är förskräckligt tråkigt och när man är van att ständigt ha en liten terris kring fötterna känns livet obeskrivligt tomt.

Efter en tids velande hit och dit har jag iallafall beslutat mig för att ta en ny vovve. Någon ny Emil kommer jag aldrig att få (på både gott och ont) men förhoppningsvis en snäll kompis till Fanny och en trogen kompanjon i spårskogen. Läste idag en hundväns blogg om årets första spår och kunde inte låta bli att fälla en tår. Det gjorde så ont när jag insåg att jag och Emil aldrig mer kommer att få gå några spår tillsammans.

Rasen på nya vovven? En JRT naturligtvis... Betydligt mer erfaren nu än tidigare hoppas jag kunna göra en vettig hund av den nya krabaten och om inte, sätter jag mitt fulla förtroende till mina hundkunniga vänner på brukshundsklubben i Haparanda som hjälpte och stöttade mig så ofantligt med min Emil.

Som ni säkert förstår är saknaden efter Emil fortfarande enorm, vissa dagar är lättare andra tyngre. Funderar på den dagen när allt i huset är klart, när vi flyttar in igen och allt blir som vanligt, men utan Emil.

En mycket trevlig tilldragelse i all sorg, stök och bök är iallafall att lilla Hanna, D & M's andra barn, igår hittade ut till vår värld. Ett stort grattis till dem.

Renoveringen då? Jo då, går framåt men alltför sakta känns det som. Jag vill se stora framsteg omgående. Igår var en usel dag då jag fick ge med mig på flera punkter i min önskelista. Men går det inte, så går det inte.....

Golvvärmen börjar ta form

 

Linda med schäfrar

17 mars 2010 13:21

Förstår tomheten nu när Fanny också är på semester. Man vet liksom inte vad man ska göra av sig helt plötsligt, man får en massa tid över och de dagliga hundrutinerna behöver inte längre göras. Och en promenad utan hund känns helskumt...
Men du får trösta dig med att det är tidsbegränsat, en minisemester för matte som verkar ha massor att stå i undertiden! :)

Var ju inte meningen att inlägget skulle göra dig ledsen.. :( Emil spårar nog för fullt på de evigt gröna ängarna och kommer kika ner på dig när du snubblar fram i skogen i framtiden.. Din egen skyddsspårängel. :)

 

Monica

17 mars 2010 13:35

Skulle behöva lite renoveringsenergi av dig,kommer mig inte ens för att tapatsera ett ynkligt sovrum...

 

Jenny

17 mars 2010 19:48

Linda, oj det vet jag =) Jag är bara väldigt gråtmild just nu (inget att fästa sig vid) men det blir lite bättre för var dag.
Och inte kommer jag mig för att promenera utan hund, känns ju bara fånigt ;) Massor att stå i det har jag sannerligen. Min egen skyddsspårängel, det var fint sagt, tack :)

Jag tror oxå han spårar på för glatta livet däruppe, utan lintrassel och utan en matte som bromsar i andra ändan =) Och inte behöver han vänta i bilen heller på att spåret ska ligga till sig ;)

Monica, när jag flyttade till Keräs sa jag att jag aldrig mer skulle flytta pga det var så jobbigt när det gäller renovering kommer jag att säga samma sak, aldrig mer =) Men fint kommer det nog att bli.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...