Att ha bra markservice är verkligen A och O. Idag hade jag markservice i form av färdig mat när jag kom hem från jobbet. Mmmmm, stuvade makaroner med köttbullar och till efterrätt fick jag en semla. Mitt nya liv har inte riktigt börjat ännu, som ni kanske märker.

Förstklassig markservice hade jag också under mitt och Affes Stockholms besök. Mamma med respektive hämtade upp från flyget och serverade mig bland annat delikat smörgåstårta och ljuvlig morotskaka. Pappa stod för logi och transport till djursjukhuset i Uppsala. Att ha någon som ställer upp för en är ovärderligt och jag anser mig själv väldigt, väldigt lyckligt lottad på den punkten. Fast jag kanske är smula dålig på att uttrycka min tacksamhet.

   Snacka om att dra täcket över huvudet.

I mångt och mycket börjar jag bli mig själv igen, efter juldagens händelse. Lite efterslängar finns kvar men jag hyser stort hopp att det ger sig med tiden.
Att träffa inblandade i händelsen är fortfarande snorjobbigt och talspråket bättre fly än illa fäkta stämmer väldigt bra in. Idag gick det inte att fly och konfrontationen blev ett faktum. Händer som inte vill sluta skaka och huvudvärk modell migrän kommer som på beställning. Ändå är det ingen som är elak eller otrevlig på något sätt snarare tvärtom. Det är bara jag som är knäpp helt enkelt.

Här hemma har jag dragit igång Affes rehab. Vissa saker tycker han är hur kul som helst, balansbrädan och räcka fram vänster respektive höger tass. Andra övningar, där han ska balansera sin kropp, är mindre roliga och slutar oftast med att han faller ihop som en hösäck.

   Titta vad jag kan! Fast än så länge med mattes stödjande fötter.

Massor av äckelpäckel snö har det fallit under gårdagen och måndagens färd till jobbet var den värsta på länge. Det envisades med att frysa igen på framrutan plus att det yrde snö vilket gjorde sikten minimal. Böjd som en ostbåge hade jag en liten sträng på några centimeter som jag såg ut igenom. Fick stanna flera gånger innan jag äntligen var framme på jobbet.

Tjingeling

 

melitta

30 januari 2013 07:44

Vad härligt att maten var serverad då du kom hem:). Tänk om jag oxå fick det. Jag har själv en mindre olust till allt som heter markarbete.. Pihihi..
Så kul att mamma och pappa ställde upp:) det är du värd;)

kram

 

Jenny

31 januari 2013 18:17

Jo, det var verkligen trevligt, en vana jag lätt skulle kunna vänja mig vid :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...