Att vakna med huvudvärk, dessutom sådan kraftig huvudvärk att man måste hålla i huvudet när man reser sig är ILLA. Fanns dessvärre inga andra alternativ än att kliva upp, skoningslöst eftersom jag var tvungen att skjutsa sambon till stan, där han med vidare transport skulle ta sig till arbetet, mååånga mil bort och sju nya friska jobbdagar.

Detta var klockan 5 i morse och vägen till och från stan kändes både oändlig och olidlig. Dessutom gjorde mig lukten av sambons vedervärdiga energidricka fullkomligt spyfärdig. Ni vet, ljus, ljus och lukt är ingen höjdare när man har migrän.

Innan avfärd hade jag ställt fram migränmedicinen och gjort i ordning isblåsan och Fanny, min lilla migränvovve, hon visste omgående vad som var i görningen. När hon var valpen-palpen hade jag tonvis med migrän så hon är liksom uppvuxen med det.

Minns speciellt ett tillfälle, när hon var riktigt liten och en aning för aktiv för att ligga ner och sova med matte på beställning. Hemkommen från 15 mils bilkörning med migrän "big time" trodde jag att jag löst Fannyproblemet genom att ge henne en stor, gul boll att roa sig med, visserligen med pipis men hon hade aldrig lyckats få den att låta, förrän nu då. Hade just lyckats slumra till när man hörde piiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiip, en vass, utdragen och skärande ton. Eftersom det var en hård vinylboll tog det ju dessutom evigheter innan den återfick normal form igen och därmed blev tyst, piiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiip. Vilken lycka, för henne.

Nu mår jag iallafall jättebra, nästan euforiskt bra och huvudvärken är putsväck. Det enda som kvarstår är liksom en känsla träningsvärk i större delen av kroppen. Nästan som om man haft rejält sendrag.

Kan väl tillägga att jag faktiskt hade tänkt åka och träna imorse eftersom jag ändå var i stan. Men det var ju bara att glömma och på något mystiskt sätt slank det istället ner, inte mindre än två STORA kanelbullar i min mage. Får väl skylla på att kroppen skriker efter både salt och sött efter ett migränanfall.

Nu har jag några timmar att sätta sprätt på innan dagens arbetspass . Förresten var det första arbetsdagen igår efter sjukskrivningen och knäet ville väl inte riktigt vara med som jag ville. Egentligen är jag ju halvtidssjukskriven fortfarande men usch vad rackligt det blir för den som håller koll på schemat, så jag struntar i det. Idag är det i alla fall en kortare dag, puh, så det ska nog gå bra, både för knäet och huvudet.

Just det! För allmän vetskap. Bara för att sambos bil står hemma på gården betyder det inte per automatik att han ÄR HEMMA! Blir galen. Det har redan försökt påkallats uppmärksamhet av diverse dagdrivare genom att antingen tuta eller också stannar man helt sonika bilen på gården och VÄNTAR på att han, sambo, ska komma ut.  - Sitt där tills ni ruttnar, för jag går då inte ut! Inte för att någon av dem lär läsa detta men oj vad mycket bättre det känns när jag fått det sagt. Jenny "rivjärnet" har talat *hahaa*

Ha en trevlig onsdag, det ska jag, utan huvudvärk, trallla lallla laaaaaa.