En älskad och saknad hund är svår att glömma. Fast glömma är väl inte vad jag vill göra men önskar att det skulle börja kännas lite lättare.

Idag var första dagen jag kunde förmå mig att ta ut Fanny på den vägen jag och Emis gick innan vi åkte till veterinären. Gick ganska bra för Fanny var överenergisk och kutade på som en galning ända tills den bristfälliga konditionen gjorde sig påmind. Djur är makalösa på att kunna få en bättre tankar.

Mitt hem är bokstavligen talat i spillror. Snickaren anlände strax innan 7 i morse och tillsammans med sambo och svärfar har dom i princip rivit ner hela huset utom ytterväggarna. Enda väggen jag lyckats välja tapet till, kanske inte kommer tillbaka igen. Vi blev nämligen rätt sugna på en öppen planlösning mellan kök och vardagsrum. Imorgon rivs toaletten och golvet i huset och eftersom vi ska ha golvvärme innebär det att en herrans massa sand först ska sugas ut innan ett nytt golv spaltas upp.

Än så länge har vi kunna sova i själva garagedelen av huset men inatt blir det nog sista natten. Sedan får svärföräldrarna extra inneboende.

För den som är intresserad av renoveringen har jag lagt upp lite bilder i mitt Pixbox album, på förödelsen. Fotona hittar ni HÄR!

Avslutar med en Emil bild, en bland de sista jag hann ta.

 

melitta

9 mars 2010 08:57

Det är ju jobbigt att hemmet är i total kaos.... men vad fint det är sen när allt är klart och det luktar rent efter städningen, kanske nya gardiner i dom nya fina fönstren med spröjs;) och känslan av allt du går på, tar på är nytt... HÄRLIGT!!!

 

Jenny

9 mars 2010 18:38

Jo, jag försöker tänka på slutresultatet, fast är livrädd att något ska bli fel, att jag väljer något som ser helt puckat ut, när det väl kommer på plats och som är svårare att byta, typ kakel.
Men varför finns det så uselt med badrumsinredning?
Kram..

 

Linda + Schäferligan

9 mars 2010 21:44

Ja ibland är det som att jyckarna vet att man behöver piggas upp! :) Jobbigt med byggkaos men så skoj när det blir färdigt! =)
Jättefin Emilbild...!

 

Jenny

10 mars 2010 09:06

Linda, jo, dom verkar ha ett inbyggt tröstesinne, våra fyrbenta vänner. Emil höll praktiskt taget på att pussa sönder mig dagen "innan" när jag var jätteledsen och mitt i all bedrövelse kunde man inte låta bli att skratta :)
Byggkaos blir det lång tid framöver, men innan sommaren blir det väl klart iallafall, hoppas jag =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...