En älskad och saknad hund är svår att glömma. Fast glömma är väl inte vad jag vill göra men önskar att det skulle börja kännas lite lättare.

Idag var första dagen jag kunde förmå mig att ta ut Fanny på den vägen jag och Emis gick innan vi åkte till veterinären. Gick ganska bra för Fanny var överenergisk och kutade på som en galning ända tills den bristfälliga konditionen gjorde sig påmind. Djur är makalösa på att kunna få en bättre tankar.

Mitt hem är bokstavligen talat i spillror. Snickaren anlände strax innan 7 i morse och tillsammans med sambo och svärfar har dom i princip rivit ner hela huset utom ytterväggarna. Enda väggen jag lyckats välja tapet till, kanske inte kommer tillbaka igen. Vi blev nämligen rätt sugna på en öppen planlösning mellan kök och vardagsrum. Imorgon rivs toaletten och golvet i huset och eftersom vi ska ha golvvärme innebär det att en herrans massa sand först ska sugas ut innan ett nytt golv spaltas upp.

Än så länge har vi kunna sova i själva garagedelen av huset men inatt blir det nog sista natten. Sedan får svärföräldrarna extra inneboende.

För den som är intresserad av renoveringen har jag lagt upp lite bilder i mitt Pixbox album, på förödelsen. Fotona hittar ni HÄR!

Avslutar med en Emil bild, en bland de sista jag hann ta.