Då var dag sju på jobbet avklarad och jag laddar om för, äh ingen idé att räkna. Men ledigt innan jul lär det knappast bli. Kompenserar genom att gå hem tidigare. Vissa dagar riktigt tidigt till och med. För mig är det lika värdefullt som en ledig dag och eftersom jag ändå vaknar av mig själv vid tre tiden kan jag ju lika gärna kliva upp och jobba.

Tänk er lite juleljus och maffiga röda bollar i denna gran..  

Snötyngda grenar. Gissa om man fixk snö i nacken..  

Hann med en hundpromenad i dagsljus idag så batteriet är fulladdat igen. Jenny-batteriet alltså. Genom skogen knatade vi i nästan 8km och äntligen har vi fått lite vitt på backen igen. Rubens tassar tog tyvärr stryk idag *less* och jag drog en praktvurpa. Tack gode någon att jag tog emot med den friska axeln.
Ont som sa--an gjorde det och onda knäet fick sig därtill en smäll. Eller rättare sagt. Knäet fick heffan-Jenny på sig. Blöt blev jag dessutom. Måste ha varit blankis under plaskvattnet som i sin tur hade ett lager snö på sig. Jag hann aldrig anat något innan fallet redan var ett faktum.
Hade släpat med mig jättesystemkameran men den klarade sig. Dock blev det inga bra bilder alls idag. Så det var meningslös ballast.

Min lilla grillkorv, Ruben.  

   Fundersam.. Sticka eller inte sticka...

Ni vet väl att bullterriern kan flyga.  

Var på första besöket hos sjukgymnasten i fredags. Dystert är bara förnamnet. Spontant trodde hon på artros i axeln. Jag har väl själv tänkt tanken men vill liksom inte tro att det ska vara så. Att ha ont i knäet tillföljd av artrosen är en sak. Men axeln...  Det strålar ju mot nacken och ger mig huvudvärk.

Hon kollade och jämförde rörlighet mellan höger och vänster arm och jag måste erkänna att resultatet chockerade mig och det inte så lite. Skulle föra armen ovanför huvudet och det bara tog stopp. Hur jag än försökte kom jag inte längre. Var liksom en osynlig barriär som hindrade armen. Men vänster kommer jag så långt att överarmen rörde örat. Med höger är det säkert 15 cm mellan örat och överarmen. Sjukgymnasten ville att axeln ska röntgas och skulle prata med läkaren.

Finaste stjärngossen.  

   Men pojkar kan faktiskt vara tärnor också.

För första gången på åtminstone 18 år kommer jag denna jul att skippa lussebullsbaket. Men även pepparkakorna, de hemmagjorda julkorten och  julgodiset jag brukar göra och ge bort. Tråkigt och trist men priset, i form av smärta, jag får betala är alldeles för dyrt. Dessutom köper jag bara julklappar till en enda person i år. Mig själv!

Tredje advent idag men ni får hålla tillgodo med Luciabilder på Ruben istället.