Så här på kvällskvisten, har jag unnat mig en numera väldigt, väldigt ovanlig lyx nämligen Baileys. Resonerade fram och tillbaka och kom fram till att jag var värd det.
Det har varit en lång och tuff dag som inleddes med milen på gymmets löpband klockan 6 imorse. Resten av dagen har jag stått på Ica, där jag stundvis haft så ont i magen att jag nästan trodde jag skulle "trilla av pinn" Ingen aning om varför.
Baileys är en dundermedicin som hjälper mot det mesta *hehe* Fast just nu känner jag mig liiite tvivlande till dess medicinska egenskaper. Bubbel, bubbel i magen.

Apropå "trilla av pinn" Jag  börjar så sakteliga inse att jag faktiskt inte är någon ungdom längre, hur jag än försöker intala mig själv (och andra) att jag är det.
Nu är jag inte hypokondrisk på något sätt men imorse när jag sprang, fick jag plötsligt ont på vänster sida, i höjd med hjärtat. När man springer milen har man god tid på sig att låta tankarna sväva fritt och jag började fundera på om jag, på grund av den fysiska aktiviteten kanske drabbats av en hjärtinfarkt.  *fniss* Jag är ju gammal juh och kanske inte kan hålla på att kuta på där.....

 
Nå jag var åtminstone inte ensam i lokalen men aj vad jag skulle slå mig om jag föll i hop på bandet som rullade på i hyfsad fart. Hade inte infarkten dödat mig hade säkerligen kraschen in i de bakomvarande motionscyklarna gjort det.

Nu fick jag, uppenbarligen, ingen hjärtinfarkt men istället satans ont i knäet. Det med andra ord slut på det roliga, det vill säga, springandet. Efter dagens löprunda fick jag åter igen svårt att gå i trapporna. SKIT!

Har tid för magnetröntgen av knäet på tisdag. Mest för att de ska se om de kan genomföra en operation som omfördelar belastningen i knäet.
Hu, det är en stor och komplicerad operation men tar det bort värken och gör så att jag kan springa obehindrat igen, gör jag den, plättlätt.

Mer hade jag inte att komma med ikväll och inte en endaste liten bild.

Ha en trevlig kväll!