Idag har jag gjort något som jag haft uppehåll med väldigt länge nämligen scrappat eller scrapbooking som det egentligen heter, vilket i korta drag innebär att man klipper och klistrar in foton och dekorationer i ett album. Idag fokuserade jag på Emilbilder och här kommer resultatet:

Sida 1 

Sida 2

Det känns att jag haft uppehåll i scrappandet för jag blir lite låst och får hiskelig idétorka  lite feg också faktiskt. Fast grejen är att bara släppa lös och låta kreativiteten flöda. Dock gillar jag inte när det är superplåttrigt, tycker det är snyggare med lite striktare.

Efter scrappandet tog jag mig en skidtur tillsammans med min trogna kompanjon Emil. Hade just lyckats fnula på mig skidorna (svårt och tidskrävande) när jag insåg att jag glömt mitt midjebälte, där jag kopplar fast hund. För jobbigt att krångla med skidorna igen och att ha honom lös är inte alternativ. Men är man smart som jag   kommer man på att man kan vålda ner flexikoppel handtaget i jackfickan och vips är man "handsfree" Mycket stabilt om det skulle dyka upp en Rudolf eller hare på vägen   

Jag ramlar inte en enda gång och har bara ganska bakhalt. Här i skogen är vi inte så fina i kanten så vi behöver färdiga skidspår. Har man tur på vägen hem så kanske ens eget spår inte blivit demolerat av någon skoterfjant och man kan relativt enkelt ta sig tillbaka.

För att göra vår tur lite längre vek vi av från skoterspåret, in på en lite mer offentlig väg (läs traktorväg) och där mötte vi på vägen hem en ledd unghäst och två små hundar, som var lösa. Hästen bekymrade mig icke för jag vet att Emil inte har problem med fyrbenta giganter däremot gjorde de små fyrbeningarna mig lite mer bekymrad. Tack och lov lyftes dessa två miniatyrer upp i famnen och passerandet skedde smärtfritt. Det är så roligt med utmaningar, tycker jag nu men det gjorde jag inte tidigare   

Bild från dagens skidtur i strålande solsken

Imorgon är det parningsdags för Alba och sambo åker dryga 50 mil enkel resa för detta ändmål. Stackars mig som inte kan följa med   

Nu ska jag gå och aktivera Fanny lite innan det är dags för soffläge. Det är så tråkigt att hon inte kan följa på skidturerna, det skulle göra henne gott. Men så fort det är något kallare och lite lössnö får hon kramp i tassarna   

Trevlig kväll.

 

majsan

7 februari 2010 21:00

Hej, Vilket fint "pyssel" du gjort, saknar själv mitt målande med oljefärger inte för att man är nån konstnär men det är roligt :) Härligt med skidtur speciellt när solen skiner..
Hoppas allt är bra med er Kram..

 

Monica

8 februari 2010 13:51

Har du nångång testat skidra med mer än en vovvs?
Har ibland gett mig ut med hela gänget(Molly är den enda som är betrodd utan koppel)men det är nog så trassligt med 2 koppel i magbältet,och 2 jyckar som dyker åt fel håll!!!har du något tips? :)

 

Jenny

8 februari 2010 14:10

Har någon gång haft med mig Fanny samtidigt men som du säger blir det en enda röra av hundar och koppel, kors och tvärs.
Funkade ganska bra, en kort stund när jag fick henne att gå vid sidan men naturligtvis kom Emil på efterkälken och tog sig förbi, på fel sida! =D
Så nä, har nog inga tips, inga roliga iallafall ;) Antingen får man finslipa lydnanden eller åka flera svängar eller svära och trassla ut koppel och jyckar =D
Men tänk vad mycket roligare det är att åka skidor när man har hunden med sig. Jag förundras över det varje gång :)

 

Jenny

8 februari 2010 14:25

Majsan! Målar du?? Det hade jag inte en susning om :)

 

Linda & Schäferligan

8 februari 2010 22:01

Jag åker ju alltid med 2 hundar och trassligt blir det emellanåt! Men mina bästa tips är att ha bra selar åt jyckarna, personligen tycker jag att nomeselen är jättebra eftersom man hakar fast den vid svansroten och intrasslingsrisken upplever jag blir mindre då än med en traditionell sele, dessutom är den också oftast ganska lätt att trassla ut (med stavar på till och med) ;) Fast då behöver nog hunden vara större än en terrier, tror jag?!.. :) Ett annat tips är att lära dem sin "egna platser", ex. om det är brett där man åker så får de springa bredvid varann framför mig, sida vid sida och om den ena tröttnar eller vägen/spåret smalnar av så är det alltid samma hund som får backa tillbaka som i mitt fall på vänsterkanten och springa bakom mig. Funkar ganska bra för oss iaf! Men visst trasslar det ibland ändå, det hör till! :D ;)

 

Monica

9 februari 2010 09:04

ok,tack för tipsen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...