Ingen behagade baka semlor åt mig på själva fettisdagen så jag har istället infört fetfredagen  och bakat mina egna temlor. Nu har jag precis avnjutit två stycken.

Måste säga att jag imponerade stort på mig själv igår När jag kom hem från jobbet (efter 17 någon gång) käkade jag en snabb middag, drack en kopp kaffe och drog igång bakning. Blev både semlor och kalljästa frallor (frallor som vilar i kylen över natten) efter detta blev det städning. Strax efter kl 22 var jag klar. Jobbigt, men skön känsla när det är gjort.

Sover som en kratta just nu och vaknar flera gånger per natt trots att det inte ens är fullmåne. Före f_n var jag upp imorse dvs. innan klockan slagit 4, då gjorde jag eld i pannan, försökte somna om, tröstlöst, så klockan 6 studsade jag in på gymmet istället. Fast helt ärligt så är detta min ultimata lediga dag. Inte sova dåligt då men att träna direkt på morgonen, duscha och sedan hem och grädda de kalljästa frallorna till frukost. Kan inte bli bättre.

Resten av dagen har gått i lathetens tecken. Ingen skidåkning, för trött, för kallt och framför allt för LAT. Kanske skulle scrappa lite. Fick ny inspiration när jag öppnade mitt stora Panduropaket. Det var rejäl rea så jag passade på att bunkra med papper och andra tillbehör.

Made by Jenny :)

Vår Tito fick igår somna in och bli en änglahund. Tråkigt, tungt och ledsamt men ett viktigt ansvartagande som djurägare och man får i en sådan situation aldrig, aldrig bli egoistisk.

Och just när man tror att botten är nådd, rasar man lite till. Precis när jag skriver detta inlägg kommer ett telefonsamtal som meddelar att en av valparna från vår förra kull, Boss blivit påkörd av en bil och inte klarat sig. Inte ens ett år gammal fick han bli. Känner sådant oerhört medlidande med hans ägare.

Jag gillar fortfarande inte år 2010

Lite bilder på vår fina Tito  

Älgstugans Tito

Hittade denna i gårdagens morgontidning och jag tycker den korta meningen var så fin:

"För världen är du kanske bara en individ men för en individ kan du vara världen"  

Jag tror att om min Emil kunde prata, så som vi gör, så är detta precis vad han skulle säga.

Dagen idag då? Jag och Emil har varit på en lång, underbar skidtur i det strålande solskenet. Någon vänlig själ hade skidrat upp ett spår nästan hela vägen och jag var mäkta förvånad. I vanliga fall brukar jag vara den vänliga själen eftersom det bara är jag som åker skidor just där    Och till dagens tur var jag iallafall seriöst utrustad med mitt oumbärliga Baggen softbelt, vilket gör skidturen så mycket lättare och behagligare. Mer om Baggen softbelt (och andra hundförarprodukter) finns här. Låter nästan som om jag vore sponsrad   

Övrigt idag. Hundarna har öppnat paket som mamma skickat. Pipleksaker och tuggisben var innehållet. Lite bilder på detta finns i mitt pixbox album -->   

Visst verkar alla problem lite mindre svåra när solen skiner.

Klockan ringde 05.15 imorse, tanken var att jag skulle och träna. Men bilen ville tydligen annat eftersom dieselvärmaren hade ignorerat mina direktiv att gå igång i lagom tid innan avfärd.

Om det är något som retar gallfeber på sambo så är det när jag "pinar" bilen genom att starta den iskall. Jag har ju förstås en egen filosofi, startar bilen utan motorvärmare är det tillräckligt varmt ute. Men eftersom jag fick så fina alla hjärtans dags blommor igår (utan att behöva be om det) gick jag snällt och lydigt och la mig igen. Problemet var bara att nu var jag pigg som en spigg. Så upp igen, duscha, äta frukost och nu sitter jag här.

Fast i skrivande stund känner jag mig dock allt annat än pigg. Klockan 10 bär det av mot ica och dagens arbetspass så jag hinner ju faktiskt ta en liten lur innan. Eller oxå kanske man skulle ta en sväng om med dammsugaren   

Sådde ju mina petuniafrön i början av veckan och nu visar de livstecken. Så här ser det ut i sålådan dag 4

Och här är en bild på mina fina, fina blommor.

Ha en härlig lördag och passa på att vara ute, det verkar bli en solig och fin dag.  

Idag skulle man kunna tro, om man utgår från hur min kropp känns att jag hamnade under det rasade taket på Ica igår. Jag har ont och är så fruktansvärt stel, vilket säkert måste vara en reaktion från gårdagen.

Nu ska jag strax bege mig mot Ica igen. Som jag förstod var inte butiken öppen ännu pga utredning. Men vid 10 är det åter dags att släppa in kunderna, de som vågar. Undrar hur många som kommer att snegla mot taket. Jag vet att jag kommer att göra det iallafall. 

Ha en trevlig fredag.

Tur att man inte har en aning om dagens utförande när man kliver upp på morgonen. För med facit i handen hade jag nog inte klivit in genom porten till Ica i förmiddags om jag hade vetat hur dagen skulle bli. 

Vid tvåtiden lamslås vi av en öronbedövande smäll, följt av gnissel och slutligen brak, brak, BRAK som fick hela byggnaden att skaka. Det visade sig att entretaket rasat ner och första tanken var naturligtvis att kasta sig ut för att se så att någon inte låg fastklämd, vilket ingen gjorde, tack och lov. Fort in igen, samla ihop sig och koppla på hjärnan (som resten av kvällen definitivt kommer att vara i off läge) Sedan försöka vara effektiv genom att serva kvarvarande kunder, kolla så kollegorna "håller ihop" och samtidigt kasta ett getöga mot taket som fortsatte knaka en liten aning oroväckande.

Något direkt kaos eller panik uppstod aldrig men chockad personal och några skärrade kunder behövde tas om hand. Vi tömde butiken på kunder eftersom vi inte visste hur stabilt resten av taket var och kallade till krismöte. Visst förstår jag att man blir upprörd och visst var det otäckt men i mitt sinne fanns en annan tanke, Haiti. Vad är väl ett rasat entretak jämfört med det som hänt där?

En krisgrupp (bestående av präst, kurator mfl) kallades in, för att hjälpa dem som behövde det.

Även om man (jag) fortsätter att funka i en "ovan" situation blir man ändå berörd och efteråt känner man hur otroligt trött man är. Även min gamla trotjänare Herr Huvudvärk är och hälsar på.

Det var min torsdag, hoppas er dag varit lugnare.

Såg här såg det ut efteråt (foto från NSD)

Nu vet jag varför jag inte är så förtjust i sparken som transportmedel, den är livsfarlig!

Skulle så stort premiär åka spark tillsammans med Emisen och var jätteglad att jag kommit på ett ypperligt sätt att motionera vovven. Det var extremt vingligt och ringrostigt till en början och Emil såg minst sagt konfunderad ut.

Men insåg, när matte började få in tekniken, tjoho nu får man minsann kuta och dra utan att matte bannar.

Men säg den lycka som varar. Det blev sånt tvärstopp att jag tror jag både fick whiplash och hjärnskakning. Det var så nära att jag gjorde en praktfull volt över den f---b sparken. Emil såg vettskrämd ut, kanske inte är så konstigt med tanke på ordflödet som kom ur mattes mun   Sparken slängdes resolut åt sidan och resten av promenaden bedrevs på traditionellt sätt, gående. Övervägde att lämna kvar eländet i snödrivan men tog ändå med mig den hem, på vägen tillbaka.

Är ledig idag och har varit till Nautilus direkt före frukost, har scrappat lite (håller ännu på men tog mat och kaffepaus) har sotat ur pannan och innan dagen är slut ska jag plantera mina Petuniafrön.

Sambo är på friarstråt med Alba, någonstans i Finland. Enligt blodproverna var det en bra bit kvar till höglöpen men finska släktet förlitar sig inte på blodprover utan har helt egna kriterier för höglöp. Vilka tänker jag absolut inte gå in på men stämde gjorde det och direkt vid ankomsten blev det en "lyckad" parning med en hängning på ca 20 min som det nu så fint heter.

Imorgon väntas dom hem igen.

Må väl och lev gott.