Jag har en mellanslagstangent, jag har en mellanslagstangent, hurra! Gissa om det är lätt att skriva nu.

  What can I say.. Jag gillar moln, helt enkelt.....

Mitt knä sitter kvar och har passerat olika stadier av värk och smärta, så även mitt humör. I torsdags var jag ledsen. Igår var jag bitter och idag är jag arg. Varför ska det drabba mig för? Ge artrosen till någon fet soffpotatis som inte har hund, som inte gillar att springa och finner sig i ett apatiskt, oaktivt fläsk liv! Ursäkta men jag sa ju att jag var arg.

 
Men knäet mår definitivt bättre, antagligen tack vare vilan och ju mindre ont jag har desto mer lider jag av träningsabstinens. Jag känner mig redan tjock(are) och sladdrig(are) Usch! Överväger faktiskt att friskskriva mig i förtid, så jag kan ta mig iväg och träna *hehe* Friskskriven eller ej, mina armar och mage är det inget fel på (mer än det estetiska då) så dem kan jag faktiskt träna vilket jag tänker göra. Det är det där med uppvärmningen som ställer till det.

Lyckades halta iväg på en liten kort kvällspromenad med Affe, så ljuvligt att komma ut i friska luften. Kunde konstatera att det verkligen har blivit höst där ute. Synd att så mycket av löven redan blåst av träden.

   Affe fyndade en boll mitt i skogen, undrar vems?

Herre min skapare vad jag krånglat med Netonnet. Ni minns min vita dator, den som inte var vit när den dök upp utan svart. Ringde ju dit och blev efter många om och men lovad en  fri retursedel, som dessvärre aldrig dök upp. Kontaktade dem på nytt via mejl och lyckades den vägen åtminstone få en vettig individ att mejla den till mig.

Skickade tillbaka datorn tillsammans med en grundlig förklaring till returen (som skedde efter den så kallade åndertiden) och där jag även ifrågasatte hur de kunde ha en vit dator på bilden men skicka en svart.
Har inte hört en knäpp därifrån, mer än ett automail som meddelade att de tagit emot returen.

Ni kan ju gissa hur glad jag var igår när det kom en avi i brevlådan som meddelade att jag hade en försändelse från Netonnet att hämta ut på posten. Förstod ju omgående att det var samma dator som kommit i retur. Det finns tydligen muppar på andra ställen än i Haparanda.

Orka ringa dit IGEN och krångla. Om jag inte redan beställt en annan dator (en VIT, fast med mindre skärm som jag hämtade ut i onsdags) hade jag nog ta mig sjutton gett vika. Men nu var det vara bara att ta ett djupt andetag, grabba luren och slå numret, jag som verkligen avskyr att prata i telefonen och ringa jobbiga samtal.

Dra samma story igen. - ja, artikelnumret säger svart dator men på bilden var den vit, bla, bla,bla, gaaaaah. -Vänta lite, säger killen, i andra änden, som inte var det minsta otrevlig! Var dock övertygad om han kopplat bort mig. Men det hade han inte. Han hade varit och talat med sin kollega, han den första, han som lovat skicka retursedeln som aldrig dök upp och tydligen så hade han ”glömt” att notera det där med färgen. Jo, tjena.

Han, den trevliga, hänvisade till mänskliga faktorn och lovade att ordna retur på datorn, bad om ursäkt och önskade trevlig helg. Allt glömt, allt förlåtet. Men jag ropar inte hej innan pengarna är återbetalda på mitt konto, vilket säkert tar en si så där 14 dagar.

Till något heeelt annat. Alltså jag fattar inte att folk dricker läsk, det är ju fullkomligt vedervärdigt.

Åt rökt fisk till middag igår och den var väldigt rökt och väldigt salt, vilket så klart orsakade en enorm törst.

I kylen hittade jag en iskall Pepsi max, perfekt tänkte jag som aldrig annars dricker läskeblask. Men fy sjutton, ju mer jag drack desto törstigare blev jag, magen svullnade upp som spärrballong och dessutom rapade jag värre än värsta nöffsagrisen. Tacka vet jag vanligt, hederligt, iskallt kranvatten.

Nu ska jag och vovvarna mysa framför dumburken en liten stund innan det är nattinatti.

Puss på er.