Tur att man inte har en aning om dagens utförande när man kliver upp på morgonen. För med facit i handen hade jag nog inte klivit in genom porten till Ica i förmiddags om jag hade vetat hur dagen skulle bli. 

Vid tvåtiden lamslås vi av en öronbedövande smäll, följt av gnissel och slutligen brak, brak, BRAK som fick hela byggnaden att skaka. Det visade sig att entretaket rasat ner och första tanken var naturligtvis att kasta sig ut för att se så att någon inte låg fastklämd, vilket ingen gjorde, tack och lov. Fort in igen, samla ihop sig och koppla på hjärnan (som resten av kvällen definitivt kommer att vara i off läge) Sedan försöka vara effektiv genom att serva kvarvarande kunder, kolla så kollegorna "håller ihop" och samtidigt kasta ett getöga mot taket som fortsatte knaka en liten aning oroväckande.

Något direkt kaos eller panik uppstod aldrig men chockad personal och några skärrade kunder behövde tas om hand. Vi tömde butiken på kunder eftersom vi inte visste hur stabilt resten av taket var och kallade till krismöte. Visst förstår jag att man blir upprörd och visst var det otäckt men i mitt sinne fanns en annan tanke, Haiti. Vad är väl ett rasat entretak jämfört med det som hänt där?

En krisgrupp (bestående av präst, kurator mfl) kallades in, för att hjälpa dem som behövde det.

Även om man (jag) fortsätter att funka i en "ovan" situation blir man ändå berörd och efteråt känner man hur otroligt trött man är. Även min gamla trotjänare Herr Huvudvärk är och hälsar på.

Det var min torsdag, hoppas er dag varit lugnare.

Såg här såg det ut efteråt (foto från NSD)