Det är bättre idag, tack, tack, tack. Men fixade inte riktigt att göra full dag på jobbet. Tror kanske att det var rätt bra att jag slutade lite tidigare, för återhämtningens skull. Nu har jag och Puben nyss varit på en långpromenad, nästan 9 km så vi är rätt behagliga bägge två. Imorgon är det massagedags igen 45 minuter av njutning. Dyrt, men det är jag för sjutton värd.

Imorse var jag nära att kasta in handduken och bara ge upp. I ungefär två minuter. Sedan ändrade jag mig och kom fram till att bara jag överlever julen (på jobbet) så är det lugnt.

När jag gör något, går jag liksom "all in" Misslyckas något eller skiter sig, tar jag det så klart personligt.
Pepparkakor, vörtlimpor, kampanjer, exponeringar, hålla koll på leverantörer. Brödet får inte ta slut men inte heller får det bli kvar en massa, eftersom folk är datumfixerade. Är det "fikahelg" med tårtor och gotta eller deffar folk. Samtidigt som vi hela tiden jobbar med siffror och statistik. Tusen bollar att hålla i luften. Inte undra på att man får både migrän och magsår. Men jag skulle inte vilja byta bort det för något i världen. Det var ungefär det jag kom fram till i morse, när jag nästan gav upp.
Så jag tar en Losec, en Voltaren och två lussebullar och kör på lite till. Och faktiskt längtar jag till morgondagen. Ny dag med nya möjligheter.

Gissa om jag saknar de här små individerna. Mina änglahundar Fanny, Affe-fisen och Emil.

Affe och Fanny.

Emil.

Matte glömmer er aldrig.

 

Malin

3 december 2014 19:50

Det där med ALL IN är ju även en åkomma jag lider av - allt eller inget, väldigt svårt att göra något lite eller Svensson-lagom.. but that's me!

Härliga bilder på advents Ruben, väntar på bilden på honom med ett rött äpple i munnen ;) *utmaning*
Förstår att nu saknar dina Russell-änglar ♥

Kramar från oss

http://www.madofi.se

 

Malin igen

3 december 2014 19:55

Glömde..

Hoppas få se dina egenpysslade Madofi-stjärnor på bild snart :)
...och FAKTISKT har jag köpt "ett pynt" - bildbevis på bloggen

Jenny

6 december 2014 13:59

Alltså börjar det faktiskt bli julmänniska av dig med. Kanske har jag lyckats omvända dig

 

Ewa

3 december 2014 20:42

Jag "kände" aldrig Emil, men den lätt uttråkade Affe och stjärnmodellen Fanny glömmer jag inte! Kram

http://www.fundringar.bloggplatsen.se

Jenny

6 december 2014 13:57

Åh, Ewa precis så var det, på pricken, stjärnmodellen och den uttråkade :D

 

melitta

4 december 2014 08:55

Fina bilder<3, kramis på dig:)

Jenny

6 december 2014 13:58

Tack å krams

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...