Hej! Jag är här för att befria er från Emil, sa jag igår eftermiddag när det var dags att hämta hem honom. Ok! - Emil den förskräcklige   säger tjejen i receptionen med ett leende  -Han är redo och sitter faktiskt utan munkorg. -Oj! säger jag, -stackars den personen som måste hämta ut honom    

Igår morse strax efter åtta klev vi in genom dörrarna till djursjukhuset. Veterinären var snabbt på plats för att klämma lite samt lyssna på lungor och hjärta inför endoskopin.

Överlag tycker jag G-stad har hög kvalitet på sina veterinärer. Emil, försedd med munkorg protesterar ljudligt så fort h*n närmar sig. Jag förklarar situationen men h*n verkar inte alls förstå för övergår istället till att prata babyspråk och jollar fram -nämen är du sur idag, sträcker fram handen och kliar honom på HUVUDET    Jag höll på att trilla av stolen, blev så paff. Den veterinären måste ha missat sina kurser i dominans och beteendevetenskap. Himmel hur han lät och hade han inte haft munkorgen på hade den veterinären garanterat haft en sjukskrivning i sikte. KLUMPIGT!

Under endoskopin hittade dom inga konstigheter alls men prover är tagna och svar kommer om ca 10 dagar. Jag frågade om det som kom ut härom dagen (det i fast form) kunde ha samband och ja det kunde det.

Nu ska jag göra lite foderändringar och så får vi se vad som händer framöver, en dag i taget.

Heldagen i Luleå gick bra och överförväntan snabbt. Pengar hann rulla och jag hittade en hel del "bra ha" saker. Bland annat en ny skål åt Fanny som ser ut så här:

En matskål till mattes hjärta i form av ett hjärta så klart.

Och har man varit duktig hos doktorn får man en sån här av matte:

Emils plåster på såren leksak =D

Och så här ser man ut när man svält i 60 timmar och genomgått en endoskopi:

Återhämtning.

Samma veterinär som tog emot honom, lämnade tillbaka honom. -det har gått bra sa h*n och Emil har varit snäll mot mig på sitt eget sätt   

Problemet med Emil är att han ser så oskyldig ut och verkar (på avstånd) ungefär lika farlig som spöket Laban. Vilket nog gör att folk per automatik tror att han är en snäll liten hund. Hörde personer i vänrummet som kommenterade den söta, lilla hunden när vi passerade igår och som vanligt blir jag alltid lika fnissig. Ni skulle bara veta, brukar jag tänka   

Nu ska jag gå och steka älgfilé, värma potatisgratäng och vispa grädde till den hemmagjorda chokladmoussen.

Trevlig kväll.

 

melitta

6 februari 2010 18:51

Hejsan! Nå!! det var ju skönt att dom inget hitta:) nu håller jag tummarna på att även provsvaren ska vara "glada nyheter". Goo mat ni ska inta idag + efterrätten;) hos oss vart det bara chili con carne ( hur det nu stavas)... Trevlig Lördag kväll! Kram

 

Jenny

7 februari 2010 10:18

Hej :) Jo, på ett sätt skönt att dom inte hittade något men samtidigt vill jag ju gärna ha ett svar på varför han har så svårt att utföra nr 2.
Mmmmmm, chili con carne är ju jättegott, tyvärr får jag inte i det i min sambo.
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...