Imorse tog jag en välbehövlig sovmorgon efter att ha varit i farten före tuppen i en hel veckas tid. Att jag sedan sovit som en kratta sista tiden är ju inte heller direkt uppiggande.

Antagligen beror det mest på mitt knä, som definitivt sagt upp sin kärleksfulla och förstående relation till mig. Nu är det enbart ömsesidigt HAT i mellan oss.

Det har blivit så illa att jag inte fann någon annan lösning än att ringa läkaren och boka en tid. JA! Ni läste rätt. Ringde vårdcentralen imorse och enligt deras underbara (NOT) system skulle de ringa upp ca 10 minuter senare, bara det är ju som att vinna på lotto. Tog väl en 30 minuter så ringde de. - Ganska fullbokat idag men jag ska ordna så du får komma klockan 13. Wow, två vinster på lotto inom loppet av en timme, inte illa pinkat. Tyckte allt gick lite fööör smärtfritt för att gälla mig eftersom det mesta rörande mig följer ju lagen om alltings jävlighet. Nå väl.

Meddelade jobbet att jag skulle bli sen och anlände i god tid till vårdcentralen. Satans muppar! Naturligtvis hade hon lyckats boka in mig på en helt annan dag, nämligen imorgon. Inte mycket annat att göra än att linka tillbaka till jobbet.   

Tycker faktiskt att det känns lite bättre i knäet och överväger avboka hela besöket. Fast faktum kvarstår, jag har ju egentligen rätt mycket bekymmer med mitt knä och med sjukgymnastens ord ringande i mina öron ”Jenny, du ska kunna springa fast du är 70 år gammal” så är det väl kanske lika bra att få första besöket överstökat även om de, så här i initialskedet, inte kan göra någonting. Men åtminstone är maskineriet då uppstartat och bollen satt i rullning.

Har just avslutat första delen av Hungerspelstrilogin och jag blev inte besviken. Nu har jag två delar kvar, så spännande.

Go kväller