Idag har det varit snudd på en unik dag. Varför? Jo, det har regnat nästan hela dagen.
Regnet är synnerligen välbehövligt och efterlängtat. Fast ändå kan jag känna ett litet stygn av solsaknad. Håller jag kanske på att bli en tvättäkta solcell, precis som min lilla hund.

   Ooops, glömde Affe i solen och han smälte bort.
Nääää, skoja bara. Passade på att fixa till hans sommar-frilla.

Snacka om att jag skaffat mig en snygg raggarbränna. Framsidan av armarna, bröstet och benen har fått färg, vänder jag på mig är jag kritvit. *Haha*, en effekt av att sitta i solstolen med kaffemuggen i ena handen och candy crush i andra. Armarna kan väl kvitta men benen ser verkligen helsjuka ut.

   Syndat har jag gjort i dagarna tre, usch mig. I går
var det bara att snöra på sig löpardojorna för
botgöring.

Igår stod det matlådetillverkning på schemat och en 19-20 lådor fick jag nog till. Mitt i allt matjoxande började det åska, premiär för i år. Jag hatar åskan och Affe gillar den inte heller. Plockade fram leksakslådan och faktiskt fungerade den som en lysande avledare.

Imorgon kommer min mamma och hennes sambo hit. Vi har ju en begravning hängande över oss. Samtidigt som anledningen till sammankomsten är tråkig och dyster ska det ju ändå så klart bli roligt att träffas. Synd bara att jag jobbar större delen av tiden som de är här. Nå, får försöka ta tillvara på de få stunderna vi har tillsammans och göra det bästa av dem.

   Smörgåstårta modell macka ska bjuda på när
mor och Tommy kommer.

Besökte idag det lokala systembolaget och stod och läste på en av de nya cider sorterna för att se vilken smak de hade. Fram kliver en ung herre, kanske första dagen på jobbet, och frågar på FINSKA  (kardinalfel nummer ETT här i kommunen) om jag behöver hjälp. Jag är dålig på finska men lite kan man ju oundvikligen när man jobbar i butik. 
- Nej!  svarar jag (på svenska) -  Jag behöver inte hjälp. Märkbart generad ursäktar han sig men i stället för att förbättra situationen förvärrar han den betydligt genom att säga - Det såg inte ut som att du kunde läsa svenska. VAD???? Då fick jag nog, vände på klacken och gick. Vem vet vad som hade kunnat följa därefter, vågade liksom inte chansa *haha*
Söte Jesus, det såg inte ut som du kunde läsa svenska!!!!! Hur fan ser man egentligen ut då? Som jag uppenbarligen. Kanske dags att ta fram en spegel eller låta någon filma. Först ett klavertramp, följt av en käftsmäll.

Borde inte säga något men jag kan inte hålla mig. "Någon" väger 102,4 kg och inte är det jag. Om jag är skadeglad o nej, inte alls. *fniss-fniss-fniss*

Over and out!