Äckel päckel i kvadrat. Att se två ormar på en och samma promenad är allt för mycket för en vek individ som jag. Med anledning av detta kommer naturligtvis migränen ”krälande” som på beställning.

Och nej! Jag överdriver inte, jag har en ren och skär ormfobi, som tenderar att bli värre ju äldre jag blir. Den är inte så illa att jag inte kan vistas i skog och mark, eller på något sätt undviker det. Men när jag väl ser dem, framförallt levande krullar mina tår ihop sig, jag ryser, nackhåren reser sig och idag insåg jag att jag faktiskt hyperventilerade. Min mor som bevittnat mig under en del ormmöten har även kunnat konstatera att alla färg försvinner från mitt ansikte.

Ena ormen var överkörd och platt som en pannkaka. Äcklig men dödare än död, tack för det. Den andra var livslevande och låg och gottade sig i morgonsolen, mitt på vägen där jag och Fanny skulle gå. Fanny var kopplad och gick ordenligt vid min sida så det var aldrig någon fara för henne. Hade det varit Emil, som alltid var pigg, alert och steget före kunde det ha gått illa.

Att fortsätta promenaden förbi eller över ormen var definitivt inte ett alternativ, så det bar hemåt istället.

Har inte gått den vägen på länge och nu lär det dröja innan jag gör det igen.

Första åren här i Keräs syntes inga ormar what so ever. Men sista, kanske fyra åren har de konstant ökat, TYVÄRR.

Vidare så fortsätter renoveringsracklet. Helt plötsligt, i början av veckan slutade golvvärmen att fungera och yllesockorna åkte fram (jag är extremt frusen om mina fötter) Ringde rörfirman som var här igår och kikade. Det visade sig att dosan som sänder ut signaler till termostaterna gått sönder och måste bytas ut. Detta hade de aldrig varit med om tidigare. Vilken tur att de inträffade (hos mig) så de fick bygga på sin erfarenhet lite. Ny dosan anländer förhoppningsvis någon gång nästa vecka. Tur att det inte är vinter och minus 30 grader.

Nä nu är det isblåsa och migränmedicin som gäller. Måste försöka bli bra snabbt, har liksom inte tid och möjlighet att bli sängliggande denna helg.

Må gott, lev väl..

Ett dygn har nu lill-Affen tillbringat i sin bur och det har faktiskt gått ganska bra hittills. När han piggnar till och blir för stökig får han lite aktivering i form av hjärngjympa. Jag gömmer godis i toarullar eller i speciella kuber som han sedan måste tippa och vippa på för att gottan ska ramla ut. Att försöka komma åt mjukost med lilla tungan från en annan leksak kräver så även det hjärnaktivitet. Sedan kan man sova sött och gott ett tag igen.

Tycker nog att benet verkar något bättre men hoppas innerligt att dagens veterinärbesök (12 veckorssprutan) inte förvärrade skadan igen. Han är ju så superduper glad åt alla nya och det ska hälsas minst sagt intensivt. Så veterinären som skulle ge sprutan fick ett varmt välkomnande. Sedan på väg ut till bilen kom det en jämthund och i Affes värld är jämthundar gudar och det blev glädjefnatt igen.

Nu är han åter inbommad och jag går omkring och känner mig fullkomligt usel som gör detta mot honom. Att jag gör det för hans eget bästa fattar ju inte han.

Valpen har vuxit och väger idag 3.2 kg Tror han kommer att bli en stor kille, en vacker dag fast just nu känns han bara yttepytte liten.

Kanske man kunde få något gjort här hemma nu när valpen har boxvila, eller inte.

Ha en trevlig dag med massor av fredagsmys..

Ett mycket litet busfrö

Visset känns det just nu, Lill-Affen blir inte bra i sitt ben och nu MÅSTE jag stänga in honom i bur på heltid, tillsvidare. Jag vill helst inte det eftersom jag är rädd att han börjar uppleva buren som något obehagligt. I dag trivs han i sin bur och två dagar i rad har han befunnit sig i den och tuggat ben i godan ro när jag och Fanny kommit hem från morgonpromenaden. Promenaden som numer sträcker sig till ca 50 minuter och inte har han rivit stället ännu. Hurra!

Att hålla en 13 veckors valp av märket JRT lugn och stilla är jättelätt    Mitt hår börjar redan gråna och magkatarren gör sig påmind. Just nu sussar han sött och laddar för nästa rabiesattack.

Juni månad är högtidernas månad. Det är två dop och två födelsedagar, varav födelsedagarna är på prick och precis samma dag. En fyller två och en fyller åttio. Insåg att jag kanske skulle behöva något klänningsaktigt att ta på mig *vånda* Det närmaste klänning man kommer i min garderob är svart sopsäck och det kan bli nog så dystert. Så igår blev det en vild surfjakt på klänningar men insåg snabbt att det kommer att bli bekymmer. Jag är helt avgjort i en svår ålder. Man kan inte ha för kort (pop-mormor varning) och inte för långt (tantvarning) Klänningarna på marknaden idag är superkorta dvs. de slutar en bra bit upp på låret, de är tajta som ormskinn eller också är de i någon fruktansvärd obärbar färg. Hittar man mot förmodan någon klänning i lämplig längd kan man hoppa upp och sätta sig på att den är gräsligt småblommig i bästa ”andra världskriget andan” eller när det nu var småblommigt var på topp. Jakten fortsätter.

Fick samtal av försäkringskassan idag pga. min sjukskrivning under aprilmånad. Det är en intressant instans, f-kassan. Det tog mig evigheter att fylla i deras begärda uppgifter. En roman skulle plitas ner om sjukdomshistorien, hur och varför och varför inte osv.

Nu ifrågasatte de hur jag fyllt i min årsinkomst. Enligt kontrolluppgiften från jobbet som även finns i deklarationen, svarade jag    Men det var fel, fel, fel eftersom den även tog med semesterersättningen. Jag fick leta fram lönespecar, uppge arbetade timmar och OB tider mm. Hon räknade och räknade. Den stora skillnaden på 4000:- uppenbarande sig, naturligtvis till F-kassans favör. Samtalet avslutades med att jag muntligen fick lova på heder och samvete att uppgifterna var korrekta. Jag var rätt tagen efter det samtalet. Men skulle få ersättning, redan på måndag och vad jag har hört är det inte alla som är så lyckligt lottade efter samvaro med vår f-kassa.

Lite glad i sinnet blir man allt när man tittar på Lill-Affen även kallade Blöjan eller Affen-karaffen osv   

Halt som en gammal travare är valpen palpen idag. Det är riktigt stelt och eländigt och alla som sett en kuse med rejäl hälta vet vad jag talar om.

Anar att det kan ha med gårdagens skogspromenad att göra. Han har nämligen snabbt som ögat lärt sig av syster Fanny att hoppa upp på stenar kan betyda godis. Dessvärre valde han fel väg ner och naturligtvis inte den låga sidan av stenen som matte visade, nej, nej. Veterinären tyckte jag kunde avvakta till fredag, då jag ändå tänkte åka och ge honom 12 veckorssprutan. Nu är det vila som gäller, plättlätt med valp i sin bästa busålder, suck.

Ca 40 minuter var han ensam imorse och än är allt helt och fint här hemma. I söndags var han faktiskt i sin bur när jag kom hem, det är ett gott tecken och han hade även tagit sig tid att tugga på sin pinne (tuggben) vilket är toppen.

Med Fanny som sällskap har han varit ensam en timme, ungefär.

I bilen åker han numera ”därbak” i riktiga hundburen fast ändå i sin lite minde transportbur, en bur i buren så att säga. Vi har tagit det stegvis fram framsätet till baksätet, först så han kunde se mig sedan bakom min rygg. Det går bra, lite okynnes pip lite då och då bara.

Han är svår lekt och tycker inte att leksaker är speciellt roliga. Så nu håller jag på att bygga upp intresset för en skär liten gris. Den lilla grisen följer oss överallt, den får äta godis, den blir klappad och gullad med och Affe får inte mer än en liten skymt av den, jag snurrar runt och ”försöker” gömma den. Den börjar bli lite spännande.

                               En rosa liten gris

Fanny börjar få en midja igen, hurra! Hon har varit som en tunna hela våren pga. bristande motion och kanske lite för mycket gott då hon var på hundkollo hos mamma. Morgonpromenaderna och valpbuset börjar ge resultat.

Imorse gjorde hon något som nästan fick mig att kräkas  och jag är inte sååå äckelmagad. Detta (se bilden nedan) oidentifierbara ligger längs vårt promenadstråk. Det är ludet och fullkomligen pumpar av myror, bläääääk och imorse var hon snabbt som ögat framme och tog det i truten *rysa* *rysa* Men det släpptes lika snabbt och hon såg minst sagt besvärad ut, hjälpte henne (med viss tvekan) att få bort lite myror från skägget. På tillbakavägen tillbaka var jag mycket nyfiken på om läxan var lärd. Det var den, hon gick flera meters omväg förbi det ludna päcklet   

 Äckel päckel

Är valpledig idag och hade tänkt åka iväg till stan en sväng med Affe. Men halt och lytt som han nu är har jag skrotat de planerna. Kanske jag kunde baka något gott och onyttigt istället eller göra någon allmän nytta här hemma typ putsa fönster, tråååkigt.

Inledde morgonen med ca 30 minuters ensamhetsträning. Idag gick bättre än gårdagen, då han ylade för fulla muggar när jag kom hem. Vänta, vänta tills ett tyst ögonblick uppenbarade sig och jag och Fanny kunde gå in. Idag hade han till och med tagit sig tid att tugga lite på ett ben   

Nu är vi just hemkomna från stan där vi prommat från Ikea till Shell, inte jättelångt men två gångtunnlar och en trafikerad väg ska passeras på både dit och hemvägen. Tunnlarna vållade inga som helst bekymmer däremot har han börjat fara som ett jehu i kopplet, från sida till sida, framför och bakom. Dessutom har han börjat med fenomenet att försöka dra sig ur halsbandet   när det inte går ”hans väg” livsfarligt. Hittills har han inte fått vatten på sin kvarn men halsbandet är lite stort så det gäller att passa honom.

Barn verkar bli vårt absolut minsta bekymmer, han är hysteriskt glad åt varenda unge han ser. Cyklar, barnvagnar och illalåtande lastvagnar struntar han blankt i.

Stötte på ett gäng Dalmatiners under vår promenad. Jag såg dem i god tid och gick en bit åt sidan och avvaktade så han skulle få upptäcka dem i lugn och ro. Ville undvika att möta dem i gångtunneln. Vaff, vaff lät det från Affe som nog gett sitt liv för att komma lös från det elaka kopplet. Belönade när han valde att titta på mig i stället för de prickiga korvarna   

Blev en sväng på mattes jobb också, innanför jackan och bara lilla huvudet stack fram    Inte tillåtet så klart och några äldre damer snörpte tydligt på munnen och visade sitt missnöje.  Men äsch sånt är jag immun mot och detta var ett nödläge  

Jag måste försöka få med på film hur söt han är när vi klickertränar. Igår föll polletten ner och han började lite smått erbjuda andra beteenden. Lilla svansen viftar och det syns att han tycker det är roligt, matte också.

Min fot börjar lite lätt att säga ifrån igen och jag antar att jag måste dra ner lite på de redan korta promenaderna. Det är så frustrerande när man VILL men inte kan för att ens kropp säger ifrån. Sist ignorerade jag alla varningssignalerna och se hur det gick. Läxan lärd den hårda vägen. Bara att tagga ner vare sig jag vill eller inte  

Så här ser man ut när man varit i stan.

Riktigt vovve väder idag, det blåser för fullt och regnet piskar mot rutorna. Sitter här med en kopp kaffe och njuter av friden. Ena vovven sussar gott uppe i soffan och den andra i en liten korg på golvet vid mina fötter, harmoni   

På eftermiddagen styr jag kosan mot Ica igen och gör kvällspasset.

Tänk att få en valp som är inklickad. Inte för att det är jättestort jobb men än dock. Affe är det, tack vare min supergulliga uppfödare. Så igår testade jag honom själv för första gången och jajamensan inga problem alls.

En tacksamhetens tanke till Sari som påminde mig om att inte låsa vid ett beteende utan klicka för många olika saker. Men den enkla anledningen att hunden ska lära sig ”bjuda” på olika beteenden. Annars blir det lätt, sitt, sitt och sitt men jag sitter ju varför klickar du inte.

Ensamhetsträningen med Affe är ju påbörjad, vilket innebär att jag tar med mig Fanny och går. I normala fall kommer ju Fanny att vara hemma så jag räknar med att det blir som en positiv bonus för Affe. När han sedan måste vara ensam hemma på riktigt.

Igår blev det en skarv i planeringen och husse skulle inte hinna hem innan jag åkte till jobbet, rörde sig om dryga 20 minuter.  

Lämnade vovvarna och sa hej då. Halvvägs till stan fick jag iskalla kårar längs ryggraden, tänk om Affe hann smita ut när jag skulle stänga dörren    han är ju snabb den lilla rackaren och han har gjort det förr. Tiden räckte inte till för att åka hem och kolla upp saken, ringde husse som lugnt sa –smiter han ut så är han hos jämtarna, det vet du ju.

Så klart var han inne och allt hade gått bra. Men en gång virrhjärna, alltid virrhjärna   

Att man (jag) gör konstiga saker när man har hund är en underdrift. Beskrev för en flyktigt bekant hur jag satt med Affe utanför Ikea, bara för träningens skull. Denne tyckte visserligen att det var en bra idé men var ändå lite konfunderad och sa med viss tvekan –jaaa, det är ju klart, ingen vet ju faktiskt varför du sitter där, du kanske ska in och handla eller så.

He hee, att sitta där är väl inte det minsta konstigt eller pinsamt. Men när jag däremot var nere på alla fyra häromdagen och låtsades sniffa på en rotvälta som skrämde Affe och två stavgångare kom förbi, kan det emellertid verka en smula underligt för oinvigda   

Ha en trevlig fredag.

Kvällen igår tillbringade jag och Affe med likasinnade på brukshundklubben i Haparanda och det blev en mycket trevlig stund. På schemat stod städning av gården men jag och Affe gjorde inte många knop, inga alls för att vara helt ärlig, vi bara var.

Affe fick en riktig busstund med ett stycke lekvillig Kelpie, som stundvis var minst lika liten som honom. Ett återseende av colliekompisen blev det också, men då hade terrierenergin börjat sina och det blev ett ganska lugnt möte.

Vi grillade hamburgare och avnjöt dessa tillsammans med vovvarna i kvällssolen, detta är livet för en hundfrälst   

Nu ska vi ta det lugnt några dagar och låta intryck och upplevelser få sjunka in lite i lilla Affehjärnan. Fattade även ett ”viktigt” beslut igår kväll. Det är dags att sluta noja! Han blir vad han blir och jag måste sluta oroa mig över det. Han har i alla fall fått de bästa förutsättningarna jag kunnat ge honom för att bli en ”normal” vovve. Så nu tar vi det framöver som det kommer, fast naturligtvis kommer vi att fortsätta socialisera oss men dock utan ”analysglasögonen” på   

Ska och jobba idag och imorgon, skönt faktiskt. Det är ganska påfrestande att vara hemma 24 timmar om dygnet med två galna terriers. Så från kl 16 och framåt är det husses tur att vara hemmapappa.

Hela 30 minuter var han ensam imorse, jag och Fanny fick oss en skön morgonpromenad. Försökte kika genom fönstret när vi kom tillbaka, kunde inte se honom men hörde att han donade med något, misstänker starkt tugga, tugga    på rottingstolen i hallen, en favorit. Måste nog flytta undan den tillsvidare.

 Fanny och Affe   

Husse var idag med hos veterinären och upptäckte Affes dragningsförmåga (speciellt på det kvinnliga könet) Efter en stunds funderande kom han fram till följande kloka slutsats: Om vi någon gång separerar ska jag ha huset och delad vårdnad om Affe. Jo, just det   

Att sitta i väntrummet hos veterinären är ju ett perfekt socialiseringstillfälle, att jag inte tänkt på det tidigare. Han har idag sett hundar av alla de sorter, stora som små, raggiga som släta och hela tiden lika glad och nyfiken. Han har till och med träffat en liten människoparvel.

För mig är det så otroligt fascinerande hur en liten hund kan underlätta och öppna för kommunikation mellan människor. Jag är väl själv rätt blyg och tystlåten av mig men frågor om Affe leder till dialog och helt plötsligt har man ett samtal med en helt obekant människa.

Tror jag ska starta parti med parollen ”mer hundar år Sveriges blyga, buttra och tystlåtna innevånare”