Idag blir det roman och fotobomb!

Klara, färdiga, gååååååååååååååååå. 

  Här kommer Affe Långstrump, tjolahopp tjolahejsansa...

Off we go!  

Fortfarande ingen klarhet i detta med Affe. Senast jag talade med djursjukhuset nämndes datortomografi istället för traditionell röntgen. Verkar ju väldigt effektivt och man ser en helmassa annat än på vanliga röntgenbilder.

   Lyckan går inte att ta miste på

    Affe -the bat

 Men och det finns ju alltid ett MEN. Datortomografi görs inte här utan innebär en ny resa söder ut. Enda positiva är att den kan göras på regiondjursjukhuset  Bagarmossen, vilket är betydligt närmare och enklare att ta sig till (från min fars residens) än Strömsholm.

Jag avskyr verkligen Strömsholm och har inga trevliga minnen alls därifrån. Går ett tv-program på trean just nu från Strömsholm och jag får fan magknip varje gång jag råkar zappa förbi programmet. Allt är så obehagligt bekant. Ja just det, där spydde av Affe och där i väntrummet kissade han på sig (mig) och så vidare.

   Varför står du bara där matte? Kom igen nu!

   Tog inte länge alls innan någon upptäckte fördelarna med allt regnande

   Vad jag gör? Nä, Inget, ingenting alls.....

Sambo satte ord och handling på mina tankar och packade in halta-matte och Affen i bilen.  Han körde till ett lämpligt ställe i skogen där vi släppte lös Affe. Blir han avsevärt mycket sämre av att kuta omkring i skogen eller gör det varken till eller från, är naturligtvis frågan vi ställt oss?

Affe var i extas lycklig över att äntligen få springa lös och fri som vinden. Jag fick återigen bekräftat att detta inte är en hund man håller bakom lås och bom eller som man "aktar" genom försiktiga koppelpromenader. Jag bara stod där, stilla, där med kameran beredd och njöt av Affens lyckorus.

    Du och jag husse.

Kontentan då? Vet i alla fall att "till husbehovs-veterinären" Jenny måste ha missat ortopedilektionerna, för jag har inte en susning. Kanske gick han idag något sämre på gruset, kanske...

Det enda jag vet är att det inte blir sämre efter vila och därmed utesluter jag sträckning. Inflammation/överansträngning streckar jag också bort. Jag är lite inne på artros. Men som sagt, de där ortopedilektionerna hade inte varit helt fel, inte resten av veterinärutbildningen heller, för den delen.

    Ett ögonblick av stillhet, tre korta andetag.....

Matlagning är ganska bra terapi har jag  insett. Att gå lös på en morot och hacka den  i små molekyler kan vara oerhört tillfredställande, likaså att trilla köttbullar.
Har provat på mitt första långkok, vet inte riktigt om det är rätt term men något som ska tillbringa 3 timmar i ugnen är då länge för mig. Dessutom har jag introducerat selleri för mina smaklökar samt gjort köttbullar på älgfärs för första gången någonsin. Långkoket eller Bolognesegrytan, som den kallades, var riktigt god och köttbullarna fick absolut godkänt.

Men jag är en katastrof i köket, det går inte att komma ifrån. Att jag misslyckas är betydligt vanligare än att jag lyckas. Jag bjuder på ett bildbevis från gårdagens failure. Ser ni någon som helst likhet mellan min kaka och den på bilden?

Detta skulle bli en slags kokoskaka i långpanna, plättlätt att bara slänga ihop och perfekt att bjuda på när sambo skulle få långväga (fin)besök. Kokoskaka och morotskaka, det var min plan.

Ni vet sådan där gungfly som alltid finns med i djungelfilmer, så var konsistensen på kokoskakan. Glasyren hade sjunkit ner till botten och allt var bara en geggig sörja. Några bitar gick att rädda men inte är det något man ställer fram på bjudfatet. Med morotskakan gick det lite bättre. Den såg i vart fall hyfsat snygg ut.

Det långväga (fin)besöket jag nämnde tidigare var TV-folk från någon sportkanal som kom för att intervjua sambo om det lokala hockeylaget APlöven, sorry Asplöven, som tagit sig upp i serien och spelar numera i allsvenskan.

Mitt älskade DIF som ju hade en tung föregående säsong, har på något ofattbart sätt hamnat i samma division som just ovannämnda APlöven.

Något fans till det lokala laget är jag definitivt icke och tycker enbart att det är slöseri med resurser. Kan tilläggas att de inte ens spelat sig till en plats till allsvenskan, utan blev uppflyttad för att ett annat lag föll bort.

Nå väl, det enda roliga i det hela är väl att DIF kommer på besök här i Haparanda och gissa vem som är på plats  den 1 december i den lokala ishallen. Har redan ansökt om ledighet då eftersom jag naturligtvis jobbar.

Affe är som matte, stenhård Djurgårdare och igår, innan TV-folket kom drog jag på honom hans finaste DIF tröja, lämnade huset och försatte mig på säkert ställe, alltid bakom kameran, aldrig framför. Om Affe kommer med i TV-klippet eller ej återstår att se.

Ni har tagit er igenom inlägget, bra gjort. Har lite härliga bilder på fröken Fanny också men de får inte plats i dagens inlägg. Den som väntar på något gott.......

I nästa inlägg kommer det bilder på mig  

To be continued