Jag och sambo gjorde under gårdagen ett besök på Ikea för att införskaffa sängram. Ramen vägde ca 80 kg och skulle hämtas utanför kassorna (efter betalning) Naturligtvis hittar man annat smått och gott när man besöker det stora möbelvaruhuset. Detta smått och gott stoppades ner i en gul Ikea påse som hängde i tryggt förvar på min axel. Väl i kassan skötte sambo betalandet och jag var klar att gå iväg. -Och gula påsen då, säger kassörskan i väldigt myndig stämma. Först kopplade det inte ens, trög som man är. Vaddå vilken gula påse? När poletten väl föll ner kan jag meddela att jag ville sjunka död ner genom betonggolvet och sambo var definitivt beredd att ta till flykten. Han blev absolut stärkt i sin tro att det inte går att ha med mig i offentliga sammanhang. Jag klantar mig alltid.

Kan tillägga att jag tillhör kategorin som inte ens kan knycka ett gem. Lever i tron att något hemskt, stort och fruktansvärt skulle drabba, min familj eller mina djur, om jag skulle göra det.

Nå, sängen kom hem och blev ihopmonterad efter de antal timmar det tar att sätta ihop en Ikeamöbel.

Skulle behöva lite annat från Ikea insåg jag idag, men det får nog vänta tills jag kan gå in genom dörrarna utan att bli röd om kinderna.