Är detta det enda du har då byter jag butik! Tack och lov förblev jag mållös, grodor i sådana situationer är icke önskvärda.

Idag har renoveringen i princip stått still, snickaren har jobbat natt på annat håll. Imorgon är det nya friska tag.

Kaklet till badrummet hade kommit, men naturligtvis var det fel, så det var bara till att beställa på nytt.

Imorgon måste vi kolla upp så att de nya fönstren är på väg. Jag har onda, onda aningar.....

Inledde denna dag med en skidtur före frukost, betydligt trevligare än att flåsa på ett svettigt gym.

Sedan har dagen rullat på. Tillbringade x-antal timmar på tapetfirman och väntade nästan att butiksinnehavaren skulle slänga ut mig och tapetproverna. Nu har jag iallafall lyckats begränsa mig till en enda pärm som fått följa med mig hem.

Elektrikern och snickaren har varit på plats hela dagen. Gipsskivor har skruvats upp, kontakter monterats och kablar har dragits. Sakta men säkert går det framåt. Min inhandlade bastubelysning fick godkänt, pust.

Måste börja hitta badrumsinredning, men antingen är jag kräsen eller också är utbudet dåligt för av det jag sett hittills är det inget som lockar.

Fanny som för tillfället bor hos mamma, har det lyxigt värre och jag har en känsla av att det är en mycket bortskämd liten fröken jag kommer att få tillbaka. Nya leksaker, uppmärksamhet och massor av bus är numera hennes vardag, undrar om hon vill komma hem igen...

Idag ringde jag och sa upp Emils försäkring, det var inget roligt samtal.

Idag kastade jag in med liv och lust i kaklets kantiga värld. Så nu är väggar och golv till badrummet beställda. Belysning till bastun är inhandlad och även en slags stenvägg som ska sitta bakom bastuaggregatet.

Imorgon måste tapeterna väljas, skulle ha gjort det redan i fredags men energin och motivationen tog slut.

En del annat sker också imorgon. Skåpstommarna ska hämtas och mattläggare/tapetserare kommer för att kolla/mäta väggar och golv.

Elektrikern var och inspekterade idag, hade aldrig kunnat tro att "lite" elledningar kunde vålla så mycket bekymmer och han såg allt annat än glad ut.

Snickaren hade förträngt min inbyggnads micro och fick göra upp nya planer för köksinredningen, spisen fick återigen flytta på sig och min fina, fina fläkt är i fara..

Idag har jag inlett försök att lära mig göra saker på egen hand, utan min Emil. Kan låta fånigt men för mig är det verkligen att börja om.

Tog en morgonpromenad utan hund, den första och bitvis kändes det nästan som han gick brevid mig.

Nu på kvällen tog jag en skidtur, efter ett underbart skidspår inne i skogen som svärfar dragit upp. Skidtur och Emil hör ihop så naturligtvis var det tomt och något som saknades.

En ny innevånare i Haparanda har sett dagens ljus. Ett stort grattis till Maria och Micke som fått en liten pojke.

Hade aldrig kunnat tro att det kunde vara så jobbigt att vara ledig och sysslolös. Med all fri och ledig tid kom tusen tankar, minnen och känslor. Fy, vad jobbigt det varit. Tack och lov är det måndag i morgon och renoveringen drar vidare. Då behöver hjärnan återigen vara fokuserad på kakel, klinkers och köksskåp.

Idag har det verkligen varit kalasväder och jag satt någon timme i solen, grillade korv och drack choklad. Det var riktigt skönt och en humörshöjare. Fick sällskap av Peter och Bella i solen och lyckades ta en underbar bild. Är inte detta kärlek så säg...

                   Peter och Bella

Idag har snickarna gjort skäl för sin lön. Helt plötsligt var golvet klart (förutom matta då) och mellanväggarna på plats. Detta medför att jag känner en lätt press ang kakel och klinkers. Hur många mörka klinkers kan det finnas egentligen, suck.

Bilder på de nya väggarna finns HÄR

Imorgon SKA jag bestämma mig för tapeter och jag får icke komma hem från stan innan det är gjort, punkt.

Jag är inte på topp och anar att kroppen på sitt sätt börjar reagera på sista tidens händelser. Imorse efter träningen rann det en röd syndaflod från min näsa, tror det är 15 år sedan jag blödde så kraftigt näsblod sist, usch.

En död älg låg det vid sidan av Keräsjokivägen imorse. Någon hade kört på den stackars kalven och lämnat den att självdö, grymt och omänskligt i mina ögon sett.

Ha en riktigt trevlig helg och ni som har djur, värdesätt varje sekund av deras närvaro.