Hm, detta är snudd på pinsamt, men får väl skylla på sista tidens emotionella berg och dalbana. Fanny fyller inte 6 år utan sju, vilket min far hade vänligheten nog att påpeka. Så bra koll har jag fast kan tillägga att i sinnet är hon inte en dag över 1 år.

Tredje dygnet och inser sakta men säkert att livet fortsätter utan Emis även om det gör ont och är tufft. Absolut tyngst var det igår när jag i min nerpackning  kom till lådan med hans spårsaker, selen, snitslar och spårlina. Jag saknar honom så mycket.

Mitt hem är ett enda stort kaos (pga av den stundande renoveringen) och mitt i all röra finns en Fanny som inte misstycker det minsta. Tvärtom verkar hon tycka att det är rätt kul att springa omkring i labyrinten av kartonger och säckar. Är övertygad om att hon varit kleptoman eller yrkestjuv i sitt tidigare liv för hon knycker pryl efter pryl. En strumpa, en plastbit, en tejprulle, ja vad som helst som ryms i munnen.

Lägger in lite bilder på min röra så ni kan vara nöjda med ert egna välorganiserade hem.

Observera hundrumpan :) 

Två dygn utan Emil. Det känns fortfarande vedervärdigt men jag är så glad att jag har husrenoveringen att tänka på, annars hade jag nog gått under. Håller som bäst på att tömma huset. Porslin och sånt går bra men värre är det när jag kommer till föremål som hörde till Emil. Jag kan inte förmå mig till att plocka undan dem. Hans korg i sovrummet står kvar och borrar jag in näsan i den kan jag ännu känna hans lukt...

Idag blir det kalas!  Denna här --->    fyller nämligen 6 år idag. Presenter och godsaker väntar lilla fröken. Egentligen blir det dubbel kalas eftersom vår Bella (jämthund) blir 1 år om några dagar.

REGNBÅGENS BRO

Någonstans finns en bro mellan himlen och vår jord.

På den här sidan finns en alldeles särskild

plats som kallas Regnbågens bro

När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon här dör,

så kommer den till Regnbågens bro.

Där finns ängar och kullar för alla våra små vänner,

så att de kan springa och leka tillsammans.

Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken och de har det varmt och skönt.

Alla djur som varit sjuka och gamla blir

återställda till hälsa och vigör,

de som varit skadade eller lemlästade blir friska och starka igen,

precis som vi minns dem i våra drömmar.

Alla djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak -

de saknar alla någon särskild som de varit tvungna att lämna kvar.

Alla springer och leker tillsammans,

men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.

Dess klara ögon är intensiva, kroppen börjar skälva.

Han springer plötsligt ifrån gruppen,

flyger över det gröna gräset, benen bär honom fortare och fortare.

Han har sett dig, och du och din älskade vän möts

till slut i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.

Du får överlyckliga pussar i hela ditt ansikte,

dina händer smeker på nytt det älskade huvudet

och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på

ditt djur som så länge varit frånvarande från ditt liv men aldrig från ditt hjärta.

Tillsammans vandrar ni sedan över Regnbågens bro…..

för att aldrig mer skiljas åt....  

min lilla Emil. Stundvis går jag nästan sönder av sorg. Den som aldrig haft hund/djur kan omöjligt förstå den sorg man känner vid förlusten av en fyrbent vän.

Jag undrar hur länge det kommer att göra ont..

Vardagliga situationer är värst, när man kommer hem, när man stiger upp på morgonen, vid måltider tillfällen då man är van att få känna en liten Emil nos och höra trampet av hans tassar.

Fanny är den enda som inte sörjer det minsta lilla och som husse uttryckte det "flera års terror är slut" och så har det nog varit för Fanny.

Jag försöker snabbt komma in i vanliga rutiner dvs vara och träna, handla osv Insåg idag att det var fruktansvärt skönt att vara hemifrån, det blir lite mindre påtagligt på sätt och man lyckas nästan förtränga det hela för ett ögonblick. Att komma hem igen var att kastas tillbaka till den jobbiga verkligheten.

Jag hoppas att min lilla Emil har det jättebra i sin hundhimmel och jag kan tänka mig att han just nu kutar som en liten maniaak över någon äng med flaxande öron, svansen i topp och ett stort hundleende. 

Om det var något han älskade så var det att vara fri och det är han nu.......

Min lilla älskade Emil är nu en änglahund. Det gör så ont, så ont och jag är så fruktansvärt ledsen. Ett stort hål, något som fattas, livet kommer aldrig att bli sig likt igen och jag hatar det. Jag fattar stundvis inte att han är borta, bara väntar på att han ska komma springande när jag rör i matskålen, att han ska ligga där och titta på mig när jag kommer in i vardagsrummet.

När jag orkar kan jag berätta mer men just nu går det bara inte,

Min Emil, min Emil kom tillbaks till mig. Hur ska jag lära mig att leva utan dig?

Min Emil 

Jag ser det snöa, jag ser det snöa och NU RÄCKER DET!

Angående renoveringen har jag resignerat totalt. Tre månader blev två veckor och nu blev två veckor istället omgående. Lyckades dock flytta fram starten till kommande måndag. Vilket innebär att fredag blir en helvetisk dag då vi ska kajka runt Happis och välja ut alla attiraljer.

Sambo hade hämtat hem en fönsterkatalog eftersom fönstren behöver beställas omgående. Men det kan jag säga att välja fönster utifrån en svartvit skiss är tvärt omöjligt. Så det får vackert vänta tills jag kan se några modeller "live" Men en sak är säker, det blir med spröjs för det har jag alltid velat ha   

Man är ju uppfostrad med att det är fult att skryta men jag tänker göra det iallafall    Jag fick rejält med beröm under ett möte igår, i form av min roll som postansvarig och det av självaste chefen själv, sådant värmer gött. Men kanske inget man ställer sig och predikar inför sina kollegor. Nu vet ni det iallafall.

Mot Ica och dagens arbetspass, som faktiskt avslutas med frissabesök. Jag är väldigt troll look a like just nu eftersom mitt hår inte haft påhälsning av saxen sedan november. Nu blir det kortikort.

Skotta lugnt...

Hyperventilerar nästan.

Renoveringsprojektet som skulle starta i Juni, inleds om drygt TVÅ VECKOR!

Vet att jag sa att jag helst ville börja på en gång men det var ett stort, stort skämt.

De två veckor som huset skulle vara obeboeligt blev (i bästa fall) fem-sex veckor. Hur vi ska lösa alla praktiska problem har jag inte susning om, den dagen den sorgen. Vi har iallafall hört oss för om vi kan hyra grannhuset, som står tomt och det verkar gå bra. Pust!

Så var det alla dessa val då, där det ena hänger ihop med det andra. Jag kan inte välja kamin, innan jag valt fläkt och jag kan inte välja fläkt innan jag valt kakel och jag kan inte välja kakel innan jag valt luckor osv, osv.....

I mitt horoskop för dagen stod det "Alltför många nyheter samtidigt gör dig otrygg och splittrad. Du söker säkerheten i det gamla" Kunde inte sagt det bättre själv, stämmer prick och precis. För just nu vill jag bara låta allt vara som det är.

Dom här flingorna föll på min väska tidigare idag. Visst är dom vackra?