Har 5-6 påbörjade inlägg men inget har kommit så långt som till bloggen. Välmåendet har väl varit bättre och det mesta har sedan jul skett på rutin och ren och skär envishet. Sviken och besviken är nyckelorden som präglat veckan och kanske inte så konstigt att det är mindre roligt att vara Jenny nu.
Men det finns alltid ljusglimtar, alltid och jag är som en "ljusglimtsknarkare" Jag suger i mig allt och lyckas på så sätt hålla mig flytande till nästa ljusglimt. Försöker verkligen dela med mig så gott det går. Det är många som behöver lite extra ljusglimtar. Men alla har tyvärr inte förmågan att se ljuset i det lilla.

   Ser ni, jag har guldslirre.. Matte har sytt åt mig :)

Det är underlag från helvetet där ute nu. Vädrets gudar måste ha spelat flipper om vädret. Från att ha varit -27 började det igår att ösregna. Idag har det legat kring noll men har börjat frysa på. Vilket betyder att det blir sylvasst för Rubens känsliga tassar. Just det där översta krasade lagret är rena rama tassdöden.
Hänglåsen på jobbet har krånglat kopiöst i kylan. Men numera är jag utrustad upp till tänderna och min nya bästis är Herr Blåslampa, på riktigt faktiskt. Vrida igång gasen, trycka på knappen, POFF! Värsta lågan och låset tinar i ett nafs *hehee* Man känner sig inte så lite som Miss MacGyver.

 Min nya bästis..    

Brukar summera året som gått men ärligt 2014 suger fett.  Älskade Affe-fisen som inte finns längre, separationen.... *suck*
Något bra, något bra. Det måste ju ha hänt något bra....
JA! jobbet, så klart!  Jobbet som ger mig fördelen att umgås med människor som har "förmågan" att ge mig ljusglimtarna och det befriande skrattet, som jag så väl behöver. Men även den personliga utvecklingen som skett där. Den är jag extra stolt över.

Dags för 2015 och jag tänkte säga att det knappast kan bli värre eller sämre.  Men klart det kan, så jag tar tillbaka. Men jag hoppas innerligt att det blir ett bättre år. Det måste finnas en gräns för vad man kan klara av på eländesfronten. Dom menar att jag är stark och visst kanske det ..Men vissa dagar känner jag mig mest som en daggmask, slemmig och äcklig *fniss*  Hur var det nu jag sa för 100 år sedan... Seg som vide?! Jepp, 2015 är möjligheternas år och jag ska försöka se 2015 som en riktig nystart. Jag behöver ta tag i mitt liv och sopa ut det förflutna. Ska dessutom försöka jobba lite mindre.  Försöka, sa jag...

Vad vi egentligen ville med det här inlägget var ju inte att klaga och gnälla utan att önska er ett gott nytt år och Ruben vill ju så klart ge er de traditionella nyårsbilderna. Vi kunde inte bestämma oss för partyhatt eller sofistikerad hatt, så det blev båda.

Som avslutning ska jag dela med mig av en högst pinsam felsägning som jag råkade leverera igår morse. Jag var röd som en tomat om kinderna hela dagen efter den meningen.
Bakgrunden är att mitt bröd var VÄLDIGT mycket försenat. Jag väntade och väntade. Så dök han plötsligt upp. Han, den ganska nya chauffören. - Det känns som jag väntat på dig hela mitt liv! Knäpptyst! - Var det problem längs vägen? skyndade jag mig att tillägga. Herregud, tig min mun så får du socker. Det var ju inte riktigt så jag menade. Kommer antagligen att vilja sjunka död ner genom golvet nästa gång han dyker upp. Usch så generande. Varsågoda, Jenny i ett nötskal.

Sist men inte minst.
Ett riktigt gott nytt år önskar jag och Ruben er.

   Seriöst matte! Not funny!