Jepp, detta är nu officiellt en matblogg, vilket jag tror klingar av framåt veckan så hav förtröstan.

Har haft kökstjänst hela helgen känns det som. Inledde lördagen (efter träning, Affe promenad och dusch) med att förtära nattjästa frallor för att sedan utföra fas 3 i surdegsvärlden, därefter semlatillverkning och förberedelse av hemmagjorda pommes.

Måste bara få berätta lite mer om min surdeg som jag ju inte alls trodde på.

Efter 4-5 dagars matande var det i fredags äntligen dags att använda surdegen. Jag var ytterst skeptisk eftersom jag trodde att den dött.

Man blandade ut en del av surdegen i vatten, jäst och mjöl, en fördeg som sedan skulle stå i kylen till nästa dag.

Nu var det dags att göra ”riktig” deg. Fördegen, mer vatten och mjöl samt salt tillsattes, degen bearbetades, jäste lite mer och tillbringade sedan 45 minuter i ugnen, klart.

Tror ni jag var skeptisk när jag skar första skivan. Den stora överraskningen var inkråmet, det såg riktigt fint ut med massor av luftbubblor och konsistensen kändes bra, kanske lite väl hård skorpa bara. Så till smaken, hör och häpna, det var jättegott och faktiskt bland det godaste jag ätit i brödväg (hembakat), det trodde jag aldrig.

Det är varken socker eller fett i degen, så det känns ju genast lite nyttigare också. Det jag gjorde nu var ju en vetesurdeg, nästa gång får jag väl prova med råg.

Hade massor med surdeg kvar men efter som jag inte trodde på baket för fem öre hällde jag ut alltihopa. Borde ha väntat tills jag smakat på resultatet.

Med ett dygn på nacken var brödet imorse fortfarande mer än ok.

Mitt bröd, gjort på surdeg av vete.

Hemmagjorda pommes är däremot överkurs, i vart fall om man inte har en riktig fritös. I en kastrull kan du bara fritera små mängder åt gången och eftersom de ska friteras två gånger, först för att bli mjuka och sedan för att få färg och bli krispiga är det väldigt tidskrävande och framför allt grisigt. Jag lyckades inte starta någon eldsvåda däremot blev min digitala termometer friterad då jag tappade den i grytan med 180 gradig olja. Den mår inte så bra längre.

Idag har jag bakat pitabröd, gjort mitt eget kebabkött (på älgfärs) och bakat en kladdkaka med Toblerone. Kebab(färsen) var grymt god och faktiskt inte svår alls att göra. Den kryddade färsen (salt, peppar, spiskummin och vitlök gav jättegod smak) kavlades tunt mellan oljade bakplåtspapper som sedan stektes och skivades i mindre remsor. Till kebaben, pitabröd, grönsaker, lök, riven ost och hemmagjord vitlöksdressing, mums men mätt like a pig. Aptiten har återvänt med besked och strax även de oönskade överflödiga bonuskilona.

Det jobbigaste med att vara huslig är det eviga städandet av köksbänken, torka, torka och torka. Tack gode Gud för diskmaskinen.

Fnissar gott åt Affe som just nu ligger och tittar på TV, ett hundprogram.

Han blir alltid jättejobbig (upprörd) när det är vovveprogram, han piper och trampar runt, runt. Jag brukar ge upp och byta kanal. Men inte idag, skam den som ger sig. Efter det sedvanliga pipet, trampet och lite muffande har han nu lagt sig för att titta istället, sötis.

Kylan vägrar släppa sitt grepp och termometern visar nu -24.6 grader, brrrr.

Solen lyser på tulpanerna, ser nästan ut som att de glöder.

Solen lyser även på liten Fanny som letat rätt på sina älskade solfläckar

Fanny trotsar kylan, iklädd Affes fleeceoverall.  

Imorgon är det måndag och arbetsdag, den första på mycket länge. Jag hoppas det mest av den gångna tidens tråkigheter lagt sig. Jag är ännu inte riktigt immun mot elakheterna men lite skinn på näsan har jag allt hunnit få.

Kram på er och hoppas ni får en bra vecka