Någonstans mellan sömn och vakenhet har jag ibland en benägenhet att ge ljud ifrån mig. Inte en snarkning utan mer som en lättnad.  Hur som helst igår så vaknade av mitt eget låtande (korkat I know)  låg där i sängen och försökte hitta tillbaks till sömnen när det plötsligt morras dovt och dras djupa andetag från Fannys bädd, lilla fröken sov tungt. I samma veva hörs det traditionella "hunddrömmarljudet" från Emils koj. Man blir som man umgås, sägs det väl eller varför inte, sådan herre sådan hund   Jag tror jag somnade med ett leende på läpparna. Stackars husse som får sova med en hel symfoniorkester.

Imorse lyckades Emil med konststycket att gå vilse i påslakanet   På något sätt (fattar inte hur han lyckades) hade han fått upp knäppena (tryckknappar) i öppningen på påslakanet, grävt sig in och gonat ner sig. Jättevarmt och mysigt säkert, ända till han skulle ut därifrån. Förvisso är han ju en grythund som ska ta sig ner i diverse gångar och gryt, så det kanske inte är så konstigt  när jag tänker efter  

Idag skickar jag lite extra tankar  till en av mina spårkompanjoner, vars vovve inte längre finns. Dagen innan nyårsaftonen vandrade schäfertiken B vidare, helt oväntat och plötsligt    Kanske, kanske blir det en ny vovve.

Imorgon ska vår pensionärsjämte till veterinären. Han har artros i ena frambenet (tassen) men har nu börjat halta på det andra benet. Så han och husse beger sig till Öjebyn för en kontroll.

Jag tror att vi nästan att vi sponsrar en hel veterinärtjänst om vi räknar samman alla veterinärutgifterna från sista tiden