Jag har väl kommenterat kylan i vartenda inlägg den här veckan så det är väl lika bra jag fortsätter med det.  Alltså, har vi nu – 35.3 grader. Jag svettas INTE!

Jag har inte varit i väg och tränat på hela veckan, eller jo i måndags men inte sen dess. Det lockar inte att starta bilen i denna kyla mer än till riktigt nödvändiga saker som exempelvis arbete.

Idag är jag ledig men måste bege mig mot stan en sväng under förmiddagen, har lite grejs som ska lämnas tillbaka och lite att inhandla (alltså = nödvändiga saker  ) sedan är det städning som står på agendan.

Hur gick det för Piraff igår då som var ensam från 11.40-16.20? Han lever och hade inte tuggat sönder något. Så man måste väl säga bra. Jag kan tänka mig att han skällt en hel del men det vet jag ju inte med säkerhet eftersom jag inte spelar in längre.

Jag gjorde mitt absolut bästa i att försöka trötta ut honom innan jag åkte och lyckades faktiskt hålla honom aktiverad hela förmiddagen. Han tuggade ben, lekte med sina saker och fick klickerträning. Han hade fått värsta glädjefnattet när husse kom hem.

Affe vältrar sig i sina leksaker 

Måste ha den som är allra längst bak 

Jag fångade en ekorre idag men.... 

Ha en bra fredag.

Idag är jag lite bekymrad. Affen-Piraffen måste nämligen vara ensam megalänge (5 timmar) och inte kan jag trötta ut honom det minsta lilla med exempelvis promenad eftersom det just nu är 33.9 jävla minus grader  

Han har varit ensam nära på 5 timmar tidigare men då har han varit rejält matt av kontinuerliga promenader. Så det blir till att försöka aktivera inomhus istället så gott det går. Just nu ligger han och tuggar ben, tänkte senare försöka gömma lite godis som han får nosa upp och kanske plocka fram aktiveringsspelen.

Det börjar verkligen bli en damp-terrier eftersom vi inte har kunnat gå på promenad sedan i lördags och dessutom är det inget rehabbad denna vecka, som han kan tömma energi på.

Jihaaaaa, för otrött terrier, suck. Matte är desto tröttare och inte van alls att arbeta. Före halv tio låg jag nerbäddad igår kväll, snark. Idag har jag en gräslig huvudvärk, tror det kan bero på för mycket sömn  

Men nog är det gott att vara tillbaka på jobbet är dock inte helt övertygad om att alla håller med. Jag har förmågan att dra fram som en virvelvind och skapa kaos genom mina (goda)förehavanden. Igår råkade jag liksom haverera skärmen till postens dator. Skärmen, vilken vi är totalt beroende av för att kunna ta emot, skicka och lämna ut paket. Mamma Mia, postkön bara växte. Jag lyckades i alla fall, efter många om och men åtgärda felet.

Håll gärna lite tummar och tassar för att det går bra med Piraffens ”ensamhemmadag” idag.

Alltså, när ska denna kyla ge vika? Just nu visar termometern -28.4 och jag fryser nästan ihjäl. Positivt är dock att alla otäcka basilusker och kvalster har svårt att överleva, tror jag i alla fall. Men att promenera hundarna är liksom bara att glömma.

Igår kväll var det norrsken, så vackert, mystiskt och lite magiskt. Synd bara att det var så ruggans kallt. Det är en aning svårt att njuta av fenomenet när näsan håller på att förfrysa och trilla av.

Har nu arbetat i två dagar och helt ärligt så är det underbart men milde himmel vad trött jag var igår när jag kom hem. Så vet ni vad jag gjorde? Jo, iklädde mig myskläderna, gjorde eld i kaminen, drog Fatboyen bredvid och kokade mig en stor mugg örtte. Kan säga att det verkligen var njutning på hög nivå och det bästa var att man liksom kände sig förtjänt av det.

Värme för kropp.

Igår var ju alla hjärtans dag och jag fick några riktiga hjärtevärmare, tack snälla ni, jag blir så ända in i hjärtat rörd.

Värme för hjärta och själ.

Idag har jag köpt något jag aldrig hela mitt liv jag tidigare betalt pengar för, nämligen strömming. Anledningen till att jag aldrig köper strömming beror på att firren som simmar här uppe i norr inte är god, den har en otäck bismak av något. Men dagens köpta, färdig fileade strömming kom någonstans långt söder ifrån, så jag vågade prova. Rullade strömmingen i ströbröd med kryddor (naturligtvis mammas originalrecept, the one and only) och fyllde dem med persiljesmör och till detta serverade jag mandelpotatismos. Men njaa, de fick inte helt godkänt. Det ska helt enkelt vara purfärsk Roslagsströmming, som jag själv ryckt upp. Det måste vara något med vattnet där som gör fisken så god, gift menar sambo.

Strömmingsflundror  

Nu är det halv åtta hos mig..

Från mig till Er på alla hjärtans dag

Ingen nämnd och ingen glömd

Kram Jenny

Affe  

Fanny 

Affe less på att posera.

Gåva till sambo, specialbeställd choklad.

Choklad förklädd i mandelmassa till jordgubbe.

Ha en fin dag.

Jepp, detta är nu officiellt en matblogg, vilket jag tror klingar av framåt veckan så hav förtröstan.

Har haft kökstjänst hela helgen känns det som. Inledde lördagen (efter träning, Affe promenad och dusch) med att förtära nattjästa frallor för att sedan utföra fas 3 i surdegsvärlden, därefter semlatillverkning och förberedelse av hemmagjorda pommes.

Måste bara få berätta lite mer om min surdeg som jag ju inte alls trodde på.

Efter 4-5 dagars matande var det i fredags äntligen dags att använda surdegen. Jag var ytterst skeptisk eftersom jag trodde att den dött.

Man blandade ut en del av surdegen i vatten, jäst och mjöl, en fördeg som sedan skulle stå i kylen till nästa dag.

Nu var det dags att göra ”riktig” deg. Fördegen, mer vatten och mjöl samt salt tillsattes, degen bearbetades, jäste lite mer och tillbringade sedan 45 minuter i ugnen, klart.

Tror ni jag var skeptisk när jag skar första skivan. Den stora överraskningen var inkråmet, det såg riktigt fint ut med massor av luftbubblor och konsistensen kändes bra, kanske lite väl hård skorpa bara. Så till smaken, hör och häpna, det var jättegott och faktiskt bland det godaste jag ätit i brödväg (hembakat), det trodde jag aldrig.

Det är varken socker eller fett i degen, så det känns ju genast lite nyttigare också. Det jag gjorde nu var ju en vetesurdeg, nästa gång får jag väl prova med råg.

Hade massor med surdeg kvar men efter som jag inte trodde på baket för fem öre hällde jag ut alltihopa. Borde ha väntat tills jag smakat på resultatet.

Med ett dygn på nacken var brödet imorse fortfarande mer än ok.

Mitt bröd, gjort på surdeg av vete.

Hemmagjorda pommes är däremot överkurs, i vart fall om man inte har en riktig fritös. I en kastrull kan du bara fritera små mängder åt gången och eftersom de ska friteras två gånger, först för att bli mjuka och sedan för att få färg och bli krispiga är det väldigt tidskrävande och framför allt grisigt. Jag lyckades inte starta någon eldsvåda däremot blev min digitala termometer friterad då jag tappade den i grytan med 180 gradig olja. Den mår inte så bra längre.

Idag har jag bakat pitabröd, gjort mitt eget kebabkött (på älgfärs) och bakat en kladdkaka med Toblerone. Kebab(färsen) var grymt god och faktiskt inte svår alls att göra. Den kryddade färsen (salt, peppar, spiskummin och vitlök gav jättegod smak) kavlades tunt mellan oljade bakplåtspapper som sedan stektes och skivades i mindre remsor. Till kebaben, pitabröd, grönsaker, lök, riven ost och hemmagjord vitlöksdressing, mums men mätt like a pig. Aptiten har återvänt med besked och strax även de oönskade överflödiga bonuskilona.

Det jobbigaste med att vara huslig är det eviga städandet av köksbänken, torka, torka och torka. Tack gode Gud för diskmaskinen.

Fnissar gott åt Affe som just nu ligger och tittar på TV, ett hundprogram.

Han blir alltid jättejobbig (upprörd) när det är vovveprogram, han piper och trampar runt, runt. Jag brukar ge upp och byta kanal. Men inte idag, skam den som ger sig. Efter det sedvanliga pipet, trampet och lite muffande har han nu lagt sig för att titta istället, sötis.

Kylan vägrar släppa sitt grepp och termometern visar nu -24.6 grader, brrrr.

Solen lyser på tulpanerna, ser nästan ut som att de glöder.

Solen lyser även på liten Fanny som letat rätt på sina älskade solfläckar

Fanny trotsar kylan, iklädd Affes fleeceoverall.  

Imorgon är det måndag och arbetsdag, den första på mycket länge. Jag hoppas det mest av den gångna tidens tråkigheter lagt sig. Jag är ännu inte riktigt immun mot elakheterna men lite skinn på näsan har jag allt hunnit få.

Kram på er och hoppas ni får en bra vecka   

Jag är bekymrad över min surdeg, jag tror den är död    Den luktar svettig sportsko (vilket den ska göra, tror jag) men bubblar inte. Meningen är att den ska vara klar idag och blandas i en annan så kallad fördeg, som ska jäsa till imorgon. Men måste väl prova ändå, synd att bara slänga eländet efter en dryg veckas matning och omsorg.

Detta kan vara den lataste veckan på väldigt länge när det kommer till träning och motion men jag har varit så ofattbart trött och omotiverad. Så imorse när jag faktiskt var relativt pigg och alert då var det - 33.1 grader, vilket fick mig att tycka synd om både bilen och mig själv. Så istället jag gjorde eld i pannan, placerade Fanny under täcket och snarkade vidare. Nu känner jag ett stygn av dåligt samvete.

Bildgåta, svar längst ner :)

Har spikat upp lite mer ramar och några tavelhyllor på väggarna med varierande resultat. Kontentan är att jag nu har exakt 15 ramar på väggen, varav endast en innehåller ett foto, väldigt snyggt, NOT.

Inhandlade igår en snäckskalslampa som jag ännu inte riktigt vet om jag gillar, men kroken sitter redan i taket så det finns ingen återvändo, tingeltangel tyckte sambo, som kan ha rätt.

I flera år har jag varit på jakt efter en speciell modell på byxor, så sent som förra veckan googlade jag faktiskt på modellen men gick återigen bet, som så många gånger förr. Eller egentligen finns de och har funnits hela tiden men enbart i gravid och barnmodell.  Döm av min förvåning då jag igår passerade H&M och fick syn på just det jag sökt i flera år nämligen så kallade snickar- eller hängselbyxor. Jag tror inte att jag kanske egentligen passar i denna modell men WTF det struntar jag i. Naturligtvis hänger det ett par i min garderob nu, de är jättesköna och lyckan är total.

Jag har tagit det lite lugnare på bakfronten och har enbart slängt ihop två omgångar Oopsisar, ett äckelgott bröd som är busenkelt att göra och passar att klämma i sig när man inte riktigt är hungrig men ändå vill ha något i magen. Allt som behövs är några ägg, Philadelphiaost, bakpulver, salt, fiberhusk samt lite solrosfrön, in i ugnen 25 min, klart.

En Oopsie

Till helgen tänkte jag prova göra min egen pommes helt från scratch, alltså med råpotatis som ska friteras i olja. Tycker det är lite halvobehagligt att hålla på med olja på spisen men får väl ha grytlocket tillhands i fall oljan bestämmer sig för att börja brinna.

Ser man på, nu är det bara 22.4 minus grader och naturligtvis har det börjat snöa, bläää.

Bilden är tagen i tisdags (-16 grader)  

Ha en trevlig fredag.

Svar på bildgåtan: En Fanny nos, så klart :)

Saknar ni livstecken? Jag lever men är så gräsligt trött både i kropp och själ, det känns som lite av gnistan är borta. På måndag börjar arbetet igen och då måste jag ha fått tillbaka lite power.

Det mest har fått ligga nere nu, så även bloggen, som ni märkt. Nu har jag ju inte legat död på soffan under den här tiden, nej, nej. Att stryka diskhanddukar och örngott har visat sig vara en ypperligt bra terapi, lagom komplicerat för en urlakad hjärna. Detta höll jag på med ända tills sambo drog ur sladden ur till strykjärnet och knuffade ut mig ur tvättstugan.

Min andra terapiverksamhet är bakning/matlagning. Och milde himmel vad jag bakat, dock inte alltid med så lysande resultat, eftersom jag, titt som tätt, lyckas glömma en del väsentliga ingredienser. Men faktiskt så slängde jag ihop frallor igår kväll med keso, utan recept och de blev jättebra, otroligt saftiga.  

Frallor med keso.

Satte även en surdeg på jäsning vilket jag egentligen är motståndare till. Ologiskt att ett bröd som äts i två tuggor ska tjafsas med i en vecka. Men man måste ju prova.

Panpizza, ni vet? (En pizza med lite tjockare botten) har jag gjort under helgen, för första gången och den blev kalas. Den egna tomatsåsen, mindre bra. Att strö ruccolasallad över pizzan kommer i fortsättning att bli obligatoriskt, ruskigt gott. Testa om ni inte redan gjort det.

Sambos pizza med hälften kebabkött och hälften skinka.

Idag gjorde jag rullar av älgfärs som fylldes med västerbottenost och lindades in i bacon, till detta kokt potatis och en krämig gräddsås. Ett pillgöra och jag gillade inte smaken alls. Tror det var kombinationen av bacon och timjan som inte föll mig på läppen. Men sambo var mycket nöjd.

Nu börjar det bli bekymmersamt eftersom frysen är nästintill knökfull och sambo inte hinner äta i den takt jag producerar. Själv håller jag mig enhälligt till ett (egenbakat) specialbröd som innehåller rivna morötter och massor med olika frön, förutom de små smakproven som måste göras av de övriga (nybakade) bröden då. Anar att sambo börjar längta rejält efter ett vanligt hederligt Polarbröd.

Semlor färdigställdes under helgen och de blev väldigt goda, trots en miss i konstruktionen av degen.

Numera FD semlor.

Närbild för de som ser dåligt ;)

Jag hade en trogen medhjälpare under "semmelmonteringen" Nämligen en Affe som tyckte det luktade väldigt gott med grädde och mandelmassa. JA, riktiga semlor med hederlig mandelmassa och inget sylt svammel. Semla med sylt är inte semla, det är SYLTBULLE!   Också gott, visserligen, om man inte kallar det semla   

Det luktar GOTTIGOTTI!

Värsta matbloggen blev ju detta. Men för att väga upp lite kan jag berätta att Affe varit på rehabbad idag och det gick lite nja. Fast ändå bättre än tidigare. Kan tänka mig att sista tidens korta och delvis uteblivna promenader spelar in. Det har varit kallt och oplogat, två värdelösa kombinationer.

Idag blev det äntligen mildare så Fanny fick sig en välbehövlig runda med massor av lösspring. Affe sover gott efter sitt badande och får vila från promenader idag.

Ha det så gott.

Man får slicka sina sår och försöka samla ihop skärvorna av kropp och själ, sedan är det bara att påbörja uppbyggnaden av sig själv igen. Knäckt men inte död så än finns det hopp. Känslan att vilja gömma sig under en sten kvarstår men det hjälper ju tyvärr inte så till helgen tänkte jag och sambo ge oss ut i det lokala lördagsvimlet. Inget jag direkt ser framemot men nya skor och träningsbyxor står på inköpslistan till sambo.

Idag kan man säga att jag slog tre flugor i en smäll. Affe fick vara ensam i nästan 5 timmar, hundmedikamenterna fylldes på och jag fick handla mat i lugn och ro, helt anonym på annan ort. Att det blev nästan 30 mil att köra kvittar faktiskt. Mest värdesatte jag så klart handlingen, inga blickar, inga nyfikna frågor eller elaka kommentarer. Helt underbart.

Maten har inte smakat sista tiden så nu försöker jag tänka ut något riktigt gott till helgen som kan sätta fart på smaklökarna. Funderar på smördegsinbakad älgfilé fylld med färskost med smak av vitlök och örter. Till detta hasselbackspotatis med parmesan och bearnaisesås. Eller också hemmagjord pizza, nästan lika gott det.

Just det, nu undrar ni säkert hur Affes nästan fem timmar här hemma hade gått. Nå, han lever och har inte tuggat sönder något. Har spelat in men inte tittat och filmen har dessutom brutits efter drygt 3.5 timme.

Jag tror att jag föredrar att leva i vissheten att det gått bra. Motgångar på alla plan känns ytterst tungt just nu och sanningsenligt har jag i dags läget en tendens att överreagera en aning.

Affe har idag demonstrerat egen vilja på ett nytt plan. JAG TÄNKER INTE GÅ PÅ PROMENAD, när jag vet att du pillat med matskålarna och dessutom ställt ner Fannys mat innan vi gick ut. Första tanken var ju naturligtvis att han hade ont, när han så tydligt visade att han inte ville gå men det har aldrig hindrat honom tidigare. Ungefär 5-6 gånger tvärnitade han och tittade rebelliskt. Ha! Sa matte bara. Hade jag gett med mig där kan jag säga att Affes första steg till makt över mig och egenbestämmande hade tagits, alltså gick vi vidare och efter 5 minuter hade han glömt all ovilja att gå, lilla gubben.  Riktigt sött och lustigt försök, kan jag tycka.

På väg mot dagens utflyktsmål var det en massa renar längs vägen, förbannat korkade djur.

I alla fall, på ett ställe längs E4an poppar det plötsligt upp ett tiotal renar på vägen, bilarna tvärtnitar och vissa tutar frenetiskt, vilket skrämde renarna på flykten, tillbaka samma väg som de kom ifrån, en upplogad skogsväg. För att nästa sekund stanna abrupt och vända tillbaka mot E4an igen. Det visar sig att en människa kommer gående längs den plogade skogsvägen.

Min sargade hjärna satte ju så klart omedelbart igång att fundera på detta dilemma (allt som inte har med sista tidens händelse är välkommet avbrott)

Så vad gör man? Vill man verkligen driva renarna mot en hårt trafikerad E4a (och då är det inte renarnas välmående jag har i åtanke)? Hade man kunnat plumsa sig förbi och rundat renarna (ganska oländig terräng)? Människan ifråga var inte purung och detta kanske var enda vägen att ta sig hem.

Jag undrar jag vad man gjort om man ställts i samma situation. Jag tror att jag hade plumsat en bit in skogen, satt mig på en sten och väntat, eller under den. Ser ni, min strålande humor finns minsann kvar.