Tur att man inte har en aning om dagens utförande när man kliver upp på morgonen. För med facit i handen hade jag nog inte klivit in genom porten till Ica i förmiddags om jag hade vetat hur dagen skulle bli. 

Vid tvåtiden lamslås vi av en öronbedövande smäll, följt av gnissel och slutligen brak, brak, BRAK som fick hela byggnaden att skaka. Det visade sig att entretaket rasat ner och första tanken var naturligtvis att kasta sig ut för att se så att någon inte låg fastklämd, vilket ingen gjorde, tack och lov. Fort in igen, samla ihop sig och koppla på hjärnan (som resten av kvällen definitivt kommer att vara i off läge) Sedan försöka vara effektiv genom att serva kvarvarande kunder, kolla så kollegorna "håller ihop" och samtidigt kasta ett getöga mot taket som fortsatte knaka en liten aning oroväckande.

Något direkt kaos eller panik uppstod aldrig men chockad personal och några skärrade kunder behövde tas om hand. Vi tömde butiken på kunder eftersom vi inte visste hur stabilt resten av taket var och kallade till krismöte. Visst förstår jag att man blir upprörd och visst var det otäckt men i mitt sinne fanns en annan tanke, Haiti. Vad är väl ett rasat entretak jämfört med det som hänt där?

En krisgrupp (bestående av präst, kurator mfl) kallades in, för att hjälpa dem som behövde det.

Även om man (jag) fortsätter att funka i en "ovan" situation blir man ändå berörd och efteråt känner man hur otroligt trött man är. Även min gamla trotjänare Herr Huvudvärk är och hälsar på.

Det var min torsdag, hoppas er dag varit lugnare.

Såg här såg det ut efteråt (foto från NSD)

 

majsan

11 februari 2010 19:00

Hej Vännen, Mina tankar går till er som fick vara med om nå så hemskt, Vilken tur att ingen hamnade i kläm.. Var rädda om er även imorgon och hoppas att din huvudvärk försvinner Kram

 

Lena, Kila, Pirra

11 februari 2010 19:43

SÅ skönt, så skönt att ingen fanns därunder!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...