Hade tänkt åka och träna men det är sådan fröjd att bara stänga av klockan, vända sig om och sova vidare, så jag lät bli. Tog i stället en promenad med Affen i sakta mak. Njöt av höstluften och log i mjugg åt älgjägarna som helt ovetande om vår närvaro satt i sina älgtorn och väntade på stortjuren. Brukar vara lite snäll så här i jakttider och kanske vända om då jag ser deras bilar på strategiska ställen, vilket  betyder att de finns i området, väntandes, hoppandes. Men inte idag alltså. Elaka jag.

Åt en lång frukost tillsammans med Hungerspelen, som börjar gå mot sitt slut. Att avsluta en bra bok är som att skiljas från en god vän, med andra ord väldigt tråkigt. Så för att dra ut lite på det tråkiga avslutet läser jag nu en annan bok parallellt. Har påbörjat  sagan om ringen trilogin. Egentligen vill jag alltid läsa boken före jag ser filmen men i det här fallet är det ju lite försent för det.

Eftersom jag inte kunnat gå så långa promenader med Affe sista tiden, med mitt knä i åtanke, har jag sysselsatt honom på annat sätt. En sysselsättning som fått mig att inse eller egentligen häpna över hur mycket den lilla krabaten faktiskt har mognat i huvudknoppen.

Jag kommenderade honom att sitta och vänta medan jag gick i väg en bit, slängde godis och ropade varsågod och sök. Han satt lydigt kvar på lilla rumpan tills jag ropade. Wow!

Igår tog godisförrådet slut och det enda jag hade tillgängligt var min vante. För att göra det svårare slängde jag in vanten i skogen och lät honom söka där. Som ett vitt streck for han fram genom lingonriset, lycklig som bara en liten, frihetsälskande terrier kan vara. Så stolt när han hittade vanten.

   Spöklikt ute igår kväll.

Ikväll hade det ju kunnat vara på sin plats att fira eftersom jag hade 7 rätt på V75. Jag och 95178 personer till. Jag fick 232:-  Surt, men det låter ju maffigt i alla fall.  

Apropå  fira. Var till stan på dagen, hade tänkt gå på IKEA, men tänkte om. Gissa hur mycket folk det var där, tvi. Men åter till firandet. På E4an blev jag nämligen stoppad av farbror polisen för blåskontroll. Fnittrade lite för mig själv när jag tittade på klockan 12,30. Jösses, hade den alkomätaren visat något, den tiden på dygnet, då hade det varit illa ställt med fröken Jenny. -  Varsågod du kan köra vidare.... - No shit?

Kopplade in scannern och i mina fotogömmor hittade jag en bild på mig, tagen för si så där 30 år sedan, lååångt före digitalkamerornas tid.

   Smack mitt på nosen. Jag älskar dig!

Vad kan man säga, det var ren, skär kärlek redan på den tiden och kanske förstod jag redan då att värdesätta hundens oförställda vänskap.

Hunden ifråga tillhörde min morbror och hette Donna, om jag inte minns fel. I bakrunden skymtar min kusin Camilla med sin favvovovve Tina.  

Trevlig kväll.