Yes! Jenny har gjort det igen!

Skulle beställa hem lite mer pepparkakshus, typ 60 stycken ungefär. Leveransen kom idag. 330 nya friska hus ska krängas iväg innan jul *gaaaah* Naturligtvis har jag klantat mig i beställningen.  Ringde butikschefen med gråten i halsen - det känns som flera tusen hus, vad ska vi göra med dem... Han är lugnet själv och min klippa på jobbet. Hans första råd var att jag skulle andas.  Vilket hjälpte tillräckligt för att jag skulle ta mig samman och kontakta säljaren, en riktigt trevlig prick för övrigt. Han måste ha hört desperationen i min röst, för han lovade hjälpa till genom att skjuta in en slant så jag kunde sänka priset rejält utan att gå med brakförlust. Tack, tack, tack snälla.

Byggde värsta maffiga exponeringen på en gavel och nu hoppas jag att folk från när och fjärran vallfärdar för att köpa mina superbilliga pepparkakshus.

Idag är det på dagen ett år sedan jag fick frågan om jag ville bli brödansvarig. Minns dagen som den var igår. Inser hur mycket man faktiskt utvecklas på ett år. Exempelvis, på mindre än en timme hade jag byggt två gavelexponeringar. För ett år sedan hade jag stått som en gapande guldfisk och funderat på vad jag skulle ta mig till.

Just det jag har ju lyckats ytterligare. Eftersom jag jobbar så mycket försöker jag ibland sluta lite tidigare. Igår var en sådan dag och jag firade genom att låta Ingvar bjuda på brunch igen (IKEA-frulle) Tog en sväng förbi fyndhörnan, big mistake. Hittade en hög byrå med fem lådor i samma möbelserie som mina andra möbler.

Jag slog till, trots vetskapen att jag har en gigantisk hundbur i bilen och dagen till ära även en hyfsat stor lastpall. Halt som satan och vind i stormstyrka gjorde det inte plättlätt att frakta ut byrån. Konstaterade fakta snabbt. Jag kan inte ta isär hundburen, störtomöjligt fast jag vet att det går. Rulla tillbaka fanskapet in på IKEA, i stormvinden och halkan igen.  Åka till jobbet och lasta ur buren, snatta med mig en medarbetare som lyfthjälp och tillbaka till IKEA igen. Pust, väl hemma fick jag ta bort lådorna för att lättare få in pjäsen. Det gick.

Sedan gjorde jag och Ruben ett ryck. VI var tvungna att flytta klocka och tavla tillföljd av nya möbeln och när VI ändå var igång klädde VI granen och plockade fram lite tomtar. Hade jag fått bestämma hade VI inte hjälpts åt alls. Efter någon timmes medhjälperi var jag måttligt less på lilla Ruben.

Tog en halv egodag idag. Jobbade häcken av mig till klockan 11. Åkte hem och tog ut Ruben på promenad. Åkte tillbaka till stan för 30 minuters massage och därefter frissabesök.

Dagen hade kunnat vara snudd på perfekt om inte Ruben, medan jag var i stan, hade tuggat i sig en rejäl plastdetalj från sin bur. Nu har han fått sparris som jag hoppas ska kapsla in den vassa plasten. *Skithund*

Morgonens bilfärd till arbetet är definitivt en av de intressantaste hittills. Jag har en färd tidigare i höstas som hamnar på samma lista men då med snö som underlag (i tvättbräde variant). Imorse var byavägen glashal. Utan att överdriva var det som att köra på isen i en hockeyrink. Ville provbromsa för att se hur det funkade. Saktade ner farten till kanske 25-30 km/h och bromsade försiktigt. Lönlöst, det bara gled. Jag tog mig i alla fall till stan utan att hamna i diket. 1-0 till mig.

Halkan ställde även till problem på promenaden med Ruben. Jag har ju mina Icebugs (Guds gåva till mänskligheten, förutom migrän medicinen då) Icebugs, skor med inbyggda broddar. Men Ruben sladdade och hade sig. Vore ju som kronan på verket om han skulle bryta ett ben igen.

   Ni ser blankisen.Precis så såg byavägen ut. Fast där fanns ingen "mittsträng" av snö
och ingen snö på kanterna.
För vetgiriga kan jag tala om att "blaff"spåren i snön kommer från älgen.

Har sovit fördömt dåligt sedan i torsdags. Vaknar, vänder och vrider mig hela natten. Drömmer dessutom konstiga saker och mycket mardrömmar. Det måste vara den fördömda fullmånens fel.

Två och en halv vecka till jul, jösses vad tiden går fort.

2: advent och Ruben har tänt det andra ljuset. Jag är lika rädd för svedd bullenos och brandlarm varje gång vi gör det här. Pust, en vecka till nästa gång och bara två gånger kvar.

Ha fin 2:a advent

Kram från Jenny och Ruben

Jag älskar att jag vaknar 3.15 mina lediga dagar utan ställd klocka *NOT* Fick tvinga mig kvar i sängen till 5.50 då gav jag upp. 6.15 var jag och grillkorven (Ruben) redo att bege oss ut på en morgonrunda. Dessa promenader rakt ut i skogen, mitt i ingenstans, i mörkret är helt underbara och min batteriladdare. För varje steg känner jag hur den förbrukade energin återvänder och jag blir redo för en ny arbetsperiod. Tur man är lättladdad. Hade startat "Runkeeper" innan vi gick och det visade sig att just den är rundan drar ihop 9.55 km, inte illa alls.

Duschade och begav mig till Ikea och intog deras brunch. En överlastad bricka och jag skämdes inte så lite då kassörskan påpekade att man fick hämta mera.

Två kvällar i rad har jag somnat i min schäslong. Torsdag var bottennapp, då föll korpgluggarna ihop vid 18,20. Igår var inte så mycket bättre. Det var den fredagskvällen det. Har stora jättestora förhoppningar på denna kväll *hahahaa*

    Så här ser det ut om kvällarna hos oss.
Jag och Ruben i schäslongen. Ruben = perfekt Ipadstöd.

Tuffa dagar på jobbet och uppvärmningen inför julen är en sak. Att hävda sig och stå upp mot kollegor är något helt annat och suger verkligen musten ur mig. Hade en sådan incident igår. Jag är väl inte världens bästa pokerspelare men som en av mina leverantörer vänligt påpekade - vi träffas 5 dagar i veckan, man märker när det är något. Nå, hur som helst. Jag stod upp, stod på mig och gav inte vika. Jag vann! Tillsvidare. *klappar mig själv på axeln*

Var på min 45 minuters massage i torsdags, en ljuvlig avslutning på arbetsdagen. Låg där och njöt (trodde jag) när jag kom på mig själv att ligga och "tänka jobb" allt från marginalkronor till exponeringar. Fick nästan slå mig själv i huvudet och verkligen anstränga mig till max för att flytta tankarna till annat. När jag väl lyckats, var det nära att jag somnade.

Någonting, antagligen en räv, hade tömt sina tarmar på min gård inatt. Så fruktansvärt motbjudande och det var ytterst nära att Ruben satte i sig delikatessen imorse. En halvsmält mus och en massa annat jag inte ens vill tänka på vad det kan tänkas vara, typ några små gula geléaktiga saker. Uäääck. Häck väck bajsfläck.......

Alla känner apan, eller? Hjälpte en kund igår, för mig totalt obekant. - Jaha, ni skulle skilja er (separera kallas det väl när man inte är gift, nåväl) - eh *tystnad*  - Du ska väl bo kvar i huset! Det är ju ett fint hus! Nu är jag varken smidig eller finkänslig och har ingen större lust att diskutera mitt privatliv på jobbet med en totalt okänd människa.  - Alltså, jag har ingen aning om vem du är,  sa jag - men ja vi har separerat. - Så du vet inte vem jag är?  Jag vet fortfarande inte vem han var/är, för det sa han aldrig. Pucko.

Vi har fuskat och redan tänt det andra ljuset men den bilden får ni inte se idag, så klart. Ni får nöja er med denna *fniss*

Trevlig helg önskar Jenny och Grillkorven
  

Det är bättre idag, tack, tack, tack. Men fixade inte riktigt att göra full dag på jobbet. Tror kanske att det var rätt bra att jag slutade lite tidigare, för återhämtningens skull. Nu har jag och Puben nyss varit på en långpromenad, nästan 9 km så vi är rätt behagliga bägge två. Imorgon är det massagedags igen 45 minuter av njutning. Dyrt, men det är jag för sjutton värd.

Imorse var jag nära att kasta in handduken och bara ge upp. I ungefär två minuter. Sedan ändrade jag mig och kom fram till att bara jag överlever julen (på jobbet) så är det lugnt.

När jag gör något, går jag liksom "all in" Misslyckas något eller skiter sig, tar jag det så klart personligt.
Pepparkakor, vörtlimpor, kampanjer, exponeringar, hålla koll på leverantörer. Brödet får inte ta slut men inte heller får det bli kvar en massa, eftersom folk är datumfixerade. Är det "fikahelg" med tårtor och gotta eller deffar folk. Samtidigt som vi hela tiden jobbar med siffror och statistik. Tusen bollar att hålla i luften. Inte undra på att man får både migrän och magsår. Men jag skulle inte vilja byta bort det för något i världen. Det var ungefär det jag kom fram till i morse, när jag nästan gav upp.
Så jag tar en Losec, en Voltaren och två lussebullar och kör på lite till. Och faktiskt längtar jag till morgondagen. Ny dag med nya möjligheter.

Gissa om jag saknar de här små individerna. Mina änglahundar Fanny, Affe-fisen och Emil.

Affe och Fanny.

Emil.

Matte glömmer er aldrig.

Dumma axel. Dumma huvudvärk. Dumma, dumma kropp. Fick gå hem från jobbet idag bara för att allt gjorde/gör så förbenat ont.

Slupen, ödet vad vet jag men av någon anledning slog jag idag på min vanliga "fasta" telefon. Den är aldrig på eftersom det typ bara ringer en massa otäcka försäljare eller någon som frågar efter min fd sambo. Tog inte länge så ringde den "hemligt nr" och jag svarade milt irriterad. Det visade sig vara en sjukgymnast som ringde. *Prisa herren* Nu tror jag kanske att det blivit ett missförstånd och att tanken nog var egentligen att det lilla knäet skulle sjukgymnastiseras (efter sista domen i Sunderbyn för en dryg månad sedan).  Men hon sa tvekande -axeln och  -Ja, ja, jaaaa vrålade jag innan hon hann komma på andra tankar.
Har ju sökt för axeln tidigare men läkaren var så insnöad på att den hoppat/hoppar  ur led och sa bara att jag själv kunde kontakta sjukgymnastiken vilket jag dessvärre inte gjort. Nu har jag börjat tro att det faktiskt ligger något i det han sa. För mig är ju "hoppa ur led" synonymt med en arm som hänger lealös och dinglar *kanske sett en film för mycket, typ* Ska bli mycket intressant att höra vad sjukgymnasten har att säga.

Men eftersom jag har så panikont (och fick inte tid förrän fredag den 12) googlade jag fram en massör i Haparanda och upptäckte att man kunde boka tid "online" och det fanns tid inom en timme. 30 minuter knådade hon mina onda ställen och på torsdag ska jag unna mig hela 45 minuter.

Nu har jag just genomfört en massa NO NO! Jag har tagit en starkare värktablett trots att magen skriker -nej. Jag har druckit kaffe, trots att magen vrålar -absolut inte och jag har ätit lussebullar trots att jobbyxorna absolut inte vill fyllas ut en enda millimeter till.
Men det är faktiskt "lillfredag" idag. Det sa en av mina leverantörer till mig imorse. Samma leverantör som kom springandes med två lussebullspåsar åt mig just innan jag skulle hasa mig hemåt. Hur snällt var inte det. Bara för att han vet hur mycket jag tycker om dem och att jag vid ett tillfälle blev utan då de tagit slut i hyllan.
I brevlådan hade brevbäraren stuckit till mig några tidningar trots att jag inte prenumererar. Tänk att folk är så snälla med mig. Så trots en genomjävligt värkig dag händer det ändå trevliga saker.

Over and out