Idag bjuder jag på mig själv med ett högst personligt inlägg, direkt från hjärtat.

Drabbades plötsligt av en släng dåligt samvete eller kanske är det ångest. Betalade nyss in handpenning på en valp, en underbart söt liten sak från en jättetrevlig uppfödare. Men någonstans inom mig känns det som jag sviker min Emil. Jag har ännu inte på långa vägar sörjt klart honom och det finns ingen valp i världen som kan ersätta honom.

Funderar på hur enkelt det skulle vara med "bara" Fanny men samtidigt är jag inte riktigt beredd att lägga spårintresset på hyllan. Fanny är go, mysig och lättlärd men något riktigt spårintresse har hon inte och lydnad, njaa det är mest ett nödvändigt ont.

Emil älskade sina lydnadspass på brukshundsklubben. Stolt, stolt var han när han gjorde rätt, matte och hund stålade ikapp. Varför tränade jag inte mer, varför lät jag inte honom springa lös oftare, varför, varför……

Åh min älskade lilla Emil vad jag saknar dig, när ska det sluta göra så fruktansvärt ont?

Hästar som varit med länge och kan sina saker brukar man kalla för läromästare och jag får nog säga samma sak om Emil. Under våra 4 år och tre månader tillsammans (en alltför kort tid) har jag lärt mig något ofantligt och jag vet att jag kommer göra saker och ting annorlunda nästa gång.

Kanske, kanske borde jag vänta med ny hund. Men samtidigt vill jag att Fanny ska få glädjen av en ny vän, innan hon blir för gammal och jag tror någonstans att jag kanske också behöver något nytt för att kunna komma vidare.

Så var faktiskt fallet med Fanny. Efter att ha satt bort min Chihuahua Molly, blev livet alltför tungt utan vovve och in i mitt liv kom Fanny, som en virvelvind. En vildare valp kan inte ha existerat på denna jord, mitt lilla yrväder.

Hur som helst, rätt eller fel, om allt går som det ska så kommer Glada jyckens Alfons att bli Keräsjokibo den 9 maj.

 

Katten12

29 mars 2010 09:45

Kram till dig, inte sviker du!

 

Ia

29 mars 2010 13:51

Vad glad jag blir att du hittat en liten Alfons!! Ingen kommer någonsin att ersätta Emil o allt det där ni hade tillsammans!! Jag letar oxå efter en valp....o i nästa sekund får jag ont i magen o måste funderar vad jag igentligen håller på med. Vi är nog bara rädda...Rädda för att det gör så fruktansvärt ont att förlora någon vi älskar!! Jag hoppas att du förstår vad jag menar...Det är så svårt att beskriva denna kännsla!!

Kramizar från Nikkala

 

Monica

29 mars 2010 14:44

Vad härligt att du hittat din valp:)
Alla kära som man har i hjärtat finns ju kvar där,sorgen kanske tom blir lite,lite lättare att bära.Inte ska du ha dåligt samvete.
(hmmm,hoppas jag int låter som nåt självutnämnt orakel)

 

Lena, Kila, Pirra

29 mars 2010 17:12

Känner igen det där dåliga samvetet - jag borde ha prioriterat henne högre, ägnat mer tid åt henne o.s.v (även fast hon absolut hade ett OK hundliv - och Emil med, mer än så!)... Och så den där fåniga känslan av svek när man skaffar en ny hund.. (i mitt fall nästan två år senare... :-/)Iofs var nog både Flisa och Emil "du-skall-inga-andra-hundar-hava-jämte-mig-hundar" ;) men självfallet blir inte de lyckligare för att man plågar sig och inte tar någon ny hund! Det förstår man ju med HUVUDET! Men inte alltid med hjärtat... Men i alla fall, även om sorgen finns kvar så är det ju ingen "Emil 2" som kommer, utan en helt ny liten individ i ditt liv, och du FÅR älska honom också ;) det betyder INTE att du älskar Emil mindre!! Orakel 2 har talat! =)

 

melitta

29 mars 2010 18:38

Emil finns ju kvar hos dig i minnet.. Och kanske behöver du Alfons för att vardagen ska kännas lite lättare. Kram Kram

 

Jenny

30 mars 2010 18:49

Tack alla mina orakel =) Ni är så kloka allihopa =)
Och Lena, skönt att höra att jag inte är ensam om mina knepiga tankar. "Du-skall-inga-andra-hundar-hava-jämte-mig" Fick mig att skratta gott för det var minsann Emil ett nötskal.
Kram på er alla..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...