Det tog mig flera månader att avgöra vilken färg jag skulle ha på ramarna till min fotovägg (I-landsproblem) vita eller svarta, svarta, vita, vita, svarta…

Jag beslöt mig för svarta, åkte till IKEA och inhandlade ett gäng ramar i diverse storlekar, la upp dem på golvet och började tveka, månne om det ändå skulle bli finare med vita….

Äh, avgjorde tillslut att jag behåller de svarta och det är ju faktiskt relativt enkelt att byta ut dem, om det känns så.

Det betydligt större bekymret är HUR de nu ska hänga. Jag pusslade och pysslade enligt konstens alla regler med alla ramarna på golvet. Trodde jag var nöjd men provade bara så där i förbi farten att flytta om några, blev tveksam så nu vet jag inte alls. Ska komplettera med några ramar och ikväll ska det vara beslutat. Sedan kommer vi in i nästa fas, den värsta, att göra hål i min nytapetserade vägg, SKRÄCK och FASA!

Jag är när det kommer till min egen hälsa och välmående inte alls bekymrad och undviker i det längsta att söka läkarhjälp. Jag är av åsikten att ”det drabbar inte mig”, vilket det sällan heller gör. Jag är på det stora hela frisk som en nötkärna om man bortser från huvudvärken som med jämna mellanrum torterar mig. Jag oroar mig inte för knölar och krämpor, ej heller av att drabbas av någon dödlig eller svår sjukdom.

Men så igår inträffade något som fick mig att bli uppriktigt rädd och orolig. Detta kommer säkert att låta löjligt och visst kanske även detta är ett slags egoistiskt i-landsproblem.

Jag hade klivit upp i soffan för att rätta till gardinen, när jag skulle kliva ner igen missbedömde jag avståndet och trampade väldigt fel med påföljd att det gjorde fruktansvärt ont i mitt knä.

Jag har haft knäbekymmer tidigare och det höll ärligt på att knäcka mig. Inte själva smärtan då utan passiviteten och vilan som det medförde/krävde.

Värken ville inte släppa på hela kvällen och när sambo kom hem var jag i upplösningstillstånd, "lika bra du kör mig omgående till psyket sa jag för om jag blir konvalescent nu, kommer jag att gå under"

Jag har just kommit igång med träningen (efter de tidigare häl- och knäproblemen samt Affens alla turer) att springa och träna är min ventil här i livet, jag behöver detta för att må bra, för att fungera ordentligt. Man kan säga att jag blir en betydligt trevligare människa när jag får träna och motionera.

Egentligen stod det träning på dagens schema men jag vågar helt enkelt inte, för vad är väl några dagars vila mot flera månader. Och JA, jag känner av knäet även idag, FAN.

Då var det snorkallt igen -29.5 brrr  så jag fick hitta på alternativa lösningar till Affens sedvanliga förmiddagspromenad.  

Åtgärden blev att ställa fram en låda med leksaker, ungefär som att starta en tecknad film åt barnen, he he    

Nej, skämt å sido, han har inte fått leka så mycket i sina dagar eftersom han haft en tendens att ”gå igång” på denna sysselsättning och mest liknat en speedad ekorre. Nu gick det betydligt bättre, han lekte fint och sansat men enligt typiskt terriermanér siktade han naturligtvis in sig på att eliminera själva pipen i alla leksaker.

Vad ska jag nu ta? 

För att göra lekandet lite mer till en tankenöt, vände elaka matte upp och ner på lådan och gömde alla sakerna under den. Så klart plättlätt för en terrier och när han klurat ut det, efter att ha gått runt lådan några gånger var det definitivt ingen utmaning längre.

Jag ser ju alla sakerna, men HUR får jag tag på dem? 

Jo, jag välter lådan så klart.

Idag verkar bli dag nummer två utan huvudvärk, gissa om jag känner mig glad. Gårdagen var hela jag tung och trött, kände mig mest som en flodhäst i dvala, kanske inte så konstigt med tanke på den forna värken. Lite samma känsla idag så det blir till att ta det lugnt. Har i alla fall varit och tränat imorse och småshoppat lite. Borde fålla och stryka mina nya gardiner men just nu känns det övermäktigt.

Har lite räkor på upptining, som jag får avnjuta i ensamhet då sambo är på pokerturnering. Förhoppningsvis har vi ett hus att bo i och bilar att köra även imorgon  

Hur vet man att man är en hundnörd? Man har torkade korvbitar i vantarna   

Trevlig lördag på er alla   

Ska inte bli långrandig, för då gnäller jag bara men måste bara få berätta att min dag igår slutade redan 17.30 då jag och vovvarna gick och la oss för natten. Inte ens småbarn går och sover så tidigt

Skallen höll på att sprängas och nacken gå av. Tyvärr är det inte så mycket bättre idag så pyjamasen åkte på redan vid 13.30 tiden. He he, måste ju hinna ha på den en stund om uti fall att kvällen blir lika tidig idag, överhängande risk. Men jag har faktiskt en riktigt fin pyjamas, bara så ni vet   

Imorse när klockan ringde insåg jag att det skulle bli tufft att köra till Gammelstad och Affens Rehabbad, känslan av att ha blivit överkörd av en ångvält är en mild beskrivning.  Så det var bara att svälja stoltheten, skaka liv i sambon och fråga snällt om han kunde agera chaufför. Kan tillägga att jag var snäll nog att faktiskt göra klart hans smörgåsar (och det var ju inte för att det var lite bråttom, nej, nej  )

Affe kan idag enbart beskrivas som galen. Jösses vad han var motvalls. Snälla Sanna   på Rehab for som ett skållat troll fram och tillbaks och letade lämplig distraktion till hans vattenplaskande och drickande av klorvatten. Han lugnade egentligen inte ner sig innan buken var sprängfylld med vatten, korv, frolic och tuggben, trots hennes tappra insatser.  

Over and out.

Funderade på att sluta spela in Affens ”ensamhemma” äventyr (det man inte vet) men nu har vi fått en ny aktör i handlingen. Lilla fröken Fanny har nämligen börjat agera och nästintill knyckt huvudrollen.

Jag kollar inte filmerna minut för minut och första timmen kan man lätt zappa förbi eftersom han är strängt upptagen med sin frysta kong.  Men helt plötsligt fick jag syn på Fanny (som vanligtvis ligger uppkrupen i soffan)utanför Affens hage, uppmanande Affen till bus eller möjligen försöka lura bort eller distrahera honom för att komma åt godisbitar. Hon är lite reserverad fortfarande, ”Emilterrorn” har satt sina spår. Men i dagens film fanns det inga hämningar alls, rumpan i vädret, öronen bak och svansen viftade för fulla skaft.  

Är inte riktigt på det klara ännu om detta är bra eller dåligt fast det förströr i alla fall Affen en liten stund.

Idag har jag lämnat honom ensam två vändor, först direkt på morgonen (nästan 2 timmar) och alldeles nyss (1.40) Han gafflar lite, tuggar ben, rullar sin tärning, skakar sitt Buster funbone, tittar, går runt och slumrar lite ibland. Bara att traggla vidare.

Innan jag lämnade honom gång två, gick vi på en prommis. Det var tungt för oss båda då det kommit ca 5 cm tung blöt snö så jag gick inte fullt så långt som vanligt. Få se hur Affens ben håller och i morgon är det dessutom baddags.

Nu tänker jag svära, tyder på dåligt ordförråd jag vet. Men jag är så satans   less på att ha ont i huvudet. Nacken känns som ett järnspett och ögonen skulle jag helst vilja slita ut och placera in isbitar istället. Dessutom har jag inte kunnat sova inatt, den sammantagna sömnen sträcker sig till max två timmar, om ens det. Anar en tidig kväll.

Trodde gymmet skulle vara proppat imorse med människor som skulle infria sina nyårslöften, nu när äntligen helgerna är över. Men alldeles öde var det. Jag klagar dock inte eftersom det är skönt att slippa vänta på maskinerna. 

Mina canvastavlor har anlänt men jag är inte riktigt nöjd. Affen blev jättebra och närbilden på trampdynan ok. Men Fanny och närbilden på nosen blev inte alls lika bra. Fanny blev en aning suddig och knoppen (nosen) för mörk. Hänger nog upp dem i alla fall, tillsvidare och kompletterar två canvas (också gråskala) i lite större modell. Måste bara välja ut bilderna och det är det absolut svåraste. Funderar även på att göra bilderna till fotoväggen i gråskala, men beslutsångest är mitt mellannamn. Sambo var inte alls imponerad av mina 4 utvalda tavlor. -Ska det där föreställa konstnärligt, eller? Jaja, är det inte en älg eller en björn som motiv så är det i hans tycke ingen tavla.

Sätter in bättre bilder när de hänger på väggen.

Den här hittade jag på Rusta idag. 

Nu ska jag gå och vila lilla huvudet tills sambo kommer och släpper iväg mig och Fanny på prommis.

Kram.

En god vän har ett sådant väldigt bra uttryck på det där med att ta sig iväg till gymmet, ”att dallra iväg”   Du får förlåta mig men det var så bra och så beskrivande så jag måste bara få knycka det   

I alla fall så var det en mycket trött och tveksam Jenny som imorse dallrade iväg till gymmet. Det brukar inte direkt vara rusning en lördagsmorgon klockan 6 men idag var det i alla fall en till.

Hon körde stepmaskinen och herregud vad hon trampade, förväntade mig nästan att hela maskinen skulle fatta eld och explodera. Kan tillägga att hon dessutom var gravid, ganska mot slutet skulle jag tro. Kände mig snabbt rätt missnöjd med mitt eget avverkade svettiga steppass. Det lustiga är, att medan hon steppade som en maniac läste hon en veckotidning. Det såg så lustigt ut och jag blev alldeles fnissig, har aldrig sett något liknande och det såg rätt stöddigt ut faktiskt.

Jag och Fanny var på kvällspromenad längs skogsvägarna igår -6 grader, kolmörkt och helt ljuvligt  Mitt eget lugn måste ha smittat av sig på terriern för hon som vanligtvis är lite nervig var helt kolugn och struttade på i godan ro, vi hade till och med godissök mitt inne i skogen. Övervägde nästan att klättra upp i ett av älgtornen bara för att sitta och filosofera lite om allt och inget.

Så här fint hängde grenarna ner längs vår promenadväg imorse

Nästan som ett hjärta.....  

Affe har förövrigt verkligen kopplat på nosen och nu är varenda liten grop i snön högintressant. Idag hittade han nya, färska älgspår. Terriern syntes inte överhuvudtaget när han analyserade de djupa älgspåren i diket.

Så här ligger Affen gärna och sover, ser inte alls bekvämt ut och det är väldigt svårt att flytta på stolen.

Affen under kontorsstolen. 

Idag är det dags för Luleå att möta mitt Djurgården på hemmaplan. DIF brukar överlag inte ha så lätt för Luleå och ett Lulé på hemmaplan, usch och fy, jag vädrar förlust men hoppas så klart på det bästa.

Mina hundar ligger på golvet som två glas utspilld mjölk, antagligen för att det är så varmt för dem här inne.  Har varit frusen hela förmiddagen så jag har eldat i pannan, ökat golvvärmen, eldat i kaminen samt haft igång ugnen. Temperaturen både här inne och på mig har definitivt ökat markant. Fast hellre dör jag än erkänner att det är en aningen för varmt här inne just nu  

Ha en fortsatt trevlig helg.

Yes, äntligen bikiniväder, nästan i alla fall (-8.2 grader)  Har blivit så härdad av kylan som konstant legat mellan 17 och 31 minus grader i vad som känns som en hel evighet, så när det väl blir mildare svettas man som en hund.

I dag åkte både vantarna av och dragkedjan i jackan drogs ner.

Det roligaste var att Affens nos helt plötsligt verkade ha tinat fram och börjat fungera. Han hittade tusen miljoner spår att sniffa i och detta är precis vad jag önskat eftersom belöningen av att få ha nyttjat lilla näsan blir en behaglig, nöjd och avslappnad liten Piraff. På tillbaka vägen upptäckte vi att en älg hunnit passera. Färska älgspår, naturligtvis blev Affen eld och lågor, så jag lät honom plumsa i djupsnön några meter och följa på spåret.

Just väntar jag på att min sambo ska behaga stiga upp eftersom vi ska åka till stan och uträtta lite ärenden. Funderar på om jag snart måste kolla om han är död, brukar aldrig sova så här länge annars.

Alba mår väl något bättre men hennes bakdel är en mindre vacker syn, fy vad ont det ska göra. Tur i oturen att hon inte längre hade valparna kvar att ta hand om. Funderar på om de förfrysta spenarna (som inte heller ser så förtjusande ut) någonsin blir användbara igen. Tanken är/var att hon ska ha en sista kull mot våren till. Så få se hur det går med den saken.

Jag har haft en huvudvärksperiod sista veckan men idag känns det riktigt bra igen och tur är väl det. Jag blir nämligen en riktig häxa   när skallen värker.

Nä, nu måste jag gå och kika om människan lever.

Ha en trevlig fredag.

Så var det griskallt igen, just nu visar tempen -29.6 grader. Jag och Affen skulle ha varit till Gammelstad i dag och Rehabbadat. Men att ge sig ut på 30 mils   resa i den här kylan är inget jag gör frivilligt, så vi avbokade besöket. Vi får rehaba lite här hemma istället (läs mysdag under filten)

Vår jämthundtik blev riktigt dålig kvällen mot måndag och vi fick åka in akut med henne igår morse. Hennes ena analsäck hade blivit kraftigt inflammerad och antagit formen av en vindruva, som under natten dessutom sprack. Som om detta inte var nog har hon under sitt (otillåtna) äventyr (på egenhand) i skogen lyckats förfrysa sina spenar. Att säga att hon mår dåligt är en underdrift. Nu är det metacam och inomhusvistelse i två veckor framöver.

Blir så attans less på kylan, för den gör det stört omöjligt att gå på promenader med Affen och han behöver verkligen dessa på alla plan, morr.

Tanken var att jag skulle ha återgått till min nyvunna sunda livsförning igår, efter julens alla utsvävningar. MEN, det brast rätt omgående, fy på mig. Nu har jag gjort det sämsta man kan göra. Jag har skjutit upp det till nästa måndag istället, gräva, gräva efter gottigott  

Har fått order av sambon om att ta lite foton på min bil som ska säljas men det känns inte lockande att gå ut och frysa fingrarna av sig, dessutom är jag lite motståndare till försäljningen. Men om nu någon vill köpa en XC 90 utan bilder kan ni ju höra av er   

Fick erbjudande att byta mot en fläskig BMW 535 dat, dock inte aktuellt då jag har krav på 4-hjulsdrift och plats för min specialbyggda hundbur  

Hörs en annan dag,om jag inte frusit ihjäl..

Då var det äntligen ett nytt fräscht år, bara att fylla på med bra och trevliga saker  

Jag orkade inte vara uppe och skåla in det nya året, var så gräsligt trött och ont huvudet hade jag. Idag mår jag bättre så det kanske blir en liten skål i kväll istället  

Naturligtvis hade raketskjutandet även spritt sig till vår lilla by och 22.40 kom något pucko på att man kunde avfyra dessa fruktansvärt onödiga tingestar. Fanny sa inget och Affen småmuffade. Var livrädd att det skulle smälla när vi var ute på kvällsronden, men vi klarade oss.

Efter tolvslaget satte såklart skjutandet igång igen men med teven på som störningsljud sa han inte ett knäpp, utan sov lugnt vidare i sin korg.

Idag har det varit en lugn dag och vi har inte gjort många knop mer än städat och ätit. Passade på att lura med husse på en liten promenad tillsammans med mig och Piraffen. Har nämligen inlett arbetet med att synka vår lilla flock till en enda enhet, vilket vi inte är idag. Först var det full fokus på husse men efter ett tag blev det bättre och han kunde ägna sig åt annat.

Hemma igen var det dags att gå samma sväng med Fanny. Målet är naturligtvis att vi ska kunna gå allesammans samtidigt men vi får ta lite i taget. Är Fanny med på prommisen i dags läget har Affen en förmåga att tappa all vett och sans. Det blir en massa bråk och promenadglädjen försvinner.

Lite bilder från dagen:

Ska vi inte gå då matte?

Liten Fanny i storskogen.

Vintrigt och vackert

Himlen växlar från mulen till klar och kylan kom krypande tibax 

En god fortsättning på det nya året önskar jag er.