Börjar allvarligt fundera på om min hjärna verkligen är som den ska. Härom natten drömde jag att en stor älg glodde in genom ett av mina köksfönster.
Någon lyckades ta en jättebra bild och jag var så sur för att det inte var jag. Att det var konstigt att älgen stirrade in genom fönstret, i bästa Hälge-anda, nä inte alls.
Har man tvivel om min hjärna kommer det lite mera, längre ner,  som antagligen styrker min teori.

   Pyjamas klädd ända till kl 12,30 idag :)

Jag har snorat, snörvlat och nyst. Nu har jag kommit in i nästa stadium, då snoret är som sega gummiband i snoken. Jättemysigt och säkert jätteintressant att läsa om *haha* men jag bjuder åtminstone på mig själv.

   Så här mysigt har jag det på bron.

   Stjärnöga

   Mina orkidéer i slutfasen.

Eftersom jag nu är så frikostig med mig själv kan jag berätta om dagens äventyr då  jag, på allvar, trodde att jag var skuggad. 
Nu, så här, i efterhand skrattar jag nästan ihjäl mig åt min "livliga" fantasi eller ska man drista sig till att kalla det för förföljningsmani *fniss*

Var på väg till stan och la märke till en bil bakom mig, vars belysning lyste ojämnt.

Efter mina uppdrag i stan, som innebar x-antal vuxenpoäng, panta flaskor, slänga papper och apoteksbesök, begav jag mig hemåt igen.  Rätt snabbt upptäcker jag samma bil bakom mig IGEN.
Nu har man väl sett en och annan filmrulle och vet ju precis hur man ska göra när man misstänker att man är skuggad.
Optimalt hade ju då varit att svänga in på någon snirklig gata i stan. Dessvärre befann jag ju mig längs E4an. Så jag fick välja näst bästa alternativet, svänga in på en P-plats. Bilen bakom passerade i ett huj och syntes inte till igen. Hahaa, som att jag skulle ha något att bli skuggad för.

   I år kör jag det enkla, men vackra.

Nyss fick jag besök av några zigenardamer.
- Hej vi säljer lite fina kläder.
- Nej tack, jag är inte intresserad.
- Vill du inte ens titta?
(Och släppa in er i huset så ni kan sno allt jag äger)  - Nej, jag har kläder, hej då!
Jösses, detta var något nytt.

   Finn ett fel :D

Något som är totalt ofattbart för min lilla hjärna är: Hur sjutton man kan vara så inne i detta prinsessbröllop så man tar sig från Haparanda till Stockholm bara för att bevittna ceremonin, knäppa lite foton och så vidare. Varför?

Go kväll på er.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...