För att kompensera gårdagens maratoninlägg blir det bara en kortis idag.
Lägger in en liten filmsnutt på terroristen Effa som befinner sig på "dagis" hos en kompis. Som ni ser går det ingen nöd på henne och hon verkar ju definitivt inte ha tråkigt. Snacka om fröken pain in the ass.

Idag har det varit en lat och ganska tråkig dag faktiskt. Det eviga regnandet gör att man tappar lite inspiration och motivation.

För att råda bot på tristessen kröp jag och Affe ner i soffan och drog en varm filt över oss. Tror jag somnade omedelbart. Vilket inte är förvånande eftersom jag just nu sover som en kratta på nätterna. Obehagliga drömmar väcker mig titt som tätt och det är inte det lättaste att somna om. Ogillar!

I år är nog första året någonsin som jag totalignorerar att det är Valborg. Ingen korv här inte. Inget annat heller för den delen..... Lite synd är det allt om mig. *hehe*
Men vi, jag och Affe kanske lyxar till det med en film framåt kvällskvisten. Är sugen att se Hobbit och sambo gillar inte alls den sortens film. Lika att passa på när han inte är hemma då.

I morgon är det röd dag och jag jobbar *yey* dubbla timmar blir det då.

Happy Valborg på er då

Ps. Ät gärna en korv eller två eller kanske tre, för lilla mig.

Affe är riktigt dålig i sina tassar nu och jag har tvingats sätta in smärtlindring. Orsaken till detta är att han haft rejält roligt de senaste veckorna och nu kommer tyvärr räkningen. Vila, vila och åter vila är vad som gäller för ett tag framöver.

   Hade tänkt foto lite fina Affe/Effa bilder men 99% blir så här.

   De övriga blir så här, eller...

   så här *suck*

   Lite foton på lilla söt (H)effa nu ca tio veckor.

I lördags var vi i stan och socialiserade med Affe och Effa. En lokal hund/jakt affär hade ordnat inofficiell utställning, hela butiken hade dessutom 20 % rabatt och det bjöds på vildsvinsskav. En lyckad tillställning med massor av folk. Och vi var som sagt där och "minglade" Affe, i vanlig ordning var naturligtvis sjövild och förstagångaren Effa var ovanligt stillsam.

   Affe hittade ett lodjur, gissa om det var spännnade.

Jag tog fruktansvärt illa upp när en kä...ing på tillställningen klämde ur sig -hoppsan, aggressiv! om Affe. Helt obefogat dessutom.
Affe = aggressiv?? -NEJ VERKLIGEN INTE, sa jag beskt och marscherade iväg.  Okunniga hagga. Kvar blev sambo som försökte förklara att Affe nog kan vara en av de snällaste jyckarna som finns på planeten.
Resten av kvällen hade vi två väldigt trötta vovvar och jag var rätt slut jag med.

   Premiär i koppel och halsband.

Igår firade vi Valborg, det vill säga, åt grillad korv så det nästan kom ut genom öronen. Sambo är inte hemma  på själva Valborgsmässoafton och därav förskottsfirandet. Kan bara konstatera att min mage inte tål korv längre *why* Jag tror inte att jag kommer att våga prova något i korvform på väldigt länge.

   Mmmmm, årets första mjukglass har inmundigats.

   Mina fina stövlar är inte så fina längre.
Lera och kladd, bläääk.

   Min lilla grill har fått komma fram igen. Effa undersöker nyfiket.

Jag fick i förra veckan tillbaka livvärdet på Fanny (från försäkringen) och det var inga roliga pengar att erhålla.
När jag satte bort Emil brydde jag mig inte ens om att beställa papprena och nu med Fanny tog det över en månad innan jag kom mig för att fylla i dem och skicka iväg dem. Jobbigt att läsa veterinärens ord och bedömning.

Trodde väl inte egentligen att jag skulle få några pengar, då det speciellt finns en ruta som tog upp frågan på vems initiativ avlivningen skett, veterinärens eller djurägarens.......

Men vad jag ska göra med pengarna vet jag inte, hade ju liksom hellre haft Fanny kvar, lilla snuttan.. Man vill ju definitivt inte köpa mat för dem. Funderade på en telefon men får se. Vi har börjat prata om en ny Thailandsresa, kanske sparar dem till den..

   Affe har under helgen lekt blötdjur igen och vilken lycka när han fann
denna gigantiska pool. Hopp och skutt, kasta sig fram var den
nya leken.

Idag har jag eldat i kaminen. Ute råder några få plusgrader och från himlen faller det snö och regn blandning *hutter* Affe har i vanlig ordning parkerat sig i anslutning till kaminen, lilla gosingen.

   Bara lite glöd kvar men värmer fortfarande gott.

Affe har fått en väldans fin present av Madofi-Malin, ett halsband. Nu är det inte vilket halsband som helst utan ett  -home made by Malin-, unikt halsband, utrustat med en liten "lyckoskalle" för extra lycka och välgång.
Halsbandet är vårt allra finaste och naturligtvis hade han på sig det när vi minglade i lördags. Tack än en gång Malin   

Malin tar upp beställningar på dessa superfina och unika halsband. Så vill ni också låta er vovve glänsa lite extra kan ni höra av er till mig så förmedlar jag kontakten vidare.

   Affe i sitt fina halsband.

   Kolla in värsta häftiga "lyckoskallen"  *grym*

    Min gamla Ikea orkidé som jag ställt i
pannrummet för att dö, har plötsligt åter
börjat blomma. Gud vilka gröna fingrar
jag har. *hahaa*

   Denna bild är tagen i år.

   Och denna för två år sedan, samma tidpunkt och på nästan samma ställe, så när
som på någon meters skillnad. Vi har betydligt mer snö nu :(

Jösses vad långt det blev idag. Bra gjort om ni tog er ända ner hit.

Tjingeling och ha nu en riktigt bra vecka

Tyst som i graven är det nu här i huset och ute i hundgårdarna. Plötsligt tickar köksklockan så högt, har den alltid gjort det.....

Hemma just nu är, förutom jag då, Affe och mamma-jämtarna. Lilla fröken (H)effa klump har fått åka på "dagis" några dagar medan sambo och jag arbetar. Varken jag eller Affe sörjer detta, hur hemskt det än låter. Till helgen är hon tillbaka igen, full ös medvetslös...

   Effa.

   Frost, numera norrman :)

Fullt ös, medvetslös var det förövrigt härom dagen då Effa och Frost hade lekstuga med Affe. Jösses vilket race vi hade här inne. Försökte fota lite men hur lätt är det när objekten inte är stilla mer än i en hundradels sekund.

   Tre rumpor som hittat något spännande.

   Na nannna naaaa naaaa, ni kan inte ta mig.

   Vad gör du där? Har matte sagt att man får lov att ligga
på bordsskivan?

   Bra ställe tyckte Effa.

Hmmm, en till som tänker beträda bordet.

   Affe har under sina tre år ALDRIG kommit på att ligga där,
tills nu då.

   Min tokiga terrier :)

   Lite låg sitthöjd bara.

   Effa hjälper matte att städa.

Jag vill inte på något sätt få er att spy upp frukosten eller tappa matlusten för resten av dagen men jag måste bara få visa en bild på min fot.

Sambos kommentar när jag drog av mig strumpan  - Fy fan, det ser ut som dina fötter varit döda i två veckor. Grejen är att jag ALLTID har extremt fula fötter, raspiga och jävliga. För en tid sedan investerade jag i något som hette Baby foot. Vilket är en slags strumpa innehållandes ett medel som skulle få den fula, döda huden att falla av successivt under 2-3 veckor.

Hände inte ett skit och jag förkastade det hela som båg tills jag upptäckte den mjälliknande substansen på toagolvet. Oboy, det fungerar. Men som de såg ut mina små fossingar och plötsligt blev jag varse om den stundande magnetröntgen av mitt knä (igår tisdag) -Tänk om jag måste ta av mig strumporna och de ser mina skorvfötter!! Panik, fort fram med filen och fixa till dem (vilket man nog inte ska göra men detta var ju en krissituation) Nu behövde jag inte ta av mig strumporna vilket nästan var synd och skam när de blivit så fina.

   Mina babyfötter ;)

Förövrigt kan jag berätta att jag körde bil i fyra timmar (totalt) igår för att ta mig till magnetröntgen i Piteå, en röntgen som tog drygt 30 minuter. Usch säger jag bara men tackar min lyckliga stjärna att svärmor kunde följa med som sällskap och moraliskt stöd.

   Soligt och vackert i måndags och antagligen absolut sista gången
för säsongen som det gick att ta sig fram på skaren.

Ni håller väl koll på att det är julafton
om 8 månader
  

Jepp, Affe har premiärbadat, i en vattenpöl modell XXL. Oj, vad roligt han hade och det var högst motvilligt han lämnade den tillfälliga beachen.
Att trampa söder den kraftiga isskorpan som täckte nästan hela vattenpölen var nytt för i år. Utöver detta genomfördes det sedvanliga vattenskvättandet och den eviga jakten på bubblorna. Han hade säkert stannat i timmar om han bara fått. Tråkiga, tråkiga matte som ville gå hem.

   Affe fyndar en benknota, ett revben
tror jag. Förhoppningsvis från ett
djur ;)

   Och med hjälp av knotan kan
man leka att man är en
noshörning.

   -Vad jag gör? Ingenting, absolut ingenting..

   Skvätta vatten med tassen.

   Kan vi inte stanna en liiiten stund till,
snälla matte?

I övrigt har det varit en extremt lat söndag och det är länge sedan sist. Det är nog egentligen bara tvättmaskinen och torktumlaren som fått arbeta lite under dagens lopp. Känns konstigt att inte ha en massa måsten att göra.
Okej, erkänner, jag är uttråkad. 13 nya valpar, tack! Eller inte......

Mot en ny vecka, full av möjligheter.

Så här på kvällskvisten, har jag unnat mig en numera väldigt, väldigt ovanlig lyx nämligen Baileys. Resonerade fram och tillbaka och kom fram till att jag var värd det.
Det har varit en lång och tuff dag som inleddes med milen på gymmets löpband klockan 6 imorse. Resten av dagen har jag stått på Ica, där jag stundvis haft så ont i magen att jag nästan trodde jag skulle "trilla av pinn" Ingen aning om varför.
Baileys är en dundermedicin som hjälper mot det mesta *hehe* Fast just nu känner jag mig liiite tvivlande till dess medicinska egenskaper. Bubbel, bubbel i magen.

Apropå "trilla av pinn" Jag  börjar så sakteliga inse att jag faktiskt inte är någon ungdom längre, hur jag än försöker intala mig själv (och andra) att jag är det.
Nu är jag inte hypokondrisk på något sätt men imorse när jag sprang, fick jag plötsligt ont på vänster sida, i höjd med hjärtat. När man springer milen har man god tid på sig att låta tankarna sväva fritt och jag började fundera på om jag, på grund av den fysiska aktiviteten kanske drabbats av en hjärtinfarkt.  *fniss* Jag är ju gammal juh och kanske inte kan hålla på att kuta på där.....

 
Nå jag var åtminstone inte ensam i lokalen men aj vad jag skulle slå mig om jag föll i hop på bandet som rullade på i hyfsad fart. Hade inte infarkten dödat mig hade säkerligen kraschen in i de bakomvarande motionscyklarna gjort det.

Nu fick jag, uppenbarligen, ingen hjärtinfarkt men istället satans ont i knäet. Det med andra ord slut på det roliga, det vill säga, springandet. Efter dagens löprunda fick jag åter igen svårt att gå i trapporna. SKIT!

Har tid för magnetröntgen av knäet på tisdag. Mest för att de ska se om de kan genomföra en operation som omfördelar belastningen i knäet.
Hu, det är en stor och komplicerad operation men tar det bort värken och gör så att jag kan springa obehindrat igen, gör jag den, plättlätt.

Mer hade jag inte att komma med ikväll och inte en endaste liten bild.

Ha en trevlig kväll!

Energi kom tillbaka. Trött, lat, slö, håglös, uttråkad är Jenny i ett nötskal just nu. Orkar inte.

   Önskar jag kunde göra som Affe, fast i en bekvämare ställning då.

Superduperblä för att åka och jobba. Fast det kan jag gott göra eftersom jag ändå inte får ändan ur stolen och gör något vettigt här hemma. Borde en massa saker som jag hamnat efter med de senaste 8-9 veckorna. 

   Skaren höll för en terrier men inte för en heffa-matte.

   Lycklig terrier, fri som vinden.

Och den där träningen går trögt, så trögt. Igår snörde jag i alla fall på mig löpardojjorna och sprang premiärturen ute. Älska friska luften, hata hårda asfalten. Med mig hade jag jämten Kikka, satans såskopp. Bortåt gick det i hyfsat tempo men när vi sedan skulle hem igen var det bly i tassarna. - Kom igen då, SPRIIIIING, ÖKA!  Fruktansvärt frustrerande. Nästa gång ska jag prova om Lotta är tjänstvilligare.

   Kikka the latmask!

Vi har levt i dimma, i vad som känns som evigheter men idag hedrar solen oss äntligen med sin närvaro. Några minusgrader under natten gjorde att jag och Affe-fisen kunde ta en promenad längs skogsvägen imorse. Härligt, ljuvligt, underbart.

Sambo väntas hem idag *lycka* Även om mitt "jobb" med valparna underlättats dramatiskt är det ändå en del att göra och ett evigt pusslande och passande för att få det att gå ihop med jobb och andra aktiviteter.

Nu väntar jag med spänning på min nya dammsugare. Min gamla, som inte alls var gammal bestämde sig plötsligt för att inte vara med längre. Den kom på det smarta tricket att stänga av sig själv hela tiden. Ett finfint skäl att skippa städningen, ett tag åtminstone. Nu har jag tvingats låna en dammsugare, för med en Affe i huset krävs sanering 3-4 gånger i veckan, minst. Jag har visserligen avhårat honom, dvs. gett honom sommarfrisyr men han envisas med att fälla i alla fall.

Jag har deklarerat i god tid, för första gången någonsin. Jag bara älskar att kunna uträtta saker och ting med mobilen. Ladda ner en app, räkna ut resdagarna, signera, klart. Jag avgudar verkligen min Iphone.

Nix, nu ska jag gå och göra ingenting, innan jag beger mig mot dagens arbetspass.

Lugnet och tystnaden börjar åter lägga sig i Keräsjokiskogarna, tack gode gud för det.
Det var nog på fjunet att jag överlevde detta. Ni kan absolut INTE i Er vildaste fantasi föreställa er hur mycket det är att göra (på egen hand) med 16 hundar, varav 13 av dem är totalt, fullkomligt oregerliga.

   Affe fick en ny pipis.

   Som fortfarande är hel, otroligt nog.

 
Min lilla mammis har under den gångna veckan varit på besök, välkommen till helvetet, säger jag bara (stackars mamma) Torka kiss och bajs, fånga rymmarvalpar och lyssna på ylande sällskapstörstande puppisar är numera vardagsmat för henne.

   Min lilla Affe-fis, även kallad
lycko-fisen :-)

   Affe & Effa

   -Tror du, farbror Affe, att jag behöver gurgla med munvatten?

Valpköpare från när och fjärran har besökt oss och en efter en droppar nu valparna av och flyttar till sina nya hem och jag har minsann gråtit en skvätt för varenda en. *hehe*

Effa 

Jag tror Affe njuter lika mycket som jag av det nya lugnet. Både han och jag är levande bevis på att det visst kan bli FÖR MYCKET det goda. Han har matkrånglat kopiöst, varit rätt orolig och haft svårt att komma till ro, stackaren. Men har ändå skött sig exemplariskt, lilla gosingen. Och jag för min del har varit på ett gräsligt humör. JA JA, gräsligare än vanligt, DÅ! Vet att sambo ändå kommenterat det.

Lite ledsen är jag faktiskt över vårens framfart.  För helt plötsligt försvann både promenadvägar och skidspår. Nu är jag förvisad till hårda asfalten, något mina benhinnor och knä inte alls gillar. Premiär gick med jämtarna längs Keräsjokivägen idag och de verkade lika uttråkade som jag.

   Kikka & Lotta

Dessa hundsängar hittade jag i en affär på finska sidan. Hutlöst dyra men klart hunden ska ha en skinnfåtölj, eller hur?

   Prinsessan Fanny hade passat i denna.

    Fina va?

Ska naturligtvis ta lite mer valpbilder, på de som finns kvar, så försök härda ut. Här kommer en liten filmsnutt på de små liven ute i snön.

Det kommer en uppdatering :)  Men jag har bråttom, bråttom så det blir bara bilder(Kikkas valpar)

Identifiera Affes kroppsdelar på bild ett och två, om ni kan ;)

13 krabater på väg mot veterinärbesiktning.