Förmiddagen har varit minst sagt energisk. Vid niotiden traskade jag in på gymmet, körde ett ganska hyfsat pass, åkte hem och bytte kläder, lastade in hund plus skidor i bilen och begav mig till isen i Nikkala. Vi var alldeles ensamma på isen så jag passade på att ha Emisen lite lös, vilket han älskar. Den lilla svarta pricken (ungefär i mitten) är Emil på egna äventyr.

Nu är jag på återladdning och har klämt i mig spenatsoppa med ägghalvor och druckit två muggar kaffe. Känner mig rätt trött i kroppen men mår bra och är tillfreds. Och det bästa av allt, min hund verkar kunna göra "nummer två" igen, i vart fall betydligt lättare än tidigare   Har gett honom psylliumfrön dagligen och även börjat blanda i ett nytt foder. Kan det vara så enkelt ? Eller var lösningen det som kom ut härom dagen? Inte vet jag, är bara glad att det fungerar   

Resten av denna dag blir nog relativt lugn men borde ta mig till stan och handla lite och så klart ska Fanny få lite egen tid. Vi har börjat använda Nina Ottosson spelen igen och det gillar hon skarpt.

Ha det!

Idag har jag gjort något som jag haft uppehåll med väldigt länge nämligen scrappat eller scrapbooking som det egentligen heter, vilket i korta drag innebär att man klipper och klistrar in foton och dekorationer i ett album. Idag fokuserade jag på Emilbilder och här kommer resultatet:

Sida 1 

Sida 2

Det känns att jag haft uppehåll i scrappandet för jag blir lite låst och får hiskelig idétorka  lite feg också faktiskt. Fast grejen är att bara släppa lös och låta kreativiteten flöda. Dock gillar jag inte när det är superplåttrigt, tycker det är snyggare med lite striktare.

Efter scrappandet tog jag mig en skidtur tillsammans med min trogna kompanjon Emil. Hade just lyckats fnula på mig skidorna (svårt och tidskrävande) när jag insåg att jag glömt mitt midjebälte, där jag kopplar fast hund. För jobbigt att krångla med skidorna igen och att ha honom lös är inte alternativ. Men är man smart som jag   kommer man på att man kan vålda ner flexikoppel handtaget i jackfickan och vips är man "handsfree" Mycket stabilt om det skulle dyka upp en Rudolf eller hare på vägen   

Jag ramlar inte en enda gång och har bara ganska bakhalt. Här i skogen är vi inte så fina i kanten så vi behöver färdiga skidspår. Har man tur på vägen hem så kanske ens eget spår inte blivit demolerat av någon skoterfjant och man kan relativt enkelt ta sig tillbaka.

För att göra vår tur lite längre vek vi av från skoterspåret, in på en lite mer offentlig väg (läs traktorväg) och där mötte vi på vägen hem en ledd unghäst och två små hundar, som var lösa. Hästen bekymrade mig icke för jag vet att Emil inte har problem med fyrbenta giganter däremot gjorde de små fyrbeningarna mig lite mer bekymrad. Tack och lov lyftes dessa två miniatyrer upp i famnen och passerandet skedde smärtfritt. Det är så roligt med utmaningar, tycker jag nu men det gjorde jag inte tidigare   

Bild från dagens skidtur i strålande solsken

Imorgon är det parningsdags för Alba och sambo åker dryga 50 mil enkel resa för detta ändmål. Stackars mig som inte kan följa med   

Nu ska jag gå och aktivera Fanny lite innan det är dags för soffläge. Det är så tråkigt att hon inte kan följa på skidturerna, det skulle göra henne gott. Men så fort det är något kallare och lite lössnö får hon kramp i tassarna   

Trevlig kväll.

 Hej! Jag är här för att befria er från Emil, sa jag igår eftermiddag när det var dags att hämta hem honom. Ok! - Emil den förskräcklige   säger tjejen i receptionen med ett leende  -Han är redo och sitter faktiskt utan munkorg. -Oj! säger jag, -stackars den personen som måste hämta ut honom    

Igår morse strax efter åtta klev vi in genom dörrarna till djursjukhuset. Veterinären var snabbt på plats för att klämma lite samt lyssna på lungor och hjärta inför endoskopin.

Överlag tycker jag G-stad har hög kvalitet på sina veterinärer. Emil, försedd med munkorg protesterar ljudligt så fort h*n närmar sig. Jag förklarar situationen men h*n verkar inte alls förstå för övergår istället till att prata babyspråk och jollar fram -nämen är du sur idag, sträcker fram handen och kliar honom på HUVUDET    Jag höll på att trilla av stolen, blev så paff. Den veterinären måste ha missat sina kurser i dominans och beteendevetenskap. Himmel hur han lät och hade han inte haft munkorgen på hade den veterinären garanterat haft en sjukskrivning i sikte. KLUMPIGT!

Under endoskopin hittade dom inga konstigheter alls men prover är tagna och svar kommer om ca 10 dagar. Jag frågade om det som kom ut härom dagen (det i fast form) kunde ha samband och ja det kunde det.

Nu ska jag göra lite foderändringar och så får vi se vad som händer framöver, en dag i taget.

Heldagen i Luleå gick bra och överförväntan snabbt. Pengar hann rulla och jag hittade en hel del "bra ha" saker. Bland annat en ny skål åt Fanny som ser ut så här:

En matskål till mattes hjärta i form av ett hjärta så klart.

Och har man varit duktig hos doktorn får man en sån här av matte:

Emils plåster på såren leksak =D

Och så här ser man ut när man svält i 60 timmar och genomgått en endoskopi:

Återhämtning.

Samma veterinär som tog emot honom, lämnade tillbaka honom. -det har gått bra sa h*n och Emil har varit snäll mot mig på sitt eget sätt   

Problemet med Emil är att han ser så oskyldig ut och verkar (på avstånd) ungefär lika farlig som spöket Laban. Vilket nog gör att folk per automatik tror att han är en snäll liten hund. Hörde personer i vänrummet som kommenterade den söta, lilla hunden när vi passerade igår och som vanligt blir jag alltid lika fnissig. Ni skulle bara veta, brukar jag tänka   

Nu ska jag gå och steka älgfilé, värma potatisgratäng och vispa grädde till den hemmagjorda chokladmoussen.

Trevlig kväll.

Ibland blir jag lite avundsjuk på min hund som efter 24 timmars fasta ser ut som en benget. Nu menar jag inte att jag vill se ut som en get men skulle gärna få några av hans avmagringsgener   

Det är fruktansvärt att svälta, äsch menar fasta (men det känns som rena rama svälten) en hungrig hund. Vaknade vid 5 tiden imorse av att det kurrade och skrek i lill Emisens mage. Han var också vaken och olycklig. Gav lite majsvällning, hoppas att det inte ska spela någon roll. Magen lugnade sig iallafall.

På förmiddagen fick han första omgången med laxermedel, 1 dl avskyvärd vätska. När man blandade pulvret med kallvatten uppstod en reaktion som gjorde att vattnet blev varmt, värsta häxbrygden. Naturligtvis intogs detta inte frivilligt och jag insåg snabbt att om jag skulle spruta in vätskan skulle både han och jag bli less innan vi var ens halvvägs. Så istället blandade jag i yttepytte med a-fil i vätskan, bara så att det blev lite vitt och simmigt och då slurkade han i sig det självmant.

Åkte och jobbade några timmar och fasade för att komma hem, föreställde mig det värsta, ett diarréparty  Men allt hade gått bra, väl ute sedan kom det värsta vattendiarrén.

Inser ju att detta inlägg är totalt intressant för alla utom extrema hundnördar (jag känner till en handfull sådana) så ni andra som vill slippa läsa om avföringsdetaljer kan scrolla neråt eller helt sonika klicka på krysset och återkomma en annan dag.

Iallafall så var det en som en kula i diarrén som hade fast form (inte helt lätt att beskriva) Nu efteråt börjar jag fundera om den kulan kan ha något med hans besvär att göra. Det hade faktiskt, med lite fantasi kunnat vara en liten inkapslad kotte, modell mindre. Är det något min Emil älskar så är det just kottar. Hoppas att morgondagens veterinärbesök kan ge något svar.

Antar att det blir en heldag i Luleå imorgon igen. Sist det var nödvändigt var en bit innan jul när Emil fick halsmandlarna borttagna. Usch, fy och tvi, gillar inte att tvingas tillbringa en hel dag i stan, tiden går sakta och jag slösar alldeles för mycket pengar. Snudd på att det skulle bli billigare att köra hem och tillbaks igen. Men med tanke på att det är världens tråkigaste väg får jag väl acceptera en dag på stan.

Min mage har totalhavererat, inte helt oväntat, sista tidens vånda och oro sätter sina spår och magen tillhör den del som tar åt sig. Nu är det snäll föda och regelbundna mattider som gäller en tid framöver.

Apropå mat, igår var vi med jobbet och käkade på sportbaren. Mmmmm, oxfilé i rödvinssås och bauta stora pommes frites yummi, yummi annat går inte att säga.

Vår jämttik Alba löper och husse ska åka dryga 50 mil  för att para henne. Nu gäller det bara att pricka in rätt tillfälle. För att avgöra detta tas ett blodprov hos veterinären. Idag blev det tredje resan till "kreatursstationen" i Kalix för ovannämnda blodprov. Imorgon kommer resultatet och vi väntar med spänning. Ska bli mysigt med lite pupps i huset igen.

Min blomfrön kom idag, jippie. Tänkte prova om mina fingrar fortfarande är gröna. Det är många år sedan jag sist drev upp mina egna plantor. Ska försöka begränsa mig och inte ha så mycket plantor för det är ett jäkla jobb att plantera om dom, vattna och skydda de späda plantorna från stark sol och kyla. På bilderna kan ni se hur dom ska se ut, när dom är vuxna

Lime och rosalila petunia

    Vaniljfärgad tagetes

Återkommer imorgon med rapport om min shoppingdag och Emis veterinärbesök.

Om det inte snöar är det minus 24 grader och svinkallt. Blir det mildare börjar det att snöa och blåsa smådjävlar. Finns det inget mitt i mellan läge längre, undrar jag?

Igår var det nära minusgrader i sovrummet när det var läggdags. Stängd dörr, avvridet element och 25 minusgrader ute påverkar klimatet inomhus. Var tvungen att lägga min värmefilt i sängen för att ens kunna tänka tanken att krypa ner under täcket. Stackars vovvarna, som inte hade någon värmefilt har säkert fått frostskador på sina små magar  

Undrar hur populär jag var på dagens Icamöte? Jag var den som hade mest att framföra och det är högst ovanligt att jag öppnar truten överhuvudtaget. Nå, tydligen tog det skruv för mina punkter hamnade på högsta chefens "att ta tag i" lista   Jenny den blyga, tysta och försiktiga   

Världens hungrigaste hund ska fasta i 48 timmar, stackars Emisen  Skulle helst inte vilja utsätta honom för detta men så länge han finns hos mig, vill jag att han ska ha det så bra som möjligt och det har han inte i dags läget med sin lilla rumpestump. Han har jättesvårt att bajsa och förhoppningsvis hittar dom äntligen orsaken till detta på fredag när han är inbokad i G-stad för endoskopi. Imorgon blir det att åka till apoteket och inhandla olika medikamenter inför denna undersökning.

I morgon blir det middag på Asplövens sportbar, vilket är premiär för min del. Vi ska tacka av en kollega som överger oss för Ica i Umeå. Kul för honom men gräsligt trist för oss. Nu stiger medelåldern på Ica igen   

Ha det gott!