är förskräckligt tråkigt och när man är van att ständigt ha en liten terris kring fötterna känns livet obeskrivligt tomt.

Efter en tids velande hit och dit har jag iallafall beslutat mig för att ta en ny vovve. Någon ny Emil kommer jag aldrig att få (på både gott och ont) men förhoppningsvis en snäll kompis till Fanny och en trogen kompanjon i spårskogen. Läste idag en hundväns blogg om årets första spår och kunde inte låta bli att fälla en tår. Det gjorde så ont när jag insåg att jag och Emil aldrig mer kommer att få gå några spår tillsammans.

Rasen på nya vovven? En JRT naturligtvis... Betydligt mer erfaren nu än tidigare hoppas jag kunna göra en vettig hund av den nya krabaten och om inte, sätter jag mitt fulla förtroende till mina hundkunniga vänner på brukshundsklubben i Haparanda som hjälpte och stöttade mig så ofantligt med min Emil.

Som ni säkert förstår är saknaden efter Emil fortfarande enorm, vissa dagar är lättare andra tyngre. Funderar på den dagen när allt i huset är klart, när vi flyttar in igen och allt blir som vanligt, men utan Emil.

En mycket trevlig tilldragelse i all sorg, stök och bök är iallafall att lilla Hanna, D & M's andra barn, igår hittade ut till vår värld. Ett stort grattis till dem.

Renoveringen då? Jo då, går framåt men alltför sakta känns det som. Jag vill se stora framsteg omgående. Igår var en usel dag då jag fick ge med mig på flera punkter i min önskelista. Men går det inte, så går det inte.....

Golvvärmen börjar ta form