Hm, detta är snudd på pinsamt, men får väl skylla på sista tidens emotionella berg och dalbana. Fanny fyller inte 6 år utan sju, vilket min far hade vänligheten nog att påpeka. Så bra koll har jag fast kan tillägga att i sinnet är hon inte en dag över 1 år.

Tredje dygnet och inser sakta men säkert att livet fortsätter utan Emis även om det gör ont och är tufft. Absolut tyngst var det igår när jag i min nerpackning  kom till lådan med hans spårsaker, selen, snitslar och spårlina. Jag saknar honom så mycket.

Mitt hem är ett enda stort kaos (pga av den stundande renoveringen) och mitt i all röra finns en Fanny som inte misstycker det minsta. Tvärtom verkar hon tycka att det är rätt kul att springa omkring i labyrinten av kartonger och säckar. Är övertygad om att hon varit kleptoman eller yrkestjuv i sitt tidigare liv för hon knycker pryl efter pryl. En strumpa, en plastbit, en tejprulle, ja vad som helst som ryms i munnen.

Lägger in lite bilder på min röra så ni kan vara nöjda med ert egna välorganiserade hem.

Observera hundrumpan :)