Vill börja med att tala om att Emisen mår mycket bättre nu och att matte är ruskans glad att slippa ett nytt veterinärbesök.

Idag har vi efter x-antal års velande och tvekande tagit tag i husupprustningen. Upprustningen innebär byte/ombyggnad av kök, ekonomi del, gästrum och ev vardagsrum. Ett jättejobb som varken jag eller sambo är händiga nog att ta på oss själva. Så idag hade vi besök av en snickare som jag har förtroende för. Min stora skräck är skeva dörrar och glipande skarvar. Men denna snickare är känd för att vara noggrann.

Jag har hela tiden vetat vad jag vill ha men inte om det är genomförbart. Mitt ena (högsta) önskemål fick tyvärr skrotas men några nya idéer föddes, så det ska nog bli bra. Men visionen jag hade var grunden för renoveringen, så lite surt känns det allt.

Just nu känns det jättespännande och samtidigt förskräckligt. Jag har så många val framför mig, visserligen roliga val men jag och välja är en usel kombination. Jag har besluts ångest över vilken deo jag ska köpa. Förstå då hur det ska vara när jag ska välja golv, väggar, tak, skåpluckor, bänkskivor, vitvaror, fläkt, klinkers och fönster hjääääääälp. Jag har redan känningar i magen.

Helst hade jag velat dra igång allt så fort som möjligt men Albas "havandeskap" sätter lite käppar i hjulet. Det är nämligen så att vi inte kan vistas i huset under några veckor och det hade väl inte varit så stort bekymmer om det inte varit för en vit liten herre vid namn Emil, som absolut inte tolererar en Alba med valpar (inte Alba utan valpar heller för den delen)

Hur som helst så kan nog projektet inte dras igång helt innan juni (när puppsen är levererade) fast redan i dagarna måste jag välja och beställa fönster, huvva..

Nu vet ni vad min blogg kommer att handla om framöver....

Igår kväll skulle jag så stort titta på damernas 3 mil, skulle bara sträcka på ryggen lite. Såg drygt 10 minuter sedan sov jag som en spädgris. Klev upp, gav hundarna kvällsmat kl 21,20 var jag i säng. Det ni, värsta pensionärsvarningen   

Till mina vänner, vid namn Maria vill jag ge denna och säga GRATTIS PÅ NAMNSDAGEN !

Igår tog sömnbrist, stress och oro ut sin rätt och jag hade huvudvärk utan dess like. Värken inleddes redan torsdag kväll och det finns inget värre än att vakna nästa morgon och känna att värken intensifierats istället för klingat av. Funderade på att sjukskriva mig men är huvudet dumt får huvudet lida 

Efter 5 dryga timmar (passet var på 10 tim) fick jag avlösning och kunde gå hem och bädda ner mig. Tack och lov för snälla, förstående kollegor.

Idag är en ny dag och jag mår betydligt bättre, känner mig visserligen överkörd av typ ångvält men humöret är på topp och huvudet hotar inte med att explodera   

Dagens största nyhet måste vara att det inte längre är minus 30 grader. Ynka -4.8 visar termometern idag och naturligtvis snöar det.

Dags att dra på sig uniformen och peppa för dagens arbetspass. Lönehelg och mildväder brukar vara lika med rusch och lite kaos, me like!

Trevlig lördag   

Arbete bästa medicinen? Jepp, tror det. Var grisorolig igår när jag styrde kosan mot Ica men en minst sagt hektisk dag gjorde att det inte fanns så mycket tid att tänka och oroa sig.

Hann iallafall ringa till Emils "egen" veterinär som lyckligtvis hade telefontid just igår. Hon ordinerade Noskapin, vilket glädjande nog har haft lyckad effekt på honom och han är betydligt bättre idag.

Vill dock höja ett varnande litet finger. Det är tydligen rejält med kennelhosta i omlopp, enligt veterinären. Så det kan ju ni som har sociala hundar  tänka lite extra på.

Vilken kalaskväll det blev igår med ett nytt OS guld. I morgonens hockey gick det ju dessvärre inget vidare. Men äsch, vem bryr sig? Det är ju skidorna, på längden och tvären som räknas   

Kallt idag igen och när termometern visar mer än 30 minusgrader ligger man alltför lätt kvar i sägen och myser, istället för att fara till gymmet och träna, så även imorse. Gäsp.

Torsdag och kvällspass på Ica, hoppas det är lite lugnt på kvällen så man tjuvkika på stafetten kl 20.

Ha en bra dag. 

Vaknade vid två tiden inatt att Emisen kraxade, exakt samma symptom som när halsmandlarna var infekterade. Han fortsatte och fortsatte, kraxandet övergick sedan i ett konstant och ljudligt sväljande. Var upp och gav honom glass, tänkte att det skulle lindra men icke. I bland blir det lite bättre när han får vara nära och komma till ro under täcket, nästan som en kramp som släpper. Bäddade ner mig med hund och täcke i soffan och där tillbringade vi resten av natten. Lite bättre blev det tillslut. Men någon sömn kan man inte tala om för det är ett evigt hoppande. Han blir varm, hoppar ner på golvet och svalkar sig, upp igen under täcket och så där håller det på. Vid ett tillfälle kurade han ihop sig på min mage   tungt och en aning knotigt men hade inte hjärta att puffa bort honom.

Naturligtvis inträffar detta när vi är kort om folk på Ica och det är i princip omöjligt för mig att vara borta.

Ringde just och pratade med rådgivningen på djursjukhuset. Jag trodde, var säker på att det var en ny halsinfektion men hon menade på att det inte fanns något kvar som kan bli inflammerat (dvs halsmandlarna) Men att det kan sitta i lungorna/luftrören och man kan inte föreskriva något utan att ha tittat på vovvan. Det vet jag ju men hade ändå hoppats på något.

Hon tyckte vidare att man kunde avvakta, bara han inte blir sämre. Men jag avskyr att se honom må dåligt, blir så fruktansvärt ledsen och oroad. Försöker tänka det är "BARA EN HUND" men det går inte, för mig är han inte "bara en hund"

Han äter som han ska men är låg, trött och sväljer fortfarande "ljudligt" Just nu ligger han i mattes duntäcke och vilar sig. Jag vill absolut inte åka och jobba   

Hade ledig dag idag men åkte in på förmiddagen till Ica och träffade en representant från svenska spel, vad gör man inte för sitt arbete   

Efter mötet var jag och kikade på en ny mobil men jag måste säga att utbudet är minst sagt begränsat eller också är det kanske jag som är kräsen.

Mina kriterier: det ska vara Sony Ericsson (helst), 3G (trodde jag var självklarheter idag, men tydligen inte), den ska vara liten, det ska vara bra kamera, effektivt tangentlås, timer, logiska menyer och slutligen lång standby tid. Rena rama självklarheter i mitt tycke   

Någon som vet vilket telefon det är jag söker får gärna höra av sig för jag har ingen aning. Kikade på en iphone, men njaaa, näää är tveksam..

Tänkte under någon vecka prova lite GI käk. Detta eftersom byxorna blir allt mindre trots motion och träning och nej det är inte muskler som fyller ut kläderna.

Så idag inhandlades ingredienser till en slags laxsoppa ala GI, som förutom laxen då även innehöll räkor, purjolök, paprika, broccoli, sockerärtor, saffran och vitt vin. Till detta skulle man servera en egen gjord vitlöks aioli   Vilket svammel. Har aldrig gjort aioli tidigare (lär inte göra det igen heller). Aiolin bestod av pressad vitlök, äggula och olja som det ska vispas till förbannelse när den tillsätts. Resultat, en gelé dallrig massa som jag inte riktigt fattade vad jag skulle göra med, så jag la en klick i soppan, fanns liksom inget annat ställe att sätta den på    Men vetskapen att det var uppvispad olja tilltalade inte riktigt mig.

Om soppan var god då? Eh, inte dålig och jag blev mätt. Har nu tre matlådor att förtära, sen får det vara nog   

Har flera recept på lager, fortsätter prova.

En bild på min soppa, observera STORA Aioli klicken   

Go kväll........

En ganska bra dag blev en lite ledsen dag   

Jag fick en ny mobil i julklapp men nu har det gått två månader och vi är fortfarande inte vänner och definitivt inte efter dagens händelse då Mr Sony Ericsson gjorde något oförlåtligt    

Han raderade ALLA mina foton    Bland annat några nytagna bilder från idag, då Emil var lös och kutade som en liten maniaak (betyder galning på Keräsjokikanska)   Hade för en gångs skulle lyckats fånga några riktigt fina bilder på en praktiskt taget svävande Emil, men tyvärr borta.

En liten bild i hela albumet (det är 12,1 megapixels kamera, så jag har verkligen utnyttjat kameran) lyckades bli räddad, tack vare att jag hunnit skicka den till sambo.

Medan jag gjorde ett tappert men ack misslyckat försök att rädda mina övriga bilder, bestämde sig skärmen på min bärbara dator att dö. Yeha! Vilket stålande humör det fick mig på.

Datorer och telefoner går att köpa nytt, värre är det med mina bilder   

Lyckades, tekniker som man är NOT iallafall få igång skärmen på bärbara igen och snabbt som ögat laddade jag ner alla foton på en extern hårddisk, nu är i vart fall dom räddade.

Så nu kan bärbara eländet lägga av bäst den vill. Bland dom sparade bilderna finns några foton på Tito, tagna dagen "innan" Foton som man inte är riktigt redo att kika på ännu men som nu iallafall är i säkert förvar.

Här är den "räddade" bilden på mitt snöodjur

Kom ihåg att lagra era bilder på mer än ett ställe, det får bli dagens visdom!

Ha det.... 

• Åkt skidor
• Lagat pastalåda
• Bakat kladdkaka
• Ätit det jag tillrett   

Det är vad jag hittills åstadkommit idag och så mycket mer lär det nog inte bli, det är ju söndag   

Dagens skidtur blev återigen hundlös   Ska jag verkligen behöva köpa skor åt hunden? Eller tänker den här kylan ge med sig... Fast ska nog egentligen inte klaga, stigande temperatur brukar betyda snöpåfyllning och det vill jag helst slippa.

Försökte få med sambo på dagens tur. Men si det gick inte och anledningarna var många. Det var för kallt, jag åkte för långt, han hade ont i ryggen, det var för kallt (igen), det var farligt för luftrören. Bla, bla, blaaa! Lättja har många namn   

Trevlig fortsättning på söndagen...

Min fredag försvann i dimma, var så obeskrivligt trött. Gick och la mig för att vila "lite" vaknade två timmar senare, fortfarande jättetrött. Förflyttade mig till soffan, slökollade OS, fikade lite och gick och la mig igen Zzzznark.

Vaknade pigg och utvilad vid sex imorse, kollade ute tempen -32.7 grader, hutter. Skön känsla att kunna krypa ner under varma duntäcket igen.

Sambo har varit på hundutställning hela dagen och jag var billös så det blev en hel dag på egen hand i Keräs :) Har fördrivit dagen med att scrappa och åka skidor. Blev en två timmars runda, hur härligt som helst och kändes inte alls kallt trots de 22 minus graderna termometern visade när jag åkte iväg. Lyckades med konststycket att ramla på en fin raksträcka utan hinder. Men sätter man staven framför sig mellan skidorna är vurpan ett faktum. I vanliga fall brukar jag ha en Emil som dyker upp i ansiktet och pussar bort det onda. Men inte idag, hans tassar tål mycket men denna kyla blir lite för mycket. Så nu fick jag trösta mig själv.

Efter skidturen blev det en varm bastu och världens nyttigaste middag bestående av strips och kebabkött indränkt i massor av vitlöksdressing. Yummi, yummi. Till efterrätt en yttepytte liten   Baileys.

Ett stort tack till Daniel på Baggen produkter för de superfina halsbanden till hundarna. Nu ska vi prova ordentligt och se vad vi tycker. Till er andra kan jag meddela att vi utgör en minitestgrupp   för hundhalsband.

Lite fotobevis från scrappandet... (inlagda i efterhand)

Go kväll...