Nu vet jag varför jag inte är så förtjust i sparken som transportmedel, den är livsfarlig!

Skulle så stort premiär åka spark tillsammans med Emisen och var jätteglad att jag kommit på ett ypperligt sätt att motionera vovven. Det var extremt vingligt och ringrostigt till en början och Emil såg minst sagt konfunderad ut.

Men insåg, när matte började få in tekniken, tjoho nu får man minsann kuta och dra utan att matte bannar.

Men säg den lycka som varar. Det blev sånt tvärstopp att jag tror jag både fick whiplash och hjärnskakning. Det var så nära att jag gjorde en praktfull volt över den f---b sparken. Emil såg vettskrämd ut, kanske inte är så konstigt med tanke på ordflödet som kom ur mattes mun   Sparken slängdes resolut åt sidan och resten av promenaden bedrevs på traditionellt sätt, gående. Övervägde att lämna kvar eländet i snödrivan men tog ändå med mig den hem, på vägen tillbaka.

Är ledig idag och har varit till Nautilus direkt före frukost, har scrappat lite (håller ännu på men tog mat och kaffepaus) har sotat ur pannan och innan dagen är slut ska jag plantera mina Petuniafrön.

Sambo är på friarstråt med Alba, någonstans i Finland. Enligt blodproverna var det en bra bit kvar till höglöpen men finska släktet förlitar sig inte på blodprover utan har helt egna kriterier för höglöp. Vilka tänker jag absolut inte gå in på men stämde gjorde det och direkt vid ankomsten blev det en "lyckad" parning med en hängning på ca 20 min som det nu så fint heter.

Imorgon väntas dom hem igen.

Må väl och lev gott.