Dagens blogg går i fåglarnas tecken.

Igår såg jag döden i vitögat (en aningen dramatisk som vanligt) Men allvarligt talat höll ett fågelkräk på att sätta stopp för min framtida karriär. 

Hade ute Emil på kvällsrunda för att uträtta nummer två. Vi gick längs en skogsväg i kolmörkret och jag berömde mig själv som med åren blivit så modig. Hann knappt tänka tanken färdigt innan helt plötsligt flyger en fågel upp och sveper förbi några decimeter från min skalle. VRÅÅÅÅÅÅÅÅÅL!

Just dessa fåglar (vad det nu är för sort) har en tendens att skrämma livet ur mig även mitt på ljusa dagen eftersom de ligger i snön helt osynliga och just när man passerar flaxar de upp i slow motion.

Småpipps är betydligt trevligare än dessa stora klumpiga skogspipps och på nätet hittade jag något som skulle göra att jag kunde studera dom på närmare håll. En fågelmatare som fästs på fönsterrutan med sugpropp. Följande bilder är tagna i morse när jag hade en talgoxe på besök.

Tittut!