är summan för Fannys veterinärbesök och 50 är antalet mil jag körde igår.

Under den sk munsaneringen hos veterinären upptäcktes en sprucken tand och den var tydligen riktigt illa åtgången. Måste ha gjort grymt ont eftersom nerver och andra prylar var blottade. Har hon haft svårt (undvikit) att äta mm undrade dom från djursjukhuset. Nix, pix tvärtom hon ätit som häst, tuggat ben och jag har inte märkt ett dyft. Men då är det ju oxå en terrier av envisaste slaget vi har att göra med.

Tanden liksom vovven var envis och dom hade fått kämpa länge och väl innan alla rötter var bortrensade. Mjuk mat och metacam i ca en vecka framöver är det som gäller nu.

Jag har henne så klart försäkrad men det är högst osäkert om försäkringen går in och täcker för detta. På djursjukhuset trodde dom inte det.

I övrigt var hon frisk och alla värden var ok, det var skönt att höra.

Och dom 50 milen då? Jo, jag hade iskallt räknat med att få hämta henne kl 12, senast. Men när 12.00  istället blev 16.00 bestämde jag mig för att köra hem "en sväng" och njuta av det vackra vädret. Något jag naturligtvis grymt ångrade när det var dags att köra tillbaka igen.

Blod, blod, blod. Albas blod tycks förfölja mig. När igår kom fram till bron på djursjukhuset gick det att följa bloddroppar (jag antar att det var Albas) Inne på undersökningsrummet såg jag oxå blod. Det visade sig att Peter och Alba varit i exakt samma rum.

Bilderna är tagna idag när jag och Emil tog oss en tur på Nikkala isen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...