Kvällen igår tillbringade jag och Affe med likasinnade på brukshundklubben i Haparanda och det blev en mycket trevlig stund. På schemat stod städning av gården men jag och Affe gjorde inte många knop, inga alls för att vara helt ärlig, vi bara var.

Affe fick en riktig busstund med ett stycke lekvillig Kelpie, som stundvis var minst lika liten som honom. Ett återseende av colliekompisen blev det också, men då hade terrierenergin börjat sina och det blev ett ganska lugnt möte.

Vi grillade hamburgare och avnjöt dessa tillsammans med vovvarna i kvällssolen, detta är livet för en hundfrälst   

Nu ska vi ta det lugnt några dagar och låta intryck och upplevelser få sjunka in lite i lilla Affehjärnan. Fattade även ett ”viktigt” beslut igår kväll. Det är dags att sluta noja! Han blir vad han blir och jag måste sluta oroa mig över det. Han har i alla fall fått de bästa förutsättningarna jag kunnat ge honom för att bli en ”normal” vovve. Så nu tar vi det framöver som det kommer, fast naturligtvis kommer vi att fortsätta socialisera oss men dock utan ”analysglasögonen” på   

Ska och jobba idag och imorgon, skönt faktiskt. Det är ganska påfrestande att vara hemma 24 timmar om dygnet med två galna terriers. Så från kl 16 och framåt är det husses tur att vara hemmapappa.

Hela 30 minuter var han ensam imorse, jag och Fanny fick oss en skön morgonpromenad. Försökte kika genom fönstret när vi kom tillbaka, kunde inte se honom men hörde att han donade med något, misstänker starkt tugga, tugga    på rottingstolen i hallen, en favorit. Måste nog flytta undan den tillsvidare.

 Fanny och Affe   

 

Majsan

3 juni 2010 13:00

Åh vad fina de är :) kommer kanske förbi Ica.. Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...