Hade tänkt åka och träna men det är sådan fröjd att bara stänga av klockan, vända sig om och sova vidare, så jag lät bli. Tog i stället en promenad med Affen i sakta mak. Njöt av höstluften och log i mjugg åt älgjägarna som helt ovetande om vår närvaro satt i sina älgtorn och väntade på stortjuren. Brukar vara lite snäll så här i jakttider och kanske vända om då jag ser deras bilar på strategiska ställen, vilket  betyder att de finns i området, väntandes, hoppandes. Men inte idag alltså. Elaka jag.

Åt en lång frukost tillsammans med Hungerspelen, som börjar gå mot sitt slut. Att avsluta en bra bok är som att skiljas från en god vän, med andra ord väldigt tråkigt. Så för att dra ut lite på det tråkiga avslutet läser jag nu en annan bok parallellt. Har påbörjat  sagan om ringen trilogin. Egentligen vill jag alltid läsa boken före jag ser filmen men i det här fallet är det ju lite försent för det.

Eftersom jag inte kunnat gå så långa promenader med Affe sista tiden, med mitt knä i åtanke, har jag sysselsatt honom på annat sätt. En sysselsättning som fått mig att inse eller egentligen häpna över hur mycket den lilla krabaten faktiskt har mognat i huvudknoppen.

Jag kommenderade honom att sitta och vänta medan jag gick i väg en bit, slängde godis och ropade varsågod och sök. Han satt lydigt kvar på lilla rumpan tills jag ropade. Wow!

Igår tog godisförrådet slut och det enda jag hade tillgängligt var min vante. För att göra det svårare slängde jag in vanten i skogen och lät honom söka där. Som ett vitt streck for han fram genom lingonriset, lycklig som bara en liten, frihetsälskande terrier kan vara. Så stolt när han hittade vanten.

   Spöklikt ute igår kväll.

Ikväll hade det ju kunnat vara på sin plats att fira eftersom jag hade 7 rätt på V75. Jag och 95178 personer till. Jag fick 232:-  Surt, men det låter ju maffigt i alla fall.  

Apropå  fira. Var till stan på dagen, hade tänkt gå på IKEA, men tänkte om. Gissa hur mycket folk det var där, tvi. Men åter till firandet. På E4an blev jag nämligen stoppad av farbror polisen för blåskontroll. Fnittrade lite för mig själv när jag tittade på klockan 12,30. Jösses, hade den alkomätaren visat något, den tiden på dygnet, då hade det varit illa ställt med fröken Jenny. -  Varsågod du kan köra vidare.... - No shit?

Kopplade in scannern och i mina fotogömmor hittade jag en bild på mig, tagen för si så där 30 år sedan, lååångt före digitalkamerornas tid.

   Smack mitt på nosen. Jag älskar dig!

Vad kan man säga, det var ren, skär kärlek redan på den tiden och kanske förstod jag redan då att värdesätta hundens oförställda vänskap.

Hunden ifråga tillhörde min morbror och hette Donna, om jag inte minns fel. I bakrunden skymtar min kusin Camilla med sin favvovovve Tina.  

Trevlig kväll.

 

Britt

1 oktober 2012 15:11

Tyckte väl jag kände igen tjejen på bilden. Vi tittade på gamla filmer i helgen. Samma tjej var med där också:-)
Kram

 

Jenny

2 oktober 2012 08:41

Roligt det är med gamla foton o filmer. Jag hittade en underbar bild på Peter (din Peter) där han poserar så tjusigt framför kameran, lite suddig dock. Men ska se om jag kan scannan in den och mejla över den till er.
Kan inte låta bli att förundras lite över min klädsel på fotot, jag matchar verkligen från topp till tå, till och med vantarna är "rätt" Så medveten är jag definitivt inte idag. Jacka med flugsvampar, sånt ser man minsann inte idag :)
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...